Har varit lite snålt med bloggandet sista dagarna, här kommer en kort sammanfattning av slutet på resan.
Sista dagarna på Koh Lanta gick i semesterns tecken. Vi solade, badade och tog det mest lungt. Inte så mycket att skriva hem om med andra ord, de flesta måltiderna åts på favoritrestauranger som GSM-masten, Lanta Seafood och på hotellet.
Sista dagen passade vi dock på att boka full, en heldag runt ön (som är ganska stor) med Logtail-båt. Jag hade en tid hos tandläkaren klockan 16:00 för undersökning och rengöring. Middagen hade vi bokat upp på Time for Lime som numera kör med 6-rätters avsmakningsmeny + överraskning.
Longtailturen hade Christian och Maria fixat så vi hängde bara med, 1500Bath/familj för en hel dag. Ingen mat och dryck ingick utan vi stannade längs vägen.
Vi åkte medsols runt ön och började således med att åka förbi staden Saladan, direkt följt av kanalerna genom mangroveträsket. Efter kanske 30 minuters båttur svängde vi in till kanten och såg att hela skogen var full av apor.
Vi matade aporna med lite bananer (vi kastade och vår kapten matade ur handen), aporna blev modigare och modigare och hoppade upp på båten och gick runt även på utsidan. Resultatet: glada barn och nervösa föräldrar :-)
En av aporna plockade även bananen som kaptenen offrat till gudarna längst fram på båten, det straffade sig omedelbar, regnet började strila ner och fortsatte göra det under hela dagen.
Vi gjorde inte så många onödiga stopp i regnet, en kisspaus innan vi åkte in till restaurangen Same same but different. Alla började med att beställa in något varmt att dricka, latten var väldigt god men chokladen skulle kunna varit gjord på halva mängden socker.
Maten va också god, men de skäms inte över att ta betalt, men ligger man 20 meter från ”bungalows” som kostar 20000SEK/natten under högsäsong så kan man ju räkna med att gästerna har råd att ge 220 Bath för en massaman... (http://www.pimalai.com/accommodationDetail.asp?cid=4)
Väl hemma igen så studsade jag iväg till tandläkaren för min första undersökning på 10år, tänkte att det är bra att man får en oberoende kontroll innan man sätter sig i klorna hos någon här hemma och faktiskt börjar ta hand om sina tänder.
Men han va imponerad, han störde sig mest på en av mina visdomständer som va risk för infektioner, sen fanns det såklart lite begynnande små hål, men bara två långt bak som han tyckte att man borde åtgärda. Alla mina gamla lagningar såg dock jättebra ut, även den av komposit som han tyckte inte borde klara 10år.
Efter lite tuk-tuk åkande för att hämta pengar och Pontus hamnade jag sedan i baren på Time for lime i väntan på Ulrika, Camilla, Fredrik, Christian, Maria, Björn och Sanna och en hel hög med små barn.
Några drinkar i baren medan alla samlades och barnen åt, sen va det dags att börja med avsmakningsmenyn. Det va en trevlig blandning, men nivån varierade en del. Sen hade iaf jag ganska höga förväntningar när det heter avsmakningsmeny och på ett ställe som är ganska hårt stylat. Jag saknade mest av allt en trevlig målande beskrivning av alla rätter.
Bäst för kvällen var iaf ”Time for lime soup på pumpa” och deras tempura räkor.
På vägen tillbaka bokade vi båtbiljetter för morgonen efter till Phuket. Som vanligt utlovade de en båtresa utan byten via Au Nang... precis som vanligt fick vi dock byta båt i Au Nang.
På väg till båten hämtade vi våra påsar med tvätt som inte torkat kvällen innan pga regnet... lite spännande när man öppnade påsarna fem-sex timmar senare på en annan ö och märker att det inte är våra kläder i. Men vi tror att vi bara fått ett bonus plagg, en polkarandig kjol från H&M.
Väl i Phuket bodde vi på Kata Beach Studio, även känt som ”Pool på taket hotellet”. Inga kända ansikten förutom våra egna på reklamen i hissen. Allt kändes minst lika fräscht som senast, lite mer klart nu bara. Lobbyn va tillpiffad med nya möbler och tapeter.
Vi var dock tvungna att ta två rum, men deras lågsäsong pågick till 11/11 så vi betalade bara 800 Bath/natten per rum. Men det blev ett antal incidenter med inlåsta nycklar på rummen.
Även i Kata blev det mest semester och favoriter, vi lunchade på Red Chair och Kata Mamas, middagarna tog vi på Best Friend och Kwongs. Sista tre middagarna kostade nog minst det dubbla mot våra normala middagar, men det är ganska lyxigt och gått att frossa i jätteräkor och Barracuda.
Vi hade två superdagar på Phuket med strålande sol fram till solnedgången när molnen över bergen släppte och kom ut med ett rejält regn.
2009-11-10
2009-11-03
2/11 - Loy Kratong, lite bilder
Fina kratonger
Hotell managern med familj släpper ut sin kratong
Massor med ballonger på väg upp
Mia och Ebba med ballongerna
Hotell managern med familj släpper ut sin kratong
Massor med ballonger på väg upp
Mia och Ebba med ballongerna
2009-11-02
2/11 – Loy Krathong
Idag är det Loy Kratong, vi har tolkat det som thaiarnas motsvarighet till allhelgonaafton. Man bygger små ”båtar ” av stammen från bananplantan och dekorerar med bananblad och blommor. Dessa båtar skickas sedan ut till havs om vädret tillåter, annars blir det poolen.
Vi har bokat upp oss på hotellets grillbuffé, de skall ha ganska bra betalt men det är samtidigt bekvämt och kul för barnen att kunna leka med de andra barnen på hotellet. De tar 750 Bath/vuxen och 350 Bath för barnen. Vi har bara bokat buffé för mig och Ulrika så får barnen beställa något de gillar från menyn istället.
I buffén ingår det en båt och en sån stor ballong per bord. Tror det kommer bli ganska mäktigt ikväll när alla gäster på olika hotell släpper iväg ballongerna.
Tidigare på dagen tog vi en lunch med familjen Elm som åker hem (eller iaf till Bangkok) imorgon. Vi promenerade till norra udden av stranden för att äta uppe på kullen... men efter en lång promenad i hög värme visade det sig att det stället va stängt, såg ut att ha legat öde ett tag. Det hade öppnat en restaurang nedanför kullen som fick duga.
Nästan alla tog Club Sandwich för att få ett litet avbrott i thaimaten, det behövs ibland. Maten får klart godkänt, riktigt goda pommes som de vågat salta lite.
Nu sitter vi på rummet, skriver, väljer bilder och Mårten räknar matte, återkommer nog med mer detaljer om kvällen senare.
Vi har bokat upp oss på hotellets grillbuffé, de skall ha ganska bra betalt men det är samtidigt bekvämt och kul för barnen att kunna leka med de andra barnen på hotellet. De tar 750 Bath/vuxen och 350 Bath för barnen. Vi har bara bokat buffé för mig och Ulrika så får barnen beställa något de gillar från menyn istället.
I buffén ingår det en båt och en sån stor ballong per bord. Tror det kommer bli ganska mäktigt ikväll när alla gäster på olika hotell släpper iväg ballongerna.
Tidigare på dagen tog vi en lunch med familjen Elm som åker hem (eller iaf till Bangkok) imorgon. Vi promenerade till norra udden av stranden för att äta uppe på kullen... men efter en lång promenad i hög värme visade det sig att det stället va stängt, såg ut att ha legat öde ett tag. Det hade öppnat en restaurang nedanför kullen som fick duga.
Nästan alla tog Club Sandwich för att få ett litet avbrott i thaimaten, det behövs ibland. Maten får klart godkänt, riktigt goda pommes som de vågat salta lite.
Nu sitter vi på rummet, skriver, väljer bilder och Mårten räknar matte, återkommer nog med mer detaljer om kvällen senare.
1/11 – En lugn dag på Lanta
Idag var det supervarmt när vi äntligen masade oss upp för frukost runt 9:30 tiden. Jag tror barnen behövde en sovmorgon så jag lät dem sova tills de vaknade.
Efter frukost kom familjen Häggmark-Andersson hit och badade i vår pool de verkar ha kommit ganska bra in i rytmen nu.
Mårten har blivit väldigt ”tjenis” med barpersonalen så på förmiddagen satt han mest i baren och ”hängde”, beställde bla en ”watermelon shake” och tyckte att det var supermysigt.
Lunch tog vi på samma ställe som häromdagen utanför vårt hotell mot Saladan. Maten som vi till slut fick in var god och prisvärd med det tog alldeles för långa tid. När vi tyckte att vi hade väntat väldigt länge åkte en i personalen iväg en sväng och kom tillbaka med ett paket spagetti….då visste vi i alla fall att skulle ta minst 10 minuter för att koka pastan och det gjorde det…Först fick Niklas och jag mat, därefter Camilla och Fredrik sedan Wilma och Pontus och sist Mårten och Elvira. Totalt tog den en timme innan vi hade fått vår mat! De fick ingen dricks!
Efter lunch badade vi i poolen igen och sedan ville Mårten gå och snorkla på revet på stranden igen. Niklas tog med honom och jag stannade med de andra i baren vid poolen. Jag försökte få i Dawid en bananpannkaka eftersom han sov hela tiden när vi var och åt. Men bananpannkaka var han inte sugen på idag så den fick jag och Pontus dela på istället. Istället svepte han två bananer till lunch.
Middag blev det äntligen på Maladee, även känd som ”GSM-masten”. Vi mötte upp med våra nya vänner Christian och Mia som varit inne i Saladan.
Det är fantastiskt hur de kan känna igen en familj efter 1 ½ år, vi fick ett varmt välkomnande och en förklaring att det va ny meny och ny kock nu. Priserna hade skruvats upp en del och ligger nu på ungefär samma nivå som på stranden, men maten va fortfarande fantastiskt god.
Nudelsoppa till killarna, paneng till Niklas och en gul curry till mig. Killarna satt vid ett lågt bord med kuddar och tittade mest på TV men fick i sig lite av maten iaf. Det gick en del dricka, vi blev även bjudna på varsin Sang Son och provade varsin drink efter maten. Notan slutade på runt 800 Bath, så det va helt OK med så mycket dricka.
Efter frukost kom familjen Häggmark-Andersson hit och badade i vår pool de verkar ha kommit ganska bra in i rytmen nu.
Mårten har blivit väldigt ”tjenis” med barpersonalen så på förmiddagen satt han mest i baren och ”hängde”, beställde bla en ”watermelon shake” och tyckte att det var supermysigt.
Lunch tog vi på samma ställe som häromdagen utanför vårt hotell mot Saladan. Maten som vi till slut fick in var god och prisvärd med det tog alldeles för långa tid. När vi tyckte att vi hade väntat väldigt länge åkte en i personalen iväg en sväng och kom tillbaka med ett paket spagetti….då visste vi i alla fall att skulle ta minst 10 minuter för att koka pastan och det gjorde det…Först fick Niklas och jag mat, därefter Camilla och Fredrik sedan Wilma och Pontus och sist Mårten och Elvira. Totalt tog den en timme innan vi hade fått vår mat! De fick ingen dricks!
Efter lunch badade vi i poolen igen och sedan ville Mårten gå och snorkla på revet på stranden igen. Niklas tog med honom och jag stannade med de andra i baren vid poolen. Jag försökte få i Dawid en bananpannkaka eftersom han sov hela tiden när vi var och åt. Men bananpannkaka var han inte sugen på idag så den fick jag och Pontus dela på istället. Istället svepte han två bananer till lunch.
Middag blev det äntligen på Maladee, även känd som ”GSM-masten”. Vi mötte upp med våra nya vänner Christian och Mia som varit inne i Saladan.
Det är fantastiskt hur de kan känna igen en familj efter 1 ½ år, vi fick ett varmt välkomnande och en förklaring att det va ny meny och ny kock nu. Priserna hade skruvats upp en del och ligger nu på ungefär samma nivå som på stranden, men maten va fortfarande fantastiskt god.
Nudelsoppa till killarna, paneng till Niklas och en gul curry till mig. Killarna satt vid ett lågt bord med kuddar och tittade mest på TV men fick i sig lite av maten iaf. Det gick en del dricka, vi blev även bjudna på varsin Sang Son och provade varsin drink efter maten. Notan slutade på runt 800 Bath, så det va helt OK med så mycket dricka.
31/10 – Dagsutfärd till Koh Rook
Idag har vi varit till Koh Rook som är en paradisö för snorkling. Kritvita stränder med sand som känns som mjöl, turkost varmt vatten och varanödlor på stranden.
Båtfärden dit gick jätte bra, inte så mycket vågor som det kan vara. När vi kom fram hade Dawid somnat så då lämnade jag Niklas och Dawid på stranden och så tog jag med mig Mårten och Pontus på de två första snorklingarna. Mårten var mycket tveksam i börja men kom sedan i och var då överlycklig över att kunna simma omkring och kolla på alla fina fiskar. Vi hade med oss en liten bit av frukostmackan och matade fiskarna. De vart som helt tokiga Pontus tyckte det var superkul.
Efter två snorklingar var det tax för lunch på stranden, gott och mysigt. När vi satt och åt var det plötsligt en familj som såg en 1,5 meters varan i trädet över våra huvuden lite läbbigt men killarna tyckte det var häftigt!
När vi har varit på Koh Rook förut har det varit ganska många båtar/personer som har varit där och lunchat men eftersom det är ganska lågsäsong fortfarande (vet inte varför för det är superfint väder) så var vi den enda båten som hade lagt till där, det var mysigt.
När Niklas snorklade på revet vid ön såg han en svart-vit muräna ganska nära stranden, kul!
Efter lunchen snorklade vi på ett ställe till och då fick Niklas ta de stora killarna så badade jag med Dawid. Snorklarna hade det jätte bra och såg två muränor till. Mårten träffade en kompis i vattnet som han pratade oavbrutet med hela vägen hem. Väl hemma igen sa Mårten att han ville till Koh Rook i morgon igen för det var så himla kul att snorkla! Pris för en dag till Koh Rook var 1200 Bath per vuxen, 600 Bath för Mårten och 300 Bath för Pontus, Dawid åkte gratis.
Hemma igen på hotellet hade vi en avslappnad stund i poolen och i baren vid poolen. Thaiarna hade skördat kokosnötter och gjorde koksshakes som var supergott, jag vet inte om jag har smakat det förut. Mårten fick en hel kokosnöt som han kunde dricka mjölken ur med sugrör, det gillar han. Efter en stund började Thaiarna spela beachvolleyboll, stora killarna badade, Dawid och hans nya kompis Ebba lekte i sanden och vi kunde sitta och snicke snacka lite med ett trevligt par från Hammarby sjöstad. Vi hade en supermysig eftermiddag i solnedgången.
I kväll har vi ätit middag med familjen Elm. Efter maten gick Mårten och Samuel iväg och tittade på en eldshow som de hade dragit igång lite längre bort. Det tyckte Mårten var kul han vill att vi ska gå dit och äta i morgon så att vi han se mer eldshow!
Man märker helt klart att det börjar dra ihop sig till högsäsong för var det inte bara vi på restaurangen som det har varit vissa kvällar förut.
Båtfärden dit gick jätte bra, inte så mycket vågor som det kan vara. När vi kom fram hade Dawid somnat så då lämnade jag Niklas och Dawid på stranden och så tog jag med mig Mårten och Pontus på de två första snorklingarna. Mårten var mycket tveksam i börja men kom sedan i och var då överlycklig över att kunna simma omkring och kolla på alla fina fiskar. Vi hade med oss en liten bit av frukostmackan och matade fiskarna. De vart som helt tokiga Pontus tyckte det var superkul.
Efter två snorklingar var det tax för lunch på stranden, gott och mysigt. När vi satt och åt var det plötsligt en familj som såg en 1,5 meters varan i trädet över våra huvuden lite läbbigt men killarna tyckte det var häftigt!
När vi har varit på Koh Rook förut har det varit ganska många båtar/personer som har varit där och lunchat men eftersom det är ganska lågsäsong fortfarande (vet inte varför för det är superfint väder) så var vi den enda båten som hade lagt till där, det var mysigt.
När Niklas snorklade på revet vid ön såg han en svart-vit muräna ganska nära stranden, kul!
Efter lunchen snorklade vi på ett ställe till och då fick Niklas ta de stora killarna så badade jag med Dawid. Snorklarna hade det jätte bra och såg två muränor till. Mårten träffade en kompis i vattnet som han pratade oavbrutet med hela vägen hem. Väl hemma igen sa Mårten att han ville till Koh Rook i morgon igen för det var så himla kul att snorkla! Pris för en dag till Koh Rook var 1200 Bath per vuxen, 600 Bath för Mårten och 300 Bath för Pontus, Dawid åkte gratis.
Hemma igen på hotellet hade vi en avslappnad stund i poolen och i baren vid poolen. Thaiarna hade skördat kokosnötter och gjorde koksshakes som var supergott, jag vet inte om jag har smakat det förut. Mårten fick en hel kokosnöt som han kunde dricka mjölken ur med sugrör, det gillar han. Efter en stund började Thaiarna spela beachvolleyboll, stora killarna badade, Dawid och hans nya kompis Ebba lekte i sanden och vi kunde sitta och snicke snacka lite med ett trevligt par från Hammarby sjöstad. Vi hade en supermysig eftermiddag i solnedgången.
I kväll har vi ätit middag med familjen Elm. Efter maten gick Mårten och Samuel iväg och tittade på en eldshow som de hade dragit igång lite längre bort. Det tyckte Mårten var kul han vill att vi ska gå dit och äta i morgon så att vi han se mer eldshow!
Man märker helt klart att det börjar dra ihop sig till högsäsong för var det inte bara vi på restaurangen som det har varit vissa kvällar förut.
30/10 – Var skall vi bo?
Idag har vi mest tagit det lugnt runt poolen och jag har sprungit fram och tillbaka mellan olika hotell på stranden, mestadels Noble House där vi bott hitintills och Royal Lanta där Robert och Fredriks bror Daniel bor.
De har fått ett riktigt bra erbjudande på Royal Lanta och bor i deras Mountain Suite (http://www.royallanta.com/accom_mountain.htm) för 2000 Bath/natten och var fjärde natt gratis. Med våra planerade åtta nätter kvar skulle det bli 1500 Bath/natten mot 2200 Bath/natten som vi betalar här på Noble House för en liten bungalow.
Efter att ha velat fram och tillbaka kom vi dock fram till att vi bor kvar, detta ställe är mer vår stil och vi har hittat lite nya vänner här som barnen kan leka med. Finns ju säkert trevligt folk även på Royal Lanta men sviterna med bra pris ligger vid deras övre pool och har en bra bit ner till havet bl.a.
Vi gjorde istället en deal med Camilla och Fredrik och tog över deras förbetalda nätter till ett lite reducerat pris så de kunde flytta över till Royal.
Lunch intogs på ett nytt ställe (för oss iaf) som låg längs vägen till vårt hotell. Mycket bra mat, jag bad om en stor ”Fried Rice” för att dela med Dawid, fick in en som var tre gånger större än normalt till samma pris.
Trodde att vi skulle komma bort lite från alla gäster på hotellet när vi gick bort från stranden men när vi kom fram satt våra nyfunna vänner Christian och Mia redan där och åt... slutade med att vi fick lösa ut deras dyra lunchnota på 290 Bath eftersom de gått från sina pengar :-)
Efter att Camilla och Fredrik flyttat åkte vi in till Saladan för middag, för att inte riskera något gick vi på Lanta Seafood igen. Det skötte sig bra även ikväll, framförallt skötte sig våra barn lite bättre, senast vi var här va de lite övertrötta och åt väldigt dåligt.
De har fått ett riktigt bra erbjudande på Royal Lanta och bor i deras Mountain Suite (http://www.royallanta.com/accom_mountain.htm) för 2000 Bath/natten och var fjärde natt gratis. Med våra planerade åtta nätter kvar skulle det bli 1500 Bath/natten mot 2200 Bath/natten som vi betalar här på Noble House för en liten bungalow.
Efter att ha velat fram och tillbaka kom vi dock fram till att vi bor kvar, detta ställe är mer vår stil och vi har hittat lite nya vänner här som barnen kan leka med. Finns ju säkert trevligt folk även på Royal Lanta men sviterna med bra pris ligger vid deras övre pool och har en bra bit ner till havet bl.a.
Vi gjorde istället en deal med Camilla och Fredrik och tog över deras förbetalda nätter till ett lite reducerat pris så de kunde flytta över till Royal.
Lunch intogs på ett nytt ställe (för oss iaf) som låg längs vägen till vårt hotell. Mycket bra mat, jag bad om en stor ”Fried Rice” för att dela med Dawid, fick in en som var tre gånger större än normalt till samma pris.
Trodde att vi skulle komma bort lite från alla gäster på hotellet när vi gick bort från stranden men när vi kom fram satt våra nyfunna vänner Christian och Mia redan där och åt... slutade med att vi fick lösa ut deras dyra lunchnota på 290 Bath eftersom de gått från sina pengar :-)
Efter att Camilla och Fredrik flyttat åkte vi in till Saladan för middag, för att inte riskera något gick vi på Lanta Seafood igen. Det skötte sig bra även ikväll, framförallt skötte sig våra barn lite bättre, senast vi var här va de lite övertrötta och åt väldigt dåligt.
29/10 – Lanta fylls på
Ännu en lugn dag på Koh Lanta, man gör inte mycket här om dagarna. Vi har dock promenerat bort hela familjen med Robert och Samuel till den norra änden av stranden och snorklat.
Trots att vi varit på Koh Lanta två gånger tidigare har vi inte prövat det. Riktigt trevlig snorkling faktiskt. Ett riktigt rev som ligger ganska grunt, på gränsen till för grunt vid lågvatten och runt udden är det en fin revkant på 2-3 meter som man kan simma och titta på.
Mårten är ju lite i ”rädd för allt” ålder och vi har ju varit oroliga för om han överhuvudtaget skulle våga bada i havet på denna resa. Men det har gått jättebra...hitintills iaf. När vi började snorkla ut kravlade han upp på min rygg när han såg första bästa läskiga djur, i detta fall en sjöborre med långa taggar. Det blev lite otäckt eftersom det va så pass grunt, jag var tvungen att paddla på rätt ordentligt till djupare vatten för att inte själv tryckas ner i revet.
Men efter en liten genomgång gick det bra och vi snorklade runt i dryga halvtimmen. Det va en väldig variation i djurlivet på detta rev med väldigt mycket anemoner och clownfiskar (aka Nemos). Robert och Samuel hade sett både drakfiskar och muräna för två dagar sedan men idag hittade vi inget av det, vilket nog va bra för Mårtens del.
Idag har det börjat komma lite mer folk till Koh Lanta, bl.a. kom Camilla och Fredrik ner som är inbokade på samma hotell som oss. Efter lite problem med deras hämtning på flygplatsen dök de iaf upp. Skönt att se en familj som faktiskt reser med mer packning än oss... de visade bild från flygplatsen med dubbla bagagevagnar och totalt nio kolli. Deras barn är dock snäppet mindre så de har med barnmat m.m.
Vi fick också en förklaring till varför vi tyckt att en familj som snurrat runt hotellet under dagen såg så bekanta ut, det var ju Fredriks bror med familj som bor på Royal Lanta (samma som familjen Elm).
Lite kul att deras första säkra middagstips till Camilla & Fredrik var ”Sanuk”, samma restaurang som vi berättade om till Robert med orden ”vad tysken än hittar på, livemusik, eldshow, fria drinkar... gå bara förbi och låtsas som att stället inte finns”. Självklart kan det ha ändrats på två år, eller så ser man bara olika fördelar med restauranger. Vi mäter ju alla våra restauranger utifrån hur bra de är på Thaimat, inte västerländsk mat. Det kan säkert vara ett säkert ställe för barnfamiljer som beställer hamburgare eller spagetti m.m.
Vi lät Camilla & Fredrik äta middag i egen takt på hotellet och gick bort till SunSet för egen del. Det kändes fortfarande bra, dock inte lika prisvärt som jag mindes det. Det är frågan om det verkligen är billigare att leva på Koh Lanta än Kata. Boendet är billigare (och härligare) men matnotorna för en middag kommer allt för ofta upp över 1000 Bath.
Efter maten lät vi barnen leka i sanden och tog en drink på ”Mook and a bar”, det är ganska skönt när man kan beställa in en Longisland Icetea för 150 Bath (30:- i svenska pengar) och njuta den med fötterna nerborrade i den fortfarande varma sanden och titta ut över havet där blixtarna spelar mellan molnen.
Trots att vi varit på Koh Lanta två gånger tidigare har vi inte prövat det. Riktigt trevlig snorkling faktiskt. Ett riktigt rev som ligger ganska grunt, på gränsen till för grunt vid lågvatten och runt udden är det en fin revkant på 2-3 meter som man kan simma och titta på.
Mårten är ju lite i ”rädd för allt” ålder och vi har ju varit oroliga för om han överhuvudtaget skulle våga bada i havet på denna resa. Men det har gått jättebra...hitintills iaf. När vi började snorkla ut kravlade han upp på min rygg när han såg första bästa läskiga djur, i detta fall en sjöborre med långa taggar. Det blev lite otäckt eftersom det va så pass grunt, jag var tvungen att paddla på rätt ordentligt till djupare vatten för att inte själv tryckas ner i revet.
Men efter en liten genomgång gick det bra och vi snorklade runt i dryga halvtimmen. Det va en väldig variation i djurlivet på detta rev med väldigt mycket anemoner och clownfiskar (aka Nemos). Robert och Samuel hade sett både drakfiskar och muräna för två dagar sedan men idag hittade vi inget av det, vilket nog va bra för Mårtens del.
Idag har det börjat komma lite mer folk till Koh Lanta, bl.a. kom Camilla och Fredrik ner som är inbokade på samma hotell som oss. Efter lite problem med deras hämtning på flygplatsen dök de iaf upp. Skönt att se en familj som faktiskt reser med mer packning än oss... de visade bild från flygplatsen med dubbla bagagevagnar och totalt nio kolli. Deras barn är dock snäppet mindre så de har med barnmat m.m.
Vi fick också en förklaring till varför vi tyckt att en familj som snurrat runt hotellet under dagen såg så bekanta ut, det var ju Fredriks bror med familj som bor på Royal Lanta (samma som familjen Elm).
Lite kul att deras första säkra middagstips till Camilla & Fredrik var ”Sanuk”, samma restaurang som vi berättade om till Robert med orden ”vad tysken än hittar på, livemusik, eldshow, fria drinkar... gå bara förbi och låtsas som att stället inte finns”. Självklart kan det ha ändrats på två år, eller så ser man bara olika fördelar med restauranger. Vi mäter ju alla våra restauranger utifrån hur bra de är på Thaimat, inte västerländsk mat. Det kan säkert vara ett säkert ställe för barnfamiljer som beställer hamburgare eller spagetti m.m.
Vi lät Camilla & Fredrik äta middag i egen takt på hotellet och gick bort till SunSet för egen del. Det kändes fortfarande bra, dock inte lika prisvärt som jag mindes det. Det är frågan om det verkligen är billigare att leva på Koh Lanta än Kata. Boendet är billigare (och härligare) men matnotorna för en middag kommer allt för ofta upp över 1000 Bath.
Efter maten lät vi barnen leka i sanden och tog en drink på ”Mook and a bar”, det är ganska skönt när man kan beställa in en Longisland Icetea för 150 Bath (30:- i svenska pengar) och njuta den med fötterna nerborrade i den fortfarande varma sanden och titta ut över havet där blixtarna spelar mellan molnen.
28/10 – En lugn dag på Lanta
Eftersom vi är familj nummer tre på hotellet har de inte börjat med buffé till frukost ännu. Ganska lyxigt att kunna välja fritt från menyn efter vad man är sugen på. De har väldigt goda baguetter här, skönt som variation till alla rostade formfranskor med marmelad som man ätit.
Vädret har varit lite instabilt så vi har surfat, kollat mail och tagit det lugnt runt poolen mest hela dagen. De har en otroligt fin poolanläggning här med ”infinity” ut mot havet.
Vi åkte in till Saladan som är staden här på Koh Lanta. Även där var det extremt lite folk och vi va nästan de enda turisterna som gick runt. Vi kom in strax före klockan åtta med Robert och familj. Tittade in i några dykbutiker och t-shirt affärer. Kon-Tiki har flyttat och ligger bortanför Lanta Mart i en jättefin butik, de var väldigt hjälpsamma och trevliga. Stort utbud i butiken också.
Lanta Divers har vi ju lite underliggande agg mot sedan förra resan när det visade sig att de lagt på nästan 100% på vårt boende på Phuket... De hade dock en mycket tråkigare butik och när man har så lite kunder tycker jag att det är lite underligt att mitt i ett samtal om att boka kurser istället prioritera att stänga butiken och börja dra ner jalusierna... men de kanske tjänar nog med pengar ändå. De fick ju sälja två påsar karamellkungen trots allt.
Själva måltiden åt vi på Lanta Seafood, väldigt trevligt, prisvärt och gott.
Vädret har varit lite instabilt så vi har surfat, kollat mail och tagit det lugnt runt poolen mest hela dagen. De har en otroligt fin poolanläggning här med ”infinity” ut mot havet.
Vi åkte in till Saladan som är staden här på Koh Lanta. Även där var det extremt lite folk och vi va nästan de enda turisterna som gick runt. Vi kom in strax före klockan åtta med Robert och familj. Tittade in i några dykbutiker och t-shirt affärer. Kon-Tiki har flyttat och ligger bortanför Lanta Mart i en jättefin butik, de var väldigt hjälpsamma och trevliga. Stort utbud i butiken också.
Lanta Divers har vi ju lite underliggande agg mot sedan förra resan när det visade sig att de lagt på nästan 100% på vårt boende på Phuket... De hade dock en mycket tråkigare butik och när man har så lite kunder tycker jag att det är lite underligt att mitt i ett samtal om att boka kurser istället prioritera att stänga butiken och börja dra ner jalusierna... men de kanske tjänar nog med pengar ändå. De fick ju sälja två påsar karamellkungen trots allt.
Själva måltiden åt vi på Lanta Seafood, väldigt trevligt, prisvärt och gott.
27/10 – Till Koh Lanta
Efter en lite snabbare frukost tömde vi rummet och lämnade väskorna i bagagerummet och bokade en minibuss till flygplatsen till klockan två.
Vi tog en taxi bort till röda korsets ormfarm. Där producerar man serum från ormgift, de har även visningar av hur det går till men vi hade lite kort om tid och kunde inte se någon visning.
Det är dock en väldigt fin anläggning med mycket ormar, utomhus höll de på att renovera lite och ormarna va ganska lata i värmen. Dagens stora snckis var doch en stor boaorm sim pillrat bort gallret till avloppet och slingrade sig ut... personalen påstod dock att ”inga ormar kunde rymma”, men den buren var iaf tom sen.
Inne i huvudbyggnaden fanns dels en stor utställning på övervåningen med massa ormfakta. På nedervåningen fanns alla giftiga ormar, här va de istället otäckt mycket aktivitet på ormarna. De är lite äckliga när de rör på sig, måste vara något genetiskt att man kan reagera så mycket trots att man vet att de är i säkert förvar bakom glaset.
Efter att ha suttit fast lite i trafiken kom vi tillbaka till hotellet klockan 14:20... taxi chaffisen va inte helt nöjd men inget direkt gnäll. Resan ut till flygplatsen gick snabbt och smidigt.
Flygresan ner till Krabi gick också utan problem, Dawid var vaken och fick inte als ont i öronen vid landningen.
När man kom ut i Krabi va det huggsexa bland taxi chaufförer, ingen väntande med vårt namn trots att vi försökt boka hämtning av hotellet. Vi fick iaf en minibuss för samma pris som en taxi så vi betalade 2300 Bath till Koh Lanta.
Väl framme på hotellet va det kolsvart, men vi hittade iaf en tjej i receptionen som visste att vi skulle komma och öppnade upp en bungalow.
Efter att ha lämnat väskorna gick vi ner på stranden för att äta middag, klockan va runt 21:00 och nästan alla ställen hade redan stängt! Stranden va helt öde men vi lyckades iaf hitta ett öppet ställe som såg ut att ha bra thaimat.
Helt OK mat, lite dyrare än vi är vana vid, men så är det ju här på stranden, vill man ha billig mat är det Saladan eller uppe vid stora vägen som gäller.
Vi somnade ganska snabbt på rummet efter middagen.
Vi tog en taxi bort till röda korsets ormfarm. Där producerar man serum från ormgift, de har även visningar av hur det går till men vi hade lite kort om tid och kunde inte se någon visning.
Det är dock en väldigt fin anläggning med mycket ormar, utomhus höll de på att renovera lite och ormarna va ganska lata i värmen. Dagens stora snckis var doch en stor boaorm sim pillrat bort gallret till avloppet och slingrade sig ut... personalen påstod dock att ”inga ormar kunde rymma”, men den buren var iaf tom sen.
Inne i huvudbyggnaden fanns dels en stor utställning på övervåningen med massa ormfakta. På nedervåningen fanns alla giftiga ormar, här va de istället otäckt mycket aktivitet på ormarna. De är lite äckliga när de rör på sig, måste vara något genetiskt att man kan reagera så mycket trots att man vet att de är i säkert förvar bakom glaset.
Efter att ha suttit fast lite i trafiken kom vi tillbaka till hotellet klockan 14:20... taxi chaffisen va inte helt nöjd men inget direkt gnäll. Resan ut till flygplatsen gick snabbt och smidigt.
Flygresan ner till Krabi gick också utan problem, Dawid var vaken och fick inte als ont i öronen vid landningen.
När man kom ut i Krabi va det huggsexa bland taxi chaufförer, ingen väntande med vårt namn trots att vi försökt boka hämtning av hotellet. Vi fick iaf en minibuss för samma pris som en taxi så vi betalade 2300 Bath till Koh Lanta.
Väl framme på hotellet va det kolsvart, men vi hittade iaf en tjej i receptionen som visste att vi skulle komma och öppnade upp en bungalow.
Efter att ha lämnat väskorna gick vi ner på stranden för att äta middag, klockan va runt 21:00 och nästan alla ställen hade redan stängt! Stranden va helt öde men vi lyckades iaf hitta ett öppet ställe som såg ut att ha bra thaimat.
Helt OK mat, lite dyrare än vi är vana vid, men så är det ju här på stranden, vill man ha billig mat är det Saladan eller uppe vid stora vägen som gäller.
Vi somnade ganska snabbt på rummet efter middagen.
2009-11-01
Lata dagar på Lanta
Vi har inte kommit bort på Lanta... men vi har kommit in i en skön semester lunk.
Det kommer upp lite bilder och texter inom kort.
Vi bor iaf kvar på Noble House, det har börjat komma lite folk och fler och fler ställen öppnar. Idag är det ju 1/11 vilket innebär att säsongen startar här nere, flera butiker, hotell och restauranger har öppningsfester idag.
Imorgon är det Loy Krathong, vilket kan sägas är Thaiarnas allhelgonaafton. Man sätter ut små båtar av bananblad eller papper i havet med ljus och gåvor.
Det kommer upp lite bilder och texter inom kort.
Vi bor iaf kvar på Noble House, det har börjat komma lite folk och fler och fler ställen öppnar. Idag är det ju 1/11 vilket innebär att säsongen startar här nere, flera butiker, hotell och restauranger har öppningsfester idag.
Imorgon är det Loy Krathong, vilket kan sägas är Thaiarnas allhelgonaafton. Man sätter ut små båtar av bananblad eller papper i havet med ljus och gåvor.
2009-10-27
26/10 – Shopping extravaganza
Helt klart bästa frukosten på resan här på Bossotel (tack Christoffer & Jenny för tipset). Efter frukosten va det lite lite läxläsning för Mårten.
En kort promenad från hotellet ligger Skytrain stationen, tåget går smidigt sånär som på biljettköpet. Men när de väl förstått att vi vill köpa en endagarsbiljett släpper det. För 120 Bath/person får man åka obegränsat hela dagen.
Det är generellt mycket bättre luft i Bangkok än jag minns. Alla taxi och tuk-tuk har gått över till gas drift, många mopeder är också utbytta till 4-taktare. Borta är det blå molnet av oljeblandat som bolmade upp varje gång det blev grönt ljus tidigare. Vår skytrain station är dock ett undantag, den ligger i mitten av en sexfilig motorväg så det är svårt för frisk luft att nå dit, så när vi kom fram till huvudstationen Siam gick vi in i första bästa varuhus för att få lite kall och frisk luft.
Det var lyxigt och fräscht med alla stora märken på kläder, klockor och annat man bara måste ha. Ovanligt många små lite ungdomliga och moderna märken, om man va på köpa kläder humör skulle man nog kunna hitta ganska mycket kul här.
Vi fortsatte tvärs över gatan och gick in på det klassiska varuhuset MBK, här är det en salig blandning av allt. Det finns basarer med kopiekläder och skor blandat med riktiga klockbutiker där klockorna börjar på 30 000 Bath. Vi började med att äta en pizza, det va faktiskt oväntat gott och inte jättedyrt. Vi fick en mellan panpizza, vitlöksbröd, lökringar, en barnportion med pasta och fiskpinnar samt vatten till hela familjen för under 600 Bath.
Efter maten gick vi upp mot biografen i hopp om att jag och stora killarna skulle kunna se UP medan Ulrika med en sovande Dawid skulle göra varuhuset. Tyvärr tyckte de att UP va en för gammal film som de slutat visa, det enda som gick för barnen va G-Force och den tycker vi är gammal och har redan sett hemma i Sverige.
Det fick bli shopping för hela familjen istället. Lite småplock fick vi ihop innan vi gav oss ut igen i riktning mot varuhuset Paragon som skulle ha ett hajakvarium i källaren.
Vi hade inte så höga förväntningar efter besvikelsen på akvariet i Phuket. Det va ganska dyrt att gå in här, vi betalade 2800 Bath för en familjebiljett, men då ingick allt utom att dyka med hajarna.
Kortversionen är att det är en fantastisk anläggning som gömmer sig där nere! Vi spenderade över tre timmar med att titta på fiskar av alla de slag, vi åkte båt med (liten) glasbotten över det stora hajakvariet. Vi fick en kort visning bakom kulisserna där man fick se reningen, hur de rehabiliterade sjuka fiskar och anpassade nya arter som skulle in.
Efter halva anläggningen ingick det en stor dricka och popcorn som man kunde äta medan man tittade på vattenråttor, uttrar och pingviner. Det va lugnt och skönt, kanske ett tiotal sällskap som gick omkring.
En kul grej som ingick i vår biljett va ”Happy feet, happy fish” där man satte ner sina fötter i ett akvarium med små fiskar som gillade att äta det döda skinnet på fötterna. Det kittlade ganska mycket när de små åt och va lite på gränsen när de stora fiskarna kom. De gillade speciellt sår, så min surfskada fick sig en rejäl behandling.
Killarna sprang in en snabbis i leklandet och jag och Ulrika satte oss och tittade på det stora korall akvariet med läktare på två våningar, totalt 6 meter djupt. Flera muränor och massor med fina fiskar som på en gigantiskt TV.
Nu va det dags för det som man får kalla huvudattraktionen, tunneln genom det stora hajakvariet. Fortfarande nästan tomt på folk så det gick att sätta sig ner på bänkarna längs kanten och bara njuta. Inte riktigt den lätt stressande känslan man fick i Phuket där de har ett rullband genom tunneln (även om det va avstängt när vi va där). Hajarna va imponerande, de har 10 st gigantiska sandtigerhajar som der ut som Bruce i Hitta Nemo. Flera sköterskehajar och leopardhajar, både vit och svartfenade revhajar. Sen simmade det runt olika sorters rockor överallt.
Tillsist var det dags för 4D bion. Vi gick ju på en liknande på Legoland i somras så vi trodde att vi viste vad som väntade oss. Men detta va mycket bättre gjort, effekterna va inbyggda i varje individuell stol istället för som på legoland i taket av biografen. Stolarna rörde sig, man fick vatten över sig och andra kul effekter som passade filmen. Filmen va lagom lång och gick igenom människans påverkan på havet utifrån en gammal havssköldpaddas perspektiv.
Efter denna dos av hav och hajar va det dags för lite mer Bangkok. Vi tog skytrain några stationer och mötte upp med Peter Balck som jobbar här i stan sen två år. Efter en kort promenad hamnade vi på ett ställe som heter The Leaning Tree, de hade god och prisvärd thaimat i en lugn miljö. Vi snackade lite strunt i några timmar över maten och en Chang. På väg tillbaka till tåget somnade Pontus i mina armar så det blev en ganska varm resa hem för mig.
En snabb dusch innan man la sig i sängen och somnade som en stock, 13 timmar efter att vi varit på hotellet senast med tre barn i Bangkok... men det har faktiskt gått över all förväntan, men jag är glad att jag inte är rullstolsbunden i denna stad.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
En kort promenad från hotellet ligger Skytrain stationen, tåget går smidigt sånär som på biljettköpet. Men när de väl förstått att vi vill köpa en endagarsbiljett släpper det. För 120 Bath/person får man åka obegränsat hela dagen.
Det är generellt mycket bättre luft i Bangkok än jag minns. Alla taxi och tuk-tuk har gått över till gas drift, många mopeder är också utbytta till 4-taktare. Borta är det blå molnet av oljeblandat som bolmade upp varje gång det blev grönt ljus tidigare. Vår skytrain station är dock ett undantag, den ligger i mitten av en sexfilig motorväg så det är svårt för frisk luft att nå dit, så när vi kom fram till huvudstationen Siam gick vi in i första bästa varuhus för att få lite kall och frisk luft.
Det var lyxigt och fräscht med alla stora märken på kläder, klockor och annat man bara måste ha. Ovanligt många små lite ungdomliga och moderna märken, om man va på köpa kläder humör skulle man nog kunna hitta ganska mycket kul här.
Vi fortsatte tvärs över gatan och gick in på det klassiska varuhuset MBK, här är det en salig blandning av allt. Det finns basarer med kopiekläder och skor blandat med riktiga klockbutiker där klockorna börjar på 30 000 Bath. Vi började med att äta en pizza, det va faktiskt oväntat gott och inte jättedyrt. Vi fick en mellan panpizza, vitlöksbröd, lökringar, en barnportion med pasta och fiskpinnar samt vatten till hela familjen för under 600 Bath.
Efter maten gick vi upp mot biografen i hopp om att jag och stora killarna skulle kunna se UP medan Ulrika med en sovande Dawid skulle göra varuhuset. Tyvärr tyckte de att UP va en för gammal film som de slutat visa, det enda som gick för barnen va G-Force och den tycker vi är gammal och har redan sett hemma i Sverige.
Det fick bli shopping för hela familjen istället. Lite småplock fick vi ihop innan vi gav oss ut igen i riktning mot varuhuset Paragon som skulle ha ett hajakvarium i källaren.
Vi hade inte så höga förväntningar efter besvikelsen på akvariet i Phuket. Det va ganska dyrt att gå in här, vi betalade 2800 Bath för en familjebiljett, men då ingick allt utom att dyka med hajarna.
Kortversionen är att det är en fantastisk anläggning som gömmer sig där nere! Vi spenderade över tre timmar med att titta på fiskar av alla de slag, vi åkte båt med (liten) glasbotten över det stora hajakvariet. Vi fick en kort visning bakom kulisserna där man fick se reningen, hur de rehabiliterade sjuka fiskar och anpassade nya arter som skulle in.
Efter halva anläggningen ingick det en stor dricka och popcorn som man kunde äta medan man tittade på vattenråttor, uttrar och pingviner. Det va lugnt och skönt, kanske ett tiotal sällskap som gick omkring.
En kul grej som ingick i vår biljett va ”Happy feet, happy fish” där man satte ner sina fötter i ett akvarium med små fiskar som gillade att äta det döda skinnet på fötterna. Det kittlade ganska mycket när de små åt och va lite på gränsen när de stora fiskarna kom. De gillade speciellt sår, så min surfskada fick sig en rejäl behandling.
Killarna sprang in en snabbis i leklandet och jag och Ulrika satte oss och tittade på det stora korall akvariet med läktare på två våningar, totalt 6 meter djupt. Flera muränor och massor med fina fiskar som på en gigantiskt TV.
Nu va det dags för det som man får kalla huvudattraktionen, tunneln genom det stora hajakvariet. Fortfarande nästan tomt på folk så det gick att sätta sig ner på bänkarna längs kanten och bara njuta. Inte riktigt den lätt stressande känslan man fick i Phuket där de har ett rullband genom tunneln (även om det va avstängt när vi va där). Hajarna va imponerande, de har 10 st gigantiska sandtigerhajar som der ut som Bruce i Hitta Nemo. Flera sköterskehajar och leopardhajar, både vit och svartfenade revhajar. Sen simmade det runt olika sorters rockor överallt.
Tillsist var det dags för 4D bion. Vi gick ju på en liknande på Legoland i somras så vi trodde att vi viste vad som väntade oss. Men detta va mycket bättre gjort, effekterna va inbyggda i varje individuell stol istället för som på legoland i taket av biografen. Stolarna rörde sig, man fick vatten över sig och andra kul effekter som passade filmen. Filmen va lagom lång och gick igenom människans påverkan på havet utifrån en gammal havssköldpaddas perspektiv.
Efter denna dos av hav och hajar va det dags för lite mer Bangkok. Vi tog skytrain några stationer och mötte upp med Peter Balck som jobbar här i stan sen två år. Efter en kort promenad hamnade vi på ett ställe som heter The Leaning Tree, de hade god och prisvärd thaimat i en lugn miljö. Vi snackade lite strunt i några timmar över maten och en Chang. På väg tillbaka till tåget somnade Pontus i mina armar så det blev en ganska varm resa hem för mig.
En snabb dusch innan man la sig i sängen och somnade som en stock, 13 timmar efter att vi varit på hotellet senast med tre barn i Bangkok... men det har faktiskt gått över all förväntan, men jag är glad att jag inte är rullstolsbunden i denna stad.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
25/10 – Till Bangkok
Så va det dags att lämna Chiang Rai och åka ner till Bangkok.
Förklaringen till varför våra Chiang Rai biljetter va lite dyra kom när vi klev på planet och satt i första klass... trevligt och lite kul eftersom jag funderat på att boka en inrikes lite lyxigare så killarna får uppleva hur det är längst fram i planet (inte för att jag själv har åkt där tidigare heller).
Jag blev faktiskt förvånad över hur stor skillnad det är. Breda säten är en bonus men eftersom man brukar åka där bak och vet att Robert & Co får en liten formfranska med två olika pålägg så kändes det extra lyxigt med linneduk & servett… Varm mat, cocos-glass till efterätt. Tre drickaserveringar + kaffe/te. Allt detta på 1:05 inrikesflygning. Tyvärr tog det ganska lång tid innan väskorna kom, men våra prioritetsmärkta väskor kom plikttroget först iaf.
Kommer helt klart försöka bli uppdaterad på hemresan...
Från flygplatsen tog vi en storbil till hotellet, lite tjafs om priset när vi kom fram, det skulle vara 700 Bath med vägtullar men chaffisen ville ha vägtullarna också... killarna va hysteriska för tillfället så han fick sina extra 70 Bath så vi kunde checka in och komma ner i poolen.
Sen var det dags för lite äkta Bangkok äventyr... vi gick ut från hotellet på jakt efter lunch. Efter att ha gått förbi en massa gatukök lät vi oss tillslut bli upplockade av en tuk-tuk chaffis som lovade köra oss direkt till ett bra ställe för 30 Bath. Stället såg helt OK ut och de enda priserna man såg utanför va kilopriser på fisk, räkor och hummer, och de kändes helt ok. Väl inne kunde man dock konstatera att det va enhetspris 200 Bath/rätt, allt från Pad Thai till kyckling i grön curry.
Vi gick helt enkelt därifrån, sa till chaffören att det va hysteriskt dyrt, han såg faktiskt ut att förstå oss när vi sa att en Pad Thai kostade 200 Bath (normalpris kanske 80 Bath). Han körde oss till ett nytt ställe, kanske inte lika turistigt, men god mat. Vi åt tre kycklingrätter i olika curry, två soppor, tre ris och drack tre cola + en vatten för totalt 205 Bath. De fick 220 Bath.
Ytterligare ett äkta äventyr direkt efter lunchen när en hjälpsam man pekade lite på kartan och när han förstått våra önskemål vinkade in en tuk-tuk som vi trodde skulle ta oss till World Plaza för 40 Bath, nu blev det istället en skräddare något kvarter bort. När vi förklarat att vi ville ha t-shirts och ingen skräddare blev vi körda runt kvarteret igen och avsläppta 100 meter från ursprungsplatsen för 40 Bath.
Tittade på lite klockkopior och väskor men det va hysteriskt dyrt i mina ögon, även om det är en bra kopia så känns 3500 Bath för en klockkopia lite i dyraste laget. Skulle dock vara kul att hitta en kopia av lite kvallitet till Stefan.
En snabb vända tillbaka till hotellet innan vi mötte Robert med familj på Ban Chiang där vi åt en trevlig middag.
Efter middagen tog vi en taxi och åkte till Banyan Tree för att åka upp i deras skybar... å här kan man verkligen prata om skybar. På taket av ett 61 vånings hotell ligger det helt öppet med ett staket som är dryga metern högt i stål och glas. Det är en hissnande känsla, lite stressande med tre trötta barn. Vi tog en omgång dricka och tittade ut över Bangkok i sin fulla nattprakt.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
Förklaringen till varför våra Chiang Rai biljetter va lite dyra kom när vi klev på planet och satt i första klass... trevligt och lite kul eftersom jag funderat på att boka en inrikes lite lyxigare så killarna får uppleva hur det är längst fram i planet (inte för att jag själv har åkt där tidigare heller).
Jag blev faktiskt förvånad över hur stor skillnad det är. Breda säten är en bonus men eftersom man brukar åka där bak och vet att Robert & Co får en liten formfranska med två olika pålägg så kändes det extra lyxigt med linneduk & servett… Varm mat, cocos-glass till efterätt. Tre drickaserveringar + kaffe/te. Allt detta på 1:05 inrikesflygning. Tyvärr tog det ganska lång tid innan väskorna kom, men våra prioritetsmärkta väskor kom plikttroget först iaf.
Kommer helt klart försöka bli uppdaterad på hemresan...
Från flygplatsen tog vi en storbil till hotellet, lite tjafs om priset när vi kom fram, det skulle vara 700 Bath med vägtullar men chaffisen ville ha vägtullarna också... killarna va hysteriska för tillfället så han fick sina extra 70 Bath så vi kunde checka in och komma ner i poolen.
Sen var det dags för lite äkta Bangkok äventyr... vi gick ut från hotellet på jakt efter lunch. Efter att ha gått förbi en massa gatukök lät vi oss tillslut bli upplockade av en tuk-tuk chaffis som lovade köra oss direkt till ett bra ställe för 30 Bath. Stället såg helt OK ut och de enda priserna man såg utanför va kilopriser på fisk, räkor och hummer, och de kändes helt ok. Väl inne kunde man dock konstatera att det va enhetspris 200 Bath/rätt, allt från Pad Thai till kyckling i grön curry.
Vi gick helt enkelt därifrån, sa till chaffören att det va hysteriskt dyrt, han såg faktiskt ut att förstå oss när vi sa att en Pad Thai kostade 200 Bath (normalpris kanske 80 Bath). Han körde oss till ett nytt ställe, kanske inte lika turistigt, men god mat. Vi åt tre kycklingrätter i olika curry, två soppor, tre ris och drack tre cola + en vatten för totalt 205 Bath. De fick 220 Bath.
Ytterligare ett äkta äventyr direkt efter lunchen när en hjälpsam man pekade lite på kartan och när han förstått våra önskemål vinkade in en tuk-tuk som vi trodde skulle ta oss till World Plaza för 40 Bath, nu blev det istället en skräddare något kvarter bort. När vi förklarat att vi ville ha t-shirts och ingen skräddare blev vi körda runt kvarteret igen och avsläppta 100 meter från ursprungsplatsen för 40 Bath.
Tittade på lite klockkopior och väskor men det va hysteriskt dyrt i mina ögon, även om det är en bra kopia så känns 3500 Bath för en klockkopia lite i dyraste laget. Skulle dock vara kul att hitta en kopia av lite kvallitet till Stefan.
En snabb vända tillbaka till hotellet innan vi mötte Robert med familj på Ban Chiang där vi åt en trevlig middag.
Efter middagen tog vi en taxi och åkte till Banyan Tree för att åka upp i deras skybar... å här kan man verkligen prata om skybar. På taket av ett 61 vånings hotell ligger det helt öppet med ett staket som är dryga metern högt i stål och glas. Det är en hissnande känsla, lite stressande med tre trötta barn. Vi tog en omgång dricka och tittade ut över Bangkok i sin fulla nattprakt.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
24/10 – En dag i Chiang Rai
Vi va ensamna IRM:are nere på frukosten, Ulla & Lottie hade redan åkt till flygplatsen och Robert hade inte kommit ner ännu.
Det va en rejäl och bra frukostbuffé på hotellet, även om jag personligen är lite less på ägg efter en riktigt stor omelett varje morgon i Khao Lak. Men de vanliga brödsorterna fanns, flingor, rissoppa, pankakor m.m.
Efter frukost gick vi över till BaanChivitMai’s bageri och Internettade (bloggade om dagen innan bl.a.), tog en latte och en ost & skinksmörgås. Båda va helt fantastiska, smörgåsen var precis som hemma, i en färskbakad mini baguette med riktigt god skinka och ost. Om ni är i Chiang Rai, besök bageriet! De har dessutom väldigt billigt Internet för 30 Bath/timme med vanlig WEP lösning (=funkar smärtfritt i telefoner m.m.).
Efter fika, internettande m.m. blev vi upplockade av Manit och åkte utanför stan för ett elefant-safari. Lagom mycket folk och inte så puschigt är ju alltid en bra start på en riktig turistattraktion. Att vi sedan red elefanter en timme för 400 Bath/elefant (=800 Bath för hela familjen) gör inte saken sämmre. Tror att vi betalade i storleksordningen 1000 Bath/vuxen och 500 Bath för barnen (totalt 3500 Bath) på Koh Lanta för något år sedan för en halvtimme.
Även Manit följde med på elefanterna och jag tror faktiskt att han tyckte att det va riktigt trevligt. Jämfört med den upptrampade stigen på Koh Lanta kändes detta lite mer äkta, även om det självklart ve en upptrampad stig här med så gick man igenom en liten by och såg lite folk, boskap och risodlingar.
Tillbaka på hotellet blev det ett dopp i poolen och lite skitsnack med Robert, planerade lite för Bangkok och Koh Lanta och lite förberedande snack inför mötet med Manit om framtiden.
Vid sex gick jag och Robert till bageriet igen för att träffa Manit och chefen för barnhemmet. Vi pratade lite om deras visioner runt en mer etablerad IT verksamhet där de äldre barnen skall bli mer förberedda på yrkeslivet och även kunna producera en del material åt lokala företag.
De va väldigt intresserade av vad vi hade att säga om vilka strategier de borde ta för att få fram ett system med standardkomponenter som går att anpassa för olika kunder. Problemet är att barnens engelskkunskaper är lite för dåliga så de har svårt att ta till sig en engelskspråkig lärare. De letar dock efter en thailändsk it-lärare till barnhemmet. Vår rekommendation var att det är viktigt att iaf läraren har god engelska för att kunna ta till sig mycket av det utbildningsmaterial som finns på Internet eller om någon från IRM kommer hit för att lära upp honom/henne på något speciellt område.
Vi pratade även lite infrastruktur, Windows 7 och andra delar som de behöver fundera runt. Jag har lite puckar med mig hem och Robert skall se över lite hur intresset på IRM är för fortsatt sponsring.
Efter mötet tog vi oss igenom den dagliga nattmarknaden bort mot den stora lördags marknaden i jakt efter en restaurant. Det va hysteriskt mycket folk på marknaden, av någon konstig anledning va vi också de enda som tillämpade högertrafik...
Väl framme på restauranten fick vi bra mat men lite halvdan service, kändes lite som att de precis klarat kvällens rusning och var ointresserade av att jobba mer.
Efter maten gick vi igenom marknaden igen, folkmängden hade minskat avsevärt och det var faktiskt riktigt trevligt att strosa igenom. Ulrika köpte solglasögon för 59 Bath, en barnkeps för 49 Bath, t-shirt för 50 Bath och jag köpte ett par shorts för 199 Bath.
Fruktshake köpte man för 15 Bath, det är nog en ny lägsta notering på vårt frukshake-index som sträcker sig från 15 Bath i Chiang Rai till 100 Bath på seafood restaurangen som vår första tuk-tuk chaffis i Bangkok körde oss till. Å vi som tyckte att 80 Bath på hotellet i Khao Lak va riktigt riktigt dyrt. Ett normalpris får sägas ligga runt 45 Bath, vid 60 Bath anser vi att det börjar bli lite dyrt.
Vi passade även på att sy om killarnas midjeväskor så att de passar våra tunna grabbar... gick på måttliga 20 Bath för två väskor.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
Det va en rejäl och bra frukostbuffé på hotellet, även om jag personligen är lite less på ägg efter en riktigt stor omelett varje morgon i Khao Lak. Men de vanliga brödsorterna fanns, flingor, rissoppa, pankakor m.m.
Efter frukost gick vi över till BaanChivitMai’s bageri och Internettade (bloggade om dagen innan bl.a.), tog en latte och en ost & skinksmörgås. Båda va helt fantastiska, smörgåsen var precis som hemma, i en färskbakad mini baguette med riktigt god skinka och ost. Om ni är i Chiang Rai, besök bageriet! De har dessutom väldigt billigt Internet för 30 Bath/timme med vanlig WEP lösning (=funkar smärtfritt i telefoner m.m.).
Efter fika, internettande m.m. blev vi upplockade av Manit och åkte utanför stan för ett elefant-safari. Lagom mycket folk och inte så puschigt är ju alltid en bra start på en riktig turistattraktion. Att vi sedan red elefanter en timme för 400 Bath/elefant (=800 Bath för hela familjen) gör inte saken sämmre. Tror att vi betalade i storleksordningen 1000 Bath/vuxen och 500 Bath för barnen (totalt 3500 Bath) på Koh Lanta för något år sedan för en halvtimme.
Även Manit följde med på elefanterna och jag tror faktiskt att han tyckte att det va riktigt trevligt. Jämfört med den upptrampade stigen på Koh Lanta kändes detta lite mer äkta, även om det självklart ve en upptrampad stig här med så gick man igenom en liten by och såg lite folk, boskap och risodlingar.
Tillbaka på hotellet blev det ett dopp i poolen och lite skitsnack med Robert, planerade lite för Bangkok och Koh Lanta och lite förberedande snack inför mötet med Manit om framtiden.
Vid sex gick jag och Robert till bageriet igen för att träffa Manit och chefen för barnhemmet. Vi pratade lite om deras visioner runt en mer etablerad IT verksamhet där de äldre barnen skall bli mer förberedda på yrkeslivet och även kunna producera en del material åt lokala företag.
De va väldigt intresserade av vad vi hade att säga om vilka strategier de borde ta för att få fram ett system med standardkomponenter som går att anpassa för olika kunder. Problemet är att barnens engelskkunskaper är lite för dåliga så de har svårt att ta till sig en engelskspråkig lärare. De letar dock efter en thailändsk it-lärare till barnhemmet. Vår rekommendation var att det är viktigt att iaf läraren har god engelska för att kunna ta till sig mycket av det utbildningsmaterial som finns på Internet eller om någon från IRM kommer hit för att lära upp honom/henne på något speciellt område.
Vi pratade även lite infrastruktur, Windows 7 och andra delar som de behöver fundera runt. Jag har lite puckar med mig hem och Robert skall se över lite hur intresset på IRM är för fortsatt sponsring.
Efter mötet tog vi oss igenom den dagliga nattmarknaden bort mot den stora lördags marknaden i jakt efter en restaurant. Det va hysteriskt mycket folk på marknaden, av någon konstig anledning va vi också de enda som tillämpade högertrafik...
Väl framme på restauranten fick vi bra mat men lite halvdan service, kändes lite som att de precis klarat kvällens rusning och var ointresserade av att jobba mer.
Efter maten gick vi igenom marknaden igen, folkmängden hade minskat avsevärt och det var faktiskt riktigt trevligt att strosa igenom. Ulrika köpte solglasögon för 59 Bath, en barnkeps för 49 Bath, t-shirt för 50 Bath och jag köpte ett par shorts för 199 Bath.
Fruktshake köpte man för 15 Bath, det är nog en ny lägsta notering på vårt frukshake-index som sträcker sig från 15 Bath i Chiang Rai till 100 Bath på seafood restaurangen som vår första tuk-tuk chaffis i Bangkok körde oss till. Å vi som tyckte att 80 Bath på hotellet i Khao Lak va riktigt riktigt dyrt. Ett normalpris får sägas ligga runt 45 Bath, vid 60 Bath anser vi att det börjar bli lite dyrt.
Vi passade även på att sy om killarnas midjeväskor så att de passar våra tunna grabbar... gick på måttliga 20 Bath för två väskor.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
2009-10-24
24/10 - Uppe i Chiang Rai
Nu sitter vi på BaanChivitMai’s bageri i centrala Chiang Rai, trådlöst Internet för 30 Bath/timme och fantastiska bakverk och en perfekt kaffe latte.
Resan upp gick smidigt, ganska stora kontraster på flygplatserna i Bangkok och Chiang Rai. Man vet att flygplatsen är liten när man efter landning vänder 180 grader, kör hela landningsbanan tillbaka för att taxa in till gaten. Inte så många andra plan på väg in eller ut då, men det va ju iaf asfalterat.
Efter att vi checkat in på hotellet tog vi ett dopp i poolen för att skölja bort resan lite. På väg upp i hissen mötte vi Robert från jobbet som kommit hit på morgonen direkt från Sverige. De hade vilat lite och sedan varit ute på stan och fått en fotmassage.
Klockan fem blev vi upplockade av BaanChivitMai och körda ut till barnhemmet. Det va både större och finare än jag förväntat mig. Barnen är normalt i åldrarna 6-18år men nu hade de även en liten tråårig tjej som de fått ta hand om, helt otroligt charmig.
Efter en rundvandring där vi sett hur barnen bor och tjuvtittat när de åt middag fick vi en grillbuffé uppdukat. Jättegott och härligt att sitta ute helt bortkopplad från turismen och äta, när vi närmat oss klara började barnen strömma till både från hemmet vi va på och det närliggande specialhemmet för HIV smittade barn.
De tände en stor brasa och hade både dans och sånguppvisningar utifrån vilken stam de kom ifrån.
De håller på och färdigställer ett hus som de skall ha för extra datorundervisning på själva barnhemmet. De får normal datorvana redan i skolan även här, men målet är att de skall kunna lära sig mer på fritiden. Flera av barnen är intresserade av att kunna skapa hemsidor och göra andra enklare IT jobb för företagen här i Chiang Rai.
Vi pratade om möjligheterna att etablera en verksamhet som likt bageriet kan sysselsätta de äldre barnen och få en fungerande ekonomi som ger intäkter till både barnen och verksamheten på barnhemmet.
Jag skall ta mig ett litet prat med både Microsoft och Adobe när jag kommer hem och se vad vi kan hjälpa dem med. De kör XP idag men har tittat lite på Windows 7 också men deras no-name datorer med några år på nacken ger en del problem med drivrutiner.
Efter barnhemsbesöket tog vi en tur genom ”nattmarknaden”, Ulrika stannade på rummet och nattade killarna efter en lång dag. Det fanns mycket småplock så jag tror nog att Ulrika kommer gilla kvällens besök på marknaden.
De flesta va dock ganska mätta på marknad så vi satte oss istället vid mattorget med varsin öl och diskuterade intrycken från besöket på barnhemmet.
Nu när vi fikat klar kommer vi bli upplockade av Manit från BaanChivitMai och troligen blir det ett elefantsafari, återkommer imorgon med lite bilder och intryck från resten av dagen.
P.S. Vi har ställt om lite inställningar i bloggen nu så det skall vara lättare att kommentera för de som inte har ett google konto… kommentera gärna, killarna har börjat få lite hemlängtan. D.S.
Resan upp gick smidigt, ganska stora kontraster på flygplatserna i Bangkok och Chiang Rai. Man vet att flygplatsen är liten när man efter landning vänder 180 grader, kör hela landningsbanan tillbaka för att taxa in till gaten. Inte så många andra plan på väg in eller ut då, men det va ju iaf asfalterat.
Efter att vi checkat in på hotellet tog vi ett dopp i poolen för att skölja bort resan lite. På väg upp i hissen mötte vi Robert från jobbet som kommit hit på morgonen direkt från Sverige. De hade vilat lite och sedan varit ute på stan och fått en fotmassage.
Klockan fem blev vi upplockade av BaanChivitMai och körda ut till barnhemmet. Det va både större och finare än jag förväntat mig. Barnen är normalt i åldrarna 6-18år men nu hade de även en liten tråårig tjej som de fått ta hand om, helt otroligt charmig.
Efter en rundvandring där vi sett hur barnen bor och tjuvtittat när de åt middag fick vi en grillbuffé uppdukat. Jättegott och härligt att sitta ute helt bortkopplad från turismen och äta, när vi närmat oss klara började barnen strömma till både från hemmet vi va på och det närliggande specialhemmet för HIV smittade barn.
De tände en stor brasa och hade både dans och sånguppvisningar utifrån vilken stam de kom ifrån.
De håller på och färdigställer ett hus som de skall ha för extra datorundervisning på själva barnhemmet. De får normal datorvana redan i skolan även här, men målet är att de skall kunna lära sig mer på fritiden. Flera av barnen är intresserade av att kunna skapa hemsidor och göra andra enklare IT jobb för företagen här i Chiang Rai.
Vi pratade om möjligheterna att etablera en verksamhet som likt bageriet kan sysselsätta de äldre barnen och få en fungerande ekonomi som ger intäkter till både barnen och verksamheten på barnhemmet.
Jag skall ta mig ett litet prat med både Microsoft och Adobe när jag kommer hem och se vad vi kan hjälpa dem med. De kör XP idag men har tittat lite på Windows 7 också men deras no-name datorer med några år på nacken ger en del problem med drivrutiner.
Efter barnhemsbesöket tog vi en tur genom ”nattmarknaden”, Ulrika stannade på rummet och nattade killarna efter en lång dag. Det fanns mycket småplock så jag tror nog att Ulrika kommer gilla kvällens besök på marknaden.
De flesta va dock ganska mätta på marknad så vi satte oss istället vid mattorget med varsin öl och diskuterade intrycken från besöket på barnhemmet.
Nu när vi fikat klar kommer vi bli upplockade av Manit från BaanChivitMai och troligen blir det ett elefantsafari, återkommer imorgon med lite bilder och intryck från resten av dagen.
P.S. Vi har ställt om lite inställningar i bloggen nu så det skall vara lättare att kommentera för de som inte har ett google konto… kommentera gärna, killarna har börjat få lite hemlängtan. D.S.
2009-10-23
På resande fot
Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på vår flight mog Bangkok för vidare färd till Chiang Rai och BaanChivitMai.
Helt otroligt hur smidigt allt fungerar här i Thailand när det gäller transporter. Inga problem att checka in väskorna hela vägen trots att vi flyger olika bolag och har bokat biljetterna vid olika tillfällen.
Ett koli mindre än när vi förflyttade oss mellan Kata och Khao Lak, å andra sidan två riktigt tunga väskor... skall nog försöka skaffa en väska till för att få mer normala vikter på väskorna.
Helt otroligt hur smidigt allt fungerar här i Thailand när det gäller transporter. Inga problem att checka in väskorna hela vägen trots att vi flyger olika bolag och har bokat biljetterna vid olika tillfällen.
Ett koli mindre än när vi förflyttade oss mellan Kata och Khao Lak, å andra sidan två riktigt tunga väskor... skall nog försöka skaffa en väska till för att få mer normala vikter på väskorna.
2009-10-22
22/10 2009, Sista dagen i Khao Lak
Idag har det varit en lugn dag runt hotellet, inget rännande med taxi på dagen utan frukost följt av läxläsning på rummet för Mårten. Efteråt lite bad i poolen medan Ulrika hopplöst försökte få Dawid att somna.
Dawid har fått några utslag kring blöjkanterna och upp på ryggen, ser ut lite som en kombination av bett och värmeutslag. Får se vad som händer med dem.
Eftersom Dawid inte va direkt sugen på att sova utan ville ner och bada med brorsorna kom de snart tassandes ner för trappen till poolen. Han älskar sina puffar och simmar själv runt i stora delen av poolen. I den lilla barncirkeln som är 60cm djup lekte han båt med Mårtens nya Crocs-kopior.
Snart gick vi ner till stranden istället för att njuta under palmerna och bada i havet. Vi beställde lunch från hotellet, det blev chicken satay, vårrullar, två club sandwich och en äggsmörgås. Fortfarande lite pricy med 760 Bath inklusive två vatten. Skall man bara borta 30 dagar håller det inte att lunchen kostar nästan 200:-/dag… utan att man ens tar en öl till.
Ikväll skall vi in mot byn en sista gång för middag och för att Internetta lite… nästa rapport blir tidigast i Chiang Rai, där är vi bjudna på BBQ fredag kväll hos barnhemmet BaanChivitMai, träffar tre andra familjer från IRM där och får (förhoppningsvis) laddare och batteri till IXUSen så vi kan ha lite kvällsbilder och videoklipp på bloggen också.
Lägger upp detta från ”Bussaba” där vi ätit middag, bra mat och goda drinkar, lite stökigt då typ hela sällskapet på 80 personer från bröllopet på Orchid (systerhotellet vi trodde att vi skulle bo på) är här och krökar/äter. Ligger dock tvärs över gatan från Jerungs Guesthouse där vi brukar låna Internet och min dator kom ihåg nyckeln...
Lite bonus bilder från veckan:
21/10 - 2009
Hotellfrukost även denna morgon, inga konstigheter, lite mindre vågor på stranden idag. Efteråt bad vi hotellet boka en taxi/tuk-tuk för att ta oss ner på byn… som det mesta när man låter hotellet ordna något, lite dyrare, lite sämre. Men va tusan, vi hann ju äta en glass och Ulrika hittade en plånbok för thaipengarna i lilla shoppen vid receptionen medan vi väntande på att de skulle hitta sin chaufför.
Resan gick till Tsunami Museet, Mårten har frågat 1000 frågor om tsunami på denna resa så vi tänkte att här kommer vi kunna peka på bilder och förklara. Jag hade faktiskt förväntat mig en ganska påkostad historia, kanske lite speciell arkitektur där hela huset är som ett monument. Troligen uppskruvade förväntningar efter att jag va i Berlin för några veckor sedan där de använder arkitekturen väldigt mycket för att belysa deras hemska historia.
Här är iaf Tsunami Museet bottenvåningen i ett radhus på kanske 5 * 15 meter. Några planscher med sparsamt med både bilder och text på väggen. Inte ett enda föremål som minne, inte en modell. En liten TV stod mitt i rummet där en glad elefant beskrev hur man skall göra om larmet går igen. Helt klart en besvikelse, de skulle kunna göra det så mycket bättre.
När vi kom ut från museet kom en hel karavan längs vägen med thaiare som firade den vegetariska festivalen. Det spelades trummor på någon bil och på andra stod en eller två män på flaket och skakade i extas, troligen med något föremål genom kroppen. Vi såg iaf en kille med ett spett rätt igenom båda kinderna. Vid flera hus hängde 2 meters smatterband med typ maxipuffar som de tände på när de passerade. Skulle varit kul att se detta i större skala nere i Phuket, här är det lite spridda skurar, men t.ex. inga restauranger som kör helt vegetariskt.
Sedan gick vi över gatan för att titta på polisbåt 813 som ligger där, uppspolad ungefär 2km av tsunamin. Här fanns iaf en ordentlig informationstavla med båtens historia, men huvudattraktionen blev nog en samling kvinnor som stod och mässade en evighetsramsa med massa tallrikar med govor och rökelser. Det blir ganska häftigt när de maler på ”Ila tila tala tala, ila tila tala tala…”. Sen helt plötsligt kommer någon passage med något annat.
Det va ganska geggigt runt polisbåten dock… de skulle kunnat få till en lite trädspång fram till båten med en plattform där man kan stå och titta, nu var det som att gå i ett nyslaget risfält.
Med dagens sevärdheter avklarade tog vi en taxi upp till Apsaras Resort där man enligt den lokala surfbutiken kanske skulle kunna hitta lite surfbara vågor (även om de sa åk nu direkt när jag ringde på morgonen tog vi Tsunami grejerna först). Vi vadade över en liten flod som mynnar precis söder om resorten för att komma till en liten restaurant på stranden. Det va ett litet äventyr eftersom tidvattnet precis va på väg ut och strömmen ganska stark. Familjen lättpackad med två ryggsäckar, tre barn varav ett sovandes i vagnen över en drygt lårdjup strömmande flod (alt. bäck).
Men det va det värt, supermysigt ställe. Snäppet bättre än igår när vi hyrde ett helt poolområde för 1000 Bath, nu fick vi 2 km strand för 300 Baths taxiresa. Stället drevs av ”Ching”, det va deras första dag för säsongen och de älskade svenskar :-)
Ching hade själv varit omskriven med en helsida i SvD ett år efter Tsunamin och han skulle vara med i en stor uppföljning nu igen till femårsminnet. Han hade också i Augusti rest runt en månad i Sverige och besökt sina vänner där i Uppsala, Eskilstuna, Malmö m.m.
Vi tog en lugn heldag på stranden, killarna fick låna små brädor för att surfa i vågorna och jag hyrde en långboard för att testa lite mer. Vågorna höll dock på att dö ut ganska snabbt eftersom tidvattnet drog ut, vi mötte ett par surfare när vi kom men såg ingen annan försöka senare. Jag kom iaf upp två gånger och fick lite insyn i proceduren med att vaxa brädan.
Det va mycket mycket långgrunt, vid lågvatten fick man gå extremt långt ut för att bada. Men samtidigt va det mycket finare sand än nere på hotellstranden.
När vi ville åka därifrån så visade det sig att de hade en fin bil som de kunde köra hem oss i för 250 Bath, helt OK eftersom vi betalat totalt 450 Bath för att komma dit. Farbrorn som körde oss hade jobbat fem år för Skanska i Libyen , reseledare runt hela världen för thaiare och massa annat. Vi bokade in att han skall plocka upp oss när vi skall till flygplatsen för 1000 Bath, det känns riktigt bra en ordentlig bil med rejält bagage och bälte på alla platser. När vi åkte upp från stranden såg vi en stor elefant i skogen som stod och åt, även om det va en elefantfarm så kändes det lite som att möta en i det vilda… de strövar fritt i skogen där.
Efter en heldags utflykt tänkte vi ta det lite lugnt och gå ner till strandens enda restaurant och äta där. När vi kom fram möttes vi dock av beskedet att maten va slut, det hade varit så mycket gäster idag- Kul för dem, lite jobbigare för oss att ta oss tillbaka och upp för att hitta en taxi. Som tur va hade vi numret till vår standard chaffis i telefonen så vi ringde och beställde hämtning vid receptionen.
Vi åkte till ett ställe som heter Jai efter tips från han som körde oss från stranden. Det va ganska mycket folk där, säkert 5-6 bord med folk. Precis efter att vi beställt vår mat kom en rejäl regnskur, folk fick flytta runt allt efter var taket läckte. Vi hade tur och hade fått ett bord där det höll tätt.
Maten va bra, lite små portioner dock, utom Mårtens Kyckling med Cashewnötter som va jättestor.
När vi kom ut på huvudgatan igen va den nästan helt öde, lite otäckt, klockan va bara runt 22-snåret och igår va det full rulle såhär dags. Troligen regnskuren som skrämt undan folket och fått alla att stänga. Vi strosade mot vår vanliga taxistation för att hämta tvätten m.m. Bl.a. paserade vi ett minimart med världens suraste personal, ytterligare en säljare som ville ha betalt som ett par original shorts och några som försökte få typ 500 Bath för ett par barn Crocs-kopior till Mårten. Vi fick dem tillslut för 150 Bath, det får väll vara ok, bättre än att Mårten går barfota i Chiang Rai och Bangkok iaf.
Resan gick till Tsunami Museet, Mårten har frågat 1000 frågor om tsunami på denna resa så vi tänkte att här kommer vi kunna peka på bilder och förklara. Jag hade faktiskt förväntat mig en ganska påkostad historia, kanske lite speciell arkitektur där hela huset är som ett monument. Troligen uppskruvade förväntningar efter att jag va i Berlin för några veckor sedan där de använder arkitekturen väldigt mycket för att belysa deras hemska historia.
Här är iaf Tsunami Museet bottenvåningen i ett radhus på kanske 5 * 15 meter. Några planscher med sparsamt med både bilder och text på väggen. Inte ett enda föremål som minne, inte en modell. En liten TV stod mitt i rummet där en glad elefant beskrev hur man skall göra om larmet går igen. Helt klart en besvikelse, de skulle kunna göra det så mycket bättre.
När vi kom ut från museet kom en hel karavan längs vägen med thaiare som firade den vegetariska festivalen. Det spelades trummor på någon bil och på andra stod en eller två män på flaket och skakade i extas, troligen med något föremål genom kroppen. Vi såg iaf en kille med ett spett rätt igenom båda kinderna. Vid flera hus hängde 2 meters smatterband med typ maxipuffar som de tände på när de passerade. Skulle varit kul att se detta i större skala nere i Phuket, här är det lite spridda skurar, men t.ex. inga restauranger som kör helt vegetariskt.
Sedan gick vi över gatan för att titta på polisbåt 813 som ligger där, uppspolad ungefär 2km av tsunamin. Här fanns iaf en ordentlig informationstavla med båtens historia, men huvudattraktionen blev nog en samling kvinnor som stod och mässade en evighetsramsa med massa tallrikar med govor och rökelser. Det blir ganska häftigt när de maler på ”Ila tila tala tala, ila tila tala tala…”. Sen helt plötsligt kommer någon passage med något annat.
Det va ganska geggigt runt polisbåten dock… de skulle kunnat få till en lite trädspång fram till båten med en plattform där man kan stå och titta, nu var det som att gå i ett nyslaget risfält.
Med dagens sevärdheter avklarade tog vi en taxi upp till Apsaras Resort där man enligt den lokala surfbutiken kanske skulle kunna hitta lite surfbara vågor (även om de sa åk nu direkt när jag ringde på morgonen tog vi Tsunami grejerna först). Vi vadade över en liten flod som mynnar precis söder om resorten för att komma till en liten restaurant på stranden. Det va ett litet äventyr eftersom tidvattnet precis va på väg ut och strömmen ganska stark. Familjen lättpackad med två ryggsäckar, tre barn varav ett sovandes i vagnen över en drygt lårdjup strömmande flod (alt. bäck).
Men det va det värt, supermysigt ställe. Snäppet bättre än igår när vi hyrde ett helt poolområde för 1000 Bath, nu fick vi 2 km strand för 300 Baths taxiresa. Stället drevs av ”Ching”, det va deras första dag för säsongen och de älskade svenskar :-)
Ching hade själv varit omskriven med en helsida i SvD ett år efter Tsunamin och han skulle vara med i en stor uppföljning nu igen till femårsminnet. Han hade också i Augusti rest runt en månad i Sverige och besökt sina vänner där i Uppsala, Eskilstuna, Malmö m.m.
Vi tog en lugn heldag på stranden, killarna fick låna små brädor för att surfa i vågorna och jag hyrde en långboard för att testa lite mer. Vågorna höll dock på att dö ut ganska snabbt eftersom tidvattnet drog ut, vi mötte ett par surfare när vi kom men såg ingen annan försöka senare. Jag kom iaf upp två gånger och fick lite insyn i proceduren med att vaxa brädan.
Det va mycket mycket långgrunt, vid lågvatten fick man gå extremt långt ut för att bada. Men samtidigt va det mycket finare sand än nere på hotellstranden.
När vi ville åka därifrån så visade det sig att de hade en fin bil som de kunde köra hem oss i för 250 Bath, helt OK eftersom vi betalat totalt 450 Bath för att komma dit. Farbrorn som körde oss hade jobbat fem år för Skanska i Libyen , reseledare runt hela världen för thaiare och massa annat. Vi bokade in att han skall plocka upp oss när vi skall till flygplatsen för 1000 Bath, det känns riktigt bra en ordentlig bil med rejält bagage och bälte på alla platser. När vi åkte upp från stranden såg vi en stor elefant i skogen som stod och åt, även om det va en elefantfarm så kändes det lite som att möta en i det vilda… de strövar fritt i skogen där.
Efter en heldags utflykt tänkte vi ta det lite lugnt och gå ner till strandens enda restaurant och äta där. När vi kom fram möttes vi dock av beskedet att maten va slut, det hade varit så mycket gäster idag- Kul för dem, lite jobbigare för oss att ta oss tillbaka och upp för att hitta en taxi. Som tur va hade vi numret till vår standard chaffis i telefonen så vi ringde och beställde hämtning vid receptionen.
Vi åkte till ett ställe som heter Jai efter tips från han som körde oss från stranden. Det va ganska mycket folk där, säkert 5-6 bord med folk. Precis efter att vi beställt vår mat kom en rejäl regnskur, folk fick flytta runt allt efter var taket läckte. Vi hade tur och hade fått ett bord där det höll tätt.
Maten va bra, lite små portioner dock, utom Mårtens Kyckling med Cashewnötter som va jättestor.
När vi kom ut på huvudgatan igen va den nästan helt öde, lite otäckt, klockan va bara runt 22-snåret och igår va det full rulle såhär dags. Troligen regnskuren som skrämt undan folket och fått alla att stänga. Vi strosade mot vår vanliga taxistation för att hämta tvätten m.m. Bl.a. paserade vi ett minimart med världens suraste personal, ytterligare en säljare som ville ha betalt som ett par original shorts och några som försökte få typ 500 Bath för ett par barn Crocs-kopior till Mårten. Vi fick dem tillslut för 150 Bath, det får väll vara ok, bättre än att Mårten går barfota i Chiang Rai och Bangkok iaf.
20/10 - 2009 (aka dag 10)
Efter en lång och skön frukost med hela familjen samlad va det dags för dagens utflykt. Vi började med en lång men mycket varm promenad. Vi gick på stranden bort till Khao Lak Beacon (fyren) där ligger ett hotell som heter Khao Lak SeaView Resort & Spa. Enligt magasinet på flygplanet har de vattenruschkana vid poolen, vi gick även dit och kontrollerade det tidigare i veckan. Denna jätteresort används av Fritidsresor & Co, så det finns Bamseklubb, minigolf, spelhallar, biljardrum och en hel massa andra saker som är det sista jag skulle fråga efter på en resa till Thailand med barnen…
En av tankarna med att gå hit var ju dock att killarna skulle kunna hitta lite svenska kompisar, eller iaf andra barn, att leka med. Det är ungefär vi och Tyska par som befolkar Khao Lak för tillfället.
Som icke hotellgäst fick man betala 500 Bath/vuxen för att använda deras anläggning, ganska mycket pengar, men det fick det vara värt, vi fick ju iaf in tre barn på köpet. Första positiva överraskningen var att fem poolhanddukar ingick i priset, skulle vi ju sluppit släpa på dem en kilometer över stock och sten och genom bäckar och resorts med barnvagnen (nej, standen är inte riktigt promenadvänlig, speciellt inte vid högvatten).
Nästa överraskning vet jag inte om man skall klassa som negativ… men vi va nästintill helt själva på området! När vi kom dit låg en ensam man i vår ålder och solade, han gick ganska omgående. Lite senare dök det upp en finne som simmade några längder i poolen med mask och snorkel.
Resten av dagen (båda dessa gick innan vi varit där en timme) va vi helt själva vid deras gigantiska poolanläggning med en stor pool på kanske 25*200m, till denna fanns det två fjuttiga små vanliga rutschkanor och en större vattenrutschkana som iaf snurrade 720 grader. En barnpool under tak, en poolanläggning i två plan med en akvedukt över och små vattenfall.
Till detta skall man lägga den diskreta poolbaren som säkert bara den va 25*25meter och bemannad… så den va vi ju tvungna att testa, fyra flaskor läsk beställdes, levererade i plastglas med is för diskreta 284 Bath, vi gav 300 jämt :-D Vi brukar ge 90 Bath för fyra drickor.
Efter incidenten med drickat vågade vi inte ens titta på menyn till restaurangen bredvid våra solstolar… jag och Mårten sprang iväg till receptionen där jag sett att de faktiskt skyltade bananapancace för 30 Bath, helt normalt. Vi beställde 4st som ett litet mellis. Den lilla damen gjorde nog sina första fyra bananapancace i livet, det skulle gått snabbare att ringa en vän i Phuket å be honom lägga fyra på bussen. Hon behöver träna mycket eller ersättas när första laddningen med charterturister kommer.
När vi badat klart och orienterat oss lite kunde vi konstatera att vi badade rakt bakom McDonalds och inte alls så långt från huvudgatan som vi tolkat kartan. Kombinationen användbara kartor och skala är inget man har lärt sig här i Thailand, en gatas bredd och längd bestäms helt utifrån hur många företagare det finns på kartan som måste synas.
En kort promenad ut genom receptionen igen och upp till huvudgatan för att hitta middag. Spontanvalde ett ställe med plaststolar ute och likadana trästolar som Kwongs numera använder, det måste ju bara vara rätt och det var det gott och helt rätt priser. Restaurangen hette Som Sri.
Där stötte vi dock på en svensk familj som reste med barn, två små killar på runt 2 och 4 år och en trea på god väg. De hade rest en månad i Malaysia först och skulle nu genom Thailand upp mot Laos. Nya visumreglerna ger dock endast 15 dagars visum om man kommer land eller sjövägen… så de behövde redan göra en visumresa till Burma innan Bankok för vidare färd upp till Laos via Chiang Rai. Lät sådär kul att hatta runt bara för att få visum.
På väg från middagen kollade jag efter lite shorts eftersom jag bara har ett riktigt par med mig, men dels va det samma tråkiga som jag köpte sist och sen ville en säljare ha 700 Bath (ca 150 Sek) för ett par dåliga Quicksilver kopior… med tanke på att jag gav $25 (ca 180 Sek) för ett par äkta för några veckor sedan i Las Vegas så garvade jag och gick, då försökte hon med 400 Bath men jag kan hålla mig till Chiang Rai eller Bankok.
När vi kom fram till vårt Internet Guesthouse igen va det dags att Internetta… även denna gång blev det en lång session. Det anmäldes föräldrardagar, bokades flygbiljetter (Phuket – Bangkok och sedan Bangkok – Krabi) och lite annat trix. Ulrika & killarna lärde Ping i receptionen Yatzy, det tyckte han va ganska kul.
När Ulrika bokade flygbiljetter passade jag på att köpa lite skojiga t-shirts, det ligger nämligen en butik i deras bottenvåning som har extremt mycket roliga tryck, inte kopior utan kul grejer helt enkelt. Köpte en till mig och varsin till grabbarna och en i present till Janne Hammarström som tack för att han fixade en U2 t-shirt till mig när vi bommat att ha med kontanter på spelningen i somras, tror denna kommer passa honom perfekt, iaf motivet.
En liten stödburgare på McDonalds innan vi tog vår standard taxi hem. Smidigt att man kan lämna smutstvätten med taxichaffisen när man blir lämnad på hotellet på kvällen. De tvättar för 50 Bath/kg.
En av tankarna med att gå hit var ju dock att killarna skulle kunna hitta lite svenska kompisar, eller iaf andra barn, att leka med. Det är ungefär vi och Tyska par som befolkar Khao Lak för tillfället.
Som icke hotellgäst fick man betala 500 Bath/vuxen för att använda deras anläggning, ganska mycket pengar, men det fick det vara värt, vi fick ju iaf in tre barn på köpet. Första positiva överraskningen var att fem poolhanddukar ingick i priset, skulle vi ju sluppit släpa på dem en kilometer över stock och sten och genom bäckar och resorts med barnvagnen (nej, standen är inte riktigt promenadvänlig, speciellt inte vid högvatten).
Nästa överraskning vet jag inte om man skall klassa som negativ… men vi va nästintill helt själva på området! När vi kom dit låg en ensam man i vår ålder och solade, han gick ganska omgående. Lite senare dök det upp en finne som simmade några längder i poolen med mask och snorkel.
Resten av dagen (båda dessa gick innan vi varit där en timme) va vi helt själva vid deras gigantiska poolanläggning med en stor pool på kanske 25*200m, till denna fanns det två fjuttiga små vanliga rutschkanor och en större vattenrutschkana som iaf snurrade 720 grader. En barnpool under tak, en poolanläggning i två plan med en akvedukt över och små vattenfall.
Till detta skall man lägga den diskreta poolbaren som säkert bara den va 25*25meter och bemannad… så den va vi ju tvungna att testa, fyra flaskor läsk beställdes, levererade i plastglas med is för diskreta 284 Bath, vi gav 300 jämt :-D Vi brukar ge 90 Bath för fyra drickor.
Efter incidenten med drickat vågade vi inte ens titta på menyn till restaurangen bredvid våra solstolar… jag och Mårten sprang iväg till receptionen där jag sett att de faktiskt skyltade bananapancace för 30 Bath, helt normalt. Vi beställde 4st som ett litet mellis. Den lilla damen gjorde nog sina första fyra bananapancace i livet, det skulle gått snabbare att ringa en vän i Phuket å be honom lägga fyra på bussen. Hon behöver träna mycket eller ersättas när första laddningen med charterturister kommer.
När vi badat klart och orienterat oss lite kunde vi konstatera att vi badade rakt bakom McDonalds och inte alls så långt från huvudgatan som vi tolkat kartan. Kombinationen användbara kartor och skala är inget man har lärt sig här i Thailand, en gatas bredd och längd bestäms helt utifrån hur många företagare det finns på kartan som måste synas.
En kort promenad ut genom receptionen igen och upp till huvudgatan för att hitta middag. Spontanvalde ett ställe med plaststolar ute och likadana trästolar som Kwongs numera använder, det måste ju bara vara rätt och det var det gott och helt rätt priser. Restaurangen hette Som Sri.
Där stötte vi dock på en svensk familj som reste med barn, två små killar på runt 2 och 4 år och en trea på god väg. De hade rest en månad i Malaysia först och skulle nu genom Thailand upp mot Laos. Nya visumreglerna ger dock endast 15 dagars visum om man kommer land eller sjövägen… så de behövde redan göra en visumresa till Burma innan Bankok för vidare färd upp till Laos via Chiang Rai. Lät sådär kul att hatta runt bara för att få visum.
På väg från middagen kollade jag efter lite shorts eftersom jag bara har ett riktigt par med mig, men dels va det samma tråkiga som jag köpte sist och sen ville en säljare ha 700 Bath (ca 150 Sek) för ett par dåliga Quicksilver kopior… med tanke på att jag gav $25 (ca 180 Sek) för ett par äkta för några veckor sedan i Las Vegas så garvade jag och gick, då försökte hon med 400 Bath men jag kan hålla mig till Chiang Rai eller Bankok.
När vi kom fram till vårt Internet Guesthouse igen va det dags att Internetta… även denna gång blev det en lång session. Det anmäldes föräldrardagar, bokades flygbiljetter (Phuket – Bangkok och sedan Bangkok – Krabi) och lite annat trix. Ulrika & killarna lärde Ping i receptionen Yatzy, det tyckte han va ganska kul.
När Ulrika bokade flygbiljetter passade jag på att köpa lite skojiga t-shirts, det ligger nämligen en butik i deras bottenvåning som har extremt mycket roliga tryck, inte kopior utan kul grejer helt enkelt. Köpte en till mig och varsin till grabbarna och en i present till Janne Hammarström som tack för att han fixade en U2 t-shirt till mig när vi bommat att ha med kontanter på spelningen i somras, tror denna kommer passa honom perfekt, iaf motivet.
En liten stödburgare på McDonalds innan vi tog vår standard taxi hem. Smidigt att man kan lämna smutstvätten med taxichaffisen när man blir lämnad på hotellet på kvällen. De tvättar för 50 Bath/kg.
2009-10-20
19/10-2009
Sol och supervarmt på förmiddagen nästan ingen vind, plötsligt väderomslag med häll regn under 20 minuter på eftermiddagen därefter lite molnigt men varm.
I natt har Niklas sprungit på toan hela natten, stackarn! Nu har jag dock fått i honom två Dimor så vi får se om de stoppar något!
Efter lite badande i poolen tog jag killarna med mig på utflykt (Niklas har legat nedbäddad). Några av thaiarna som vi pratat med har berättat om ett ställe där man låter sköldpaddor födas och växa till sig. Dit ville vi åka idag, jag är lite osäker på vad det hette där det låg men jag tror att det kan vara vid Tapla Mo. Det tog ca 15 minuter att åka från vårt hotell. Jag lyckades inte få ner priset något från utgångspriset utan vi fick betala 700 Bath tur och retur. Senare när jag pratade med en kille i en minimart som vi även träffade igår fick jag veta att han tog 600 för samma tur. ”Uppfödnings stället” ligger inne på ett militärt område. På området fanns både en golfbana och ett stort gym. Sköldpaddorna fanns i olika bassänger beroende på hur gamla de var. De yngsta var 15 dagar och pytte små och jätte söta! Hur kommer det sig att alla bebisar oavsett vad det är för ras och sort är söta? Man kan ju egentligen inte säga att en sköldpadda är särskilt söt eller hur?!?! De stora som de hade var fyra år och de hade otroligt vackra skal men söta var det inte! Det kostade inget att gå in och titta på sköldpaddorna men man fick gärna lägga en slant i donation. Det enda tråkiga var att all information endast fanns skrivet på thai och läsa thai det kan jag INTE även fast jag förstår lite. Men det var helt klart värt ett besök så åk dit om du har vägarna förbi!
På vägen hem stannade vår chaufför och visade oss fyra elefanter som stod och åt. Efter det bad jag honom åka någonstans där vi kunde få i oss lite thaimat. Han tog med oss till den minimarten där vi stödhandlade igår. Utanför affären hade jag observerat att det fanns några bord men jag visste inte att det var ett ställe där man kunde äta. Men det kunden man, super gott och superbilligt! För 230 Bath fick vi, nudelsoppa med kyckling, kyckling sweet and sour, pad thai, två ris, en vegetarisk vårrulle, två läsk och en flaska vatten. Samtidigt fick vi socialisera oss lite med en hel thai familj, kul!
Hemma på hotellet låg som sagt Niklas. Eftersom jag visste att han förmodligen inte hade ätit något på hela dagen passade jag på att handla yoggi och lite vitt bröd. När jag kom hem visade det dock sig att han hade försökt ringa oss på vårt thai nummer men telefonen var visst avslagen! Han hade nämligen blivit sugen på lite take away från Mc Donalds. Jag tror dock att det var bra att inte den informationen nådde fram eftersom jag inte tror att det bästa för en fastande mage är att starta med en hamburgare och pommes frites! Han fick hålla tillgodo med det jag inhandlat till honom.
I kväll har Mårten både räknat i sin mattebok, läst ut sin bok och skrivit en liten recension om den! Efter det avslutade vi med två omgångar Yatzi, det tyckte han var kul.
Vårt thainummer är för övrigt är +66 (0)8 3388 2195 om det är så att ni skulle behöva få tag på oss av en eller annan anledning. Ulrikas ”vanliga” mobil är också för det mesta påslagen, men bäst är thainumret.
Tack och hej leverpastej!
/ Ulrika
I natt har Niklas sprungit på toan hela natten, stackarn! Nu har jag dock fått i honom två Dimor så vi får se om de stoppar något!
Efter lite badande i poolen tog jag killarna med mig på utflykt (Niklas har legat nedbäddad). Några av thaiarna som vi pratat med har berättat om ett ställe där man låter sköldpaddor födas och växa till sig. Dit ville vi åka idag, jag är lite osäker på vad det hette där det låg men jag tror att det kan vara vid Tapla Mo. Det tog ca 15 minuter att åka från vårt hotell. Jag lyckades inte få ner priset något från utgångspriset utan vi fick betala 700 Bath tur och retur. Senare när jag pratade med en kille i en minimart som vi även träffade igår fick jag veta att han tog 600 för samma tur. ”Uppfödnings stället” ligger inne på ett militärt område. På området fanns både en golfbana och ett stort gym. Sköldpaddorna fanns i olika bassänger beroende på hur gamla de var. De yngsta var 15 dagar och pytte små och jätte söta! Hur kommer det sig att alla bebisar oavsett vad det är för ras och sort är söta? Man kan ju egentligen inte säga att en sköldpadda är särskilt söt eller hur?!?! De stora som de hade var fyra år och de hade otroligt vackra skal men söta var det inte! Det kostade inget att gå in och titta på sköldpaddorna men man fick gärna lägga en slant i donation. Det enda tråkiga var att all information endast fanns skrivet på thai och läsa thai det kan jag INTE även fast jag förstår lite. Men det var helt klart värt ett besök så åk dit om du har vägarna förbi!
På vägen hem stannade vår chaufför och visade oss fyra elefanter som stod och åt. Efter det bad jag honom åka någonstans där vi kunde få i oss lite thaimat. Han tog med oss till den minimarten där vi stödhandlade igår. Utanför affären hade jag observerat att det fanns några bord men jag visste inte att det var ett ställe där man kunde äta. Men det kunden man, super gott och superbilligt! För 230 Bath fick vi, nudelsoppa med kyckling, kyckling sweet and sour, pad thai, två ris, en vegetarisk vårrulle, två läsk och en flaska vatten. Samtidigt fick vi socialisera oss lite med en hel thai familj, kul!
Hemma på hotellet låg som sagt Niklas. Eftersom jag visste att han förmodligen inte hade ätit något på hela dagen passade jag på att handla yoggi och lite vitt bröd. När jag kom hem visade det dock sig att han hade försökt ringa oss på vårt thai nummer men telefonen var visst avslagen! Han hade nämligen blivit sugen på lite take away från Mc Donalds. Jag tror dock att det var bra att inte den informationen nådde fram eftersom jag inte tror att det bästa för en fastande mage är att starta med en hamburgare och pommes frites! Han fick hålla tillgodo med det jag inhandlat till honom.
I kväll har Mårten både räknat i sin mattebok, läst ut sin bok och skrivit en liten recension om den! Efter det avslutade vi med två omgångar Yatzi, det tyckte han var kul.
Vårt thainummer är för övrigt är +66 (0)8 3388 2195 om det är så att ni skulle behöva få tag på oss av en eller annan anledning. Ulrikas ”vanliga” mobil är också för det mesta påslagen, men bäst är thainumret.
Tack och hej leverpastej!
/ Ulrika
18/10-2009
Nu tror jag alla mår bra igen i alla fall från febern. Niklas verkar vara lite risig i magen men han vill inte ta vare sig Dimor eller koltabletter, det kan ju vara farligt...
I morse efter frukosten fick Mårten och Pontus varsin halvtimmes massage på stranden. 400 Bath för en timmes olje massage.
Eftersom det har blåst ganska mycket idag och framför allt för att det var det ganska ”krabb” sjö på havet så tog vi oss en dag i poolen men den avbröts snabbt då det plötsligt började ösregna. Perfekt läge för Mårten att ha lite läxläsning. Läsningen börjar lossna för honom nu och det är kul. Matten är det inte som helst några problem med. Problemet han har är kanske att han har svårt att koncentrera sig hel den stund som vi har bestämt att han ska koncentrera sig men så kanske det är med många sjuåringar?
Idag åkte vi ner till ”Khao Lak” town?!?!? Någon stad tycker jag inte direkt att det är…. men men det är så de kallar det. Där åt vi på en thairestaurang som var jätte bra, i alla fall för några av oss. Pontus var inte särskilt hungring och petade mest i sina nudlar. Dawid åt egentligen ingenting och Niklas petade även han i sin mat… Det var Mårten och mamma glufs glufs som njöt av måltiden. Mårten har hittat en ny favorit ”Chicken sweet and sour”, kyckling med MASSOR av olika grönsker i söt-sur sås som var ganska stark idag. Jag åt ”Chicken in oystersaous”.
Eftersom det inte finns något internet på vårt hotell, ett klart minus, så kände vi att det nu verkligen var dags att få upp lite bilder samt ett nytt inlägg på bloggen. Vi började därför leta efter ett Internet café där vi kunde ta oss varsin kaffe, ge barnen varsin glass och samtidigt internetta lite. Vi hittade inget! Inte ens på Mc Donalds hade de trådlöst internet! När vi såg Mc Donalds skylten blev dock Pontus VÄLDIGT hungrig så då bestämde vi oss för att sätta oss där en stund. Niklas och jag tog varsin ”Iced café Latte”, Mårten en glass doppad i choklad, Pontus och Dawid varsin cheese burgare (á 56 Bath). Dawid hittade en kompis som var ca 2 år och mycket lik hans kusin Emma till sättet, ett riktigt litet busfrö : ) de sprang omkring och skrämde varandra, Dawid skrattade så att han kiknade.
Under tiden som vi fikade fixade Niklas klart de sista bilderna samt brevet som Mårten skulle skicka till sin klass så att vi skulle ha allt klart att bara ”ladda upp” om vi nu skulle råka hitta ett internet ställe.
Efter lite promenerande längs gatan hittade vi ett guest House som hade Internet för sina gäster. Mot 50 Bath fick vi komma in och sätta oss där en stund. En stund blev för oss mer än en timme och tyvärr hade vi glömt killarnas Nintendo DS på rummet så de var väldigt uttråkade på slutet. Dawid hittade dock en ny kompis men denna gång en vuxen kille i 25-30 års åldern, en sådan som han sagt NEJ till de senaste dagarna. Skillnaden var att denna gång var det Dawid som fick ta första kontakten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Khao Lak dvs vad mitt intryck är av orten, återkommer om det om några dagar när jag fått uppleva lite mer.
I morse efter frukosten fick Mårten och Pontus varsin halvtimmes massage på stranden. 400 Bath för en timmes olje massage.
Eftersom det har blåst ganska mycket idag och framför allt för att det var det ganska ”krabb” sjö på havet så tog vi oss en dag i poolen men den avbröts snabbt då det plötsligt började ösregna. Perfekt läge för Mårten att ha lite läxläsning. Läsningen börjar lossna för honom nu och det är kul. Matten är det inte som helst några problem med. Problemet han har är kanske att han har svårt att koncentrera sig hel den stund som vi har bestämt att han ska koncentrera sig men så kanske det är med många sjuåringar?
Idag åkte vi ner till ”Khao Lak” town?!?!? Någon stad tycker jag inte direkt att det är…. men men det är så de kallar det. Där åt vi på en thairestaurang som var jätte bra, i alla fall för några av oss. Pontus var inte särskilt hungring och petade mest i sina nudlar. Dawid åt egentligen ingenting och Niklas petade även han i sin mat… Det var Mårten och mamma glufs glufs som njöt av måltiden. Mårten har hittat en ny favorit ”Chicken sweet and sour”, kyckling med MASSOR av olika grönsker i söt-sur sås som var ganska stark idag. Jag åt ”Chicken in oystersaous”.
Eftersom det inte finns något internet på vårt hotell, ett klart minus, så kände vi att det nu verkligen var dags att få upp lite bilder samt ett nytt inlägg på bloggen. Vi började därför leta efter ett Internet café där vi kunde ta oss varsin kaffe, ge barnen varsin glass och samtidigt internetta lite. Vi hittade inget! Inte ens på Mc Donalds hade de trådlöst internet! När vi såg Mc Donalds skylten blev dock Pontus VÄLDIGT hungrig så då bestämde vi oss för att sätta oss där en stund. Niklas och jag tog varsin ”Iced café Latte”, Mårten en glass doppad i choklad, Pontus och Dawid varsin cheese burgare (á 56 Bath). Dawid hittade en kompis som var ca 2 år och mycket lik hans kusin Emma till sättet, ett riktigt litet busfrö : ) de sprang omkring och skrämde varandra, Dawid skrattade så att han kiknade.
Under tiden som vi fikade fixade Niklas klart de sista bilderna samt brevet som Mårten skulle skicka till sin klass så att vi skulle ha allt klart att bara ”ladda upp” om vi nu skulle råka hitta ett internet ställe.
Efter lite promenerande längs gatan hittade vi ett guest House som hade Internet för sina gäster. Mot 50 Bath fick vi komma in och sätta oss där en stund. En stund blev för oss mer än en timme och tyvärr hade vi glömt killarnas Nintendo DS på rummet så de var väldigt uttråkade på slutet. Dawid hittade dock en ny kompis men denna gång en vuxen kille i 25-30 års åldern, en sådan som han sagt NEJ till de senaste dagarna. Skillnaden var att denna gång var det Dawid som fick ta första kontakten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Khao Lak dvs vad mitt intryck är av orten, återkommer om det om några dagar när jag fått uppleva lite mer.
17/10-2009
Niklas vaknade något piggare idag. Men Pontus var fortfarande ganska slak när vi vaknade. Men eftersom Pontus humör varierar ganska kraftigt beroende på om han har fått någon mat på länge eller ej så trodde vi att humöret nu berodde på matbrist. Därför tvingade vi honom ner till frukosten för att äta lite, det slutade med att jag fick bära ut honom på stranden så att han kunde kräkas….. då känner man sig inte som världens bästa mamma direkt! Det konstiga var dock att så fort han hade fått kräkas så började han må toppen igen så det var ju skönt! Trots att han själv tyckte att han var pigg som en lärka fick vi honom att stanna inne på hotellrummet på förmiddagen med Niklas och Dawid som också har haft feber i natt. Jag och Mårten tog en promenad längs stranden för att kika om vi kunde hitta något annat ställe att lunch på än vårt hotell. Under promenaden passade vi på att bada med jämna mellanrum. Vattnet är faktiskt varmare än i Kata och turkosare på håll men grumligare när man kommer i. Sanden är något mer grovkorning. Mårten passade även på att börja samla snäckor och stenar… några av er har kanske sett hans samling från Danmark i somras och vet att han är en riktig samlare! Jag sa åt honom att bara ta det finaste och att vi kommer att göra en stor sortering innan vi åker härifrån, vi har tillräckligt att släpa på i alla fall!
När vi kom tillbaka hade Dawid vaknat och Pontus mycket sugen på att få komma ut. Vi gick därför till det stället som Mårten och jag hade hittat vilket var den enda restaurangen som inte tillhörde något hotell på hela stranden. Det var mycket trevlig personal som serverade god och prisvärd mat. Precis när vi satt oss kom det helt utan förvarning en regnskur så vi fick äta vår mat i baren under bambutaket, mysigt. Vi satt och pratade ganska länge med thaiarna och de berättade om en sköldpadds farm som finns i närheten. Ett projekt som drivs via donationer. Man hämtar hem ägg från Similan Islands och låter sköldpaddorna kläckas och växa till sig på farmen för att sedan släppas ut igen, dit vill jag åka och titta! Vi frågade även varför det är så lite folk och det är för att vädret är precis i skiftet mellan monsun och bra väder, vilket innebär att det kan vara lite ostadigt vilket gör att folk inte kommer hit. Det är verkligen folktomt, vi har inte hört några andra svenskar och vi har inte sett några andra barnfamiljer över huvud taget (vilket är lite trist för killarna). Killarna i restaurangen berättade också att det i Khao Lak regnar 8 av 12 månader per år! Det trodde inte jag!
Efter lunchen tog vi en längre promenad än vad Mårten och jag hade gjort på förmiddagen. Niklas och jag försökte hitta ett hotell som vi sett i en tidning som skulle ha vatten rutsch kana, Sea View. Till slut fann vi det, ett enormt komplex där Fritidsresor hyser in sitt folk. Det var jätte fint men inte som jag vill ha det när jag är i Thailand. Jag gick dock in och frågade om det fanns möjlighet att ”betala” sig in för att komma och bada i deras pooler en dag och det gick bra, 500 Bath/vuxen barn upp till 10 år följde med gratis så det ska vi försöka göra någon dag.
Innan vi var hemma igen hade vi hunnit bada i solnedgången!
Ikväll har vi ätit på rummet vilket är väldigt olikt oss och vilket jag inte tror att vi kommer att göra igen, det var svårt med tre trötta killar varav en som ville smaka på allt och sprida lite här och där. Efter ett parti ”finns i sjön” var det dock nattningsdax av alla små killar och deras mamma!
När vi kom tillbaka hade Dawid vaknat och Pontus mycket sugen på att få komma ut. Vi gick därför till det stället som Mårten och jag hade hittat vilket var den enda restaurangen som inte tillhörde något hotell på hela stranden. Det var mycket trevlig personal som serverade god och prisvärd mat. Precis när vi satt oss kom det helt utan förvarning en regnskur så vi fick äta vår mat i baren under bambutaket, mysigt. Vi satt och pratade ganska länge med thaiarna och de berättade om en sköldpadds farm som finns i närheten. Ett projekt som drivs via donationer. Man hämtar hem ägg från Similan Islands och låter sköldpaddorna kläckas och växa till sig på farmen för att sedan släppas ut igen, dit vill jag åka och titta! Vi frågade även varför det är så lite folk och det är för att vädret är precis i skiftet mellan monsun och bra väder, vilket innebär att det kan vara lite ostadigt vilket gör att folk inte kommer hit. Det är verkligen folktomt, vi har inte hört några andra svenskar och vi har inte sett några andra barnfamiljer över huvud taget (vilket är lite trist för killarna). Killarna i restaurangen berättade också att det i Khao Lak regnar 8 av 12 månader per år! Det trodde inte jag!
Efter lunchen tog vi en längre promenad än vad Mårten och jag hade gjort på förmiddagen. Niklas och jag försökte hitta ett hotell som vi sett i en tidning som skulle ha vatten rutsch kana, Sea View. Till slut fann vi det, ett enormt komplex där Fritidsresor hyser in sitt folk. Det var jätte fint men inte som jag vill ha det när jag är i Thailand. Jag gick dock in och frågade om det fanns möjlighet att ”betala” sig in för att komma och bada i deras pooler en dag och det gick bra, 500 Bath/vuxen barn upp till 10 år följde med gratis så det ska vi försöka göra någon dag.
Innan vi var hemma igen hade vi hunnit bada i solnedgången!
Ikväll har vi ätit på rummet vilket är väldigt olikt oss och vilket jag inte tror att vi kommer att göra igen, det var svårt med tre trötta killar varav en som ville smaka på allt och sprida lite här och där. Efter ett parti ”finns i sjön” var det dock nattningsdax av alla små killar och deras mamma!
Dag 6 16/10-2009
16/10
Så var det då dags att lämna Beach Boutiqe och Kata, Phuket för att dra vidare mot Khao Lak.
Vi började dagen med en lång frukost för att sedan ta en tuk-tuk till Phuket town. Pris 400 Bath och ”ja” vi fick plats med allt och ”ja” den orkade upp för långa backen! Det är kul att barnen är rädda uppför och föräldrarna nedför backen….
På buss stationen fungerade allt perfekt och bussen avgick i tid. Ibland stannade bussen och tog upp mer folk men vi lyckades inte lista ut hur vare sig buss chauffören eller de påstigande visste var hållplatserna var, vi såg inte minsta skylt. Men det kanske är något man bara vet… Det ska tilläggas att vi var de enda ”falangerna” på bussen.
På bussen kom vi på att vi glömt att tömma ena kylen på förra hotellet och i den hade vi Polly, Djungelvrål och kritor…. Typiskt!
Bussen höll tiden perfekt, två timmar efter avgång var vi framme i Khao Lak. Vi hade fått kliva av vid vårt hotell om vi hade berättat var vi skulle bo då vi klev på bussen men eftersom vi missat det så blev det avstigning mitt på ”stora” gatan. Där tog vi en taxi till ”Khao Lak Orchid resort”, ett ställe som såg superfint ut när vi kikade på det på internet. När vi kom fram visade det dock sig att vi inte alls var bokade där utan på deras ”syster” hotell ”Khao Lak Sun Set resort” på andra sidan stranden… Besvikelsen blev till en början stor, vi hade visat killarna bilder på det första hotellet och de hade längtat mycket efter ett ställe med ”många” pooler. Som tur var fick vi åka deras egen minibuss till det andra hotellet så att vi i vart fall inte behövde betala för en taxi resa till. På Sun Set fick vi två ”Delux rum” med ”connecting door” vilket fungerar toppen. Pris 2000 Bath/natt (för båda rummen) inklusive frukost. Hotellet ligger precis vid stranden och det är lite ”Lanta” känsla här. Båda rummen har superfin utsikt, trädgård, pool, restaurant och havet.
Väl installerade på rummet gick vi ner till restaurangen för att få i oss mat, våra magar kurrade högt. Maten var inte super god men ok. Priset på maten skilde sig dock markant från Phuket, ca dubbla priset. En vattenmelon shake som brukar kosta mellan 30-40 Bath kostade här 80 Bath, en ”Fride rice” som brukar kosta mellan 70-100 Bath kostade här 180 Bath. Inte såg vi till några andra restauranger heller. Var hade vi hamnat egentligen? Och varför hade vi betalat för hela vistelsen på en gång? Det kanske hade varit bättre att boka 4 nätter för att sedan förlänga med 3 nätter till? Man lär så länge man lever. Inte var Dawid på toppen humör heller. I går skrev jag ju att han märkligt nog accepterade deras smått påflugna sätt, det har vänt idag, han säger NEJ till alla som bara tittar på honom och så springer han och gömmer sig bakom mina ben! Vi får se om det bara är en humörsvängning den här dagen eller om det kommer att hålla i sig.
Efter lunchen/middagen (det blev en kombinerad variant) tog vi oss ett väl för känt dopp i poolen, härligt! Tyvärr verkar det som om det är Niklas och Pontus tur att bli dåliga nu, de är inte alls på humör. Niklas ligger och sover och Pontus har precis fått en smält alvedon!
/ Ulrika
Så var det då dags att lämna Beach Boutiqe och Kata, Phuket för att dra vidare mot Khao Lak.
Vi började dagen med en lång frukost för att sedan ta en tuk-tuk till Phuket town. Pris 400 Bath och ”ja” vi fick plats med allt och ”ja” den orkade upp för långa backen! Det är kul att barnen är rädda uppför och föräldrarna nedför backen….
På buss stationen fungerade allt perfekt och bussen avgick i tid. Ibland stannade bussen och tog upp mer folk men vi lyckades inte lista ut hur vare sig buss chauffören eller de påstigande visste var hållplatserna var, vi såg inte minsta skylt. Men det kanske är något man bara vet… Det ska tilläggas att vi var de enda ”falangerna” på bussen.
På bussen kom vi på att vi glömt att tömma ena kylen på förra hotellet och i den hade vi Polly, Djungelvrål och kritor…. Typiskt!
Bussen höll tiden perfekt, två timmar efter avgång var vi framme i Khao Lak. Vi hade fått kliva av vid vårt hotell om vi hade berättat var vi skulle bo då vi klev på bussen men eftersom vi missat det så blev det avstigning mitt på ”stora” gatan. Där tog vi en taxi till ”Khao Lak Orchid resort”, ett ställe som såg superfint ut när vi kikade på det på internet. När vi kom fram visade det dock sig att vi inte alls var bokade där utan på deras ”syster” hotell ”Khao Lak Sun Set resort” på andra sidan stranden… Besvikelsen blev till en början stor, vi hade visat killarna bilder på det första hotellet och de hade längtat mycket efter ett ställe med ”många” pooler. Som tur var fick vi åka deras egen minibuss till det andra hotellet så att vi i vart fall inte behövde betala för en taxi resa till. På Sun Set fick vi två ”Delux rum” med ”connecting door” vilket fungerar toppen. Pris 2000 Bath/natt (för båda rummen) inklusive frukost. Hotellet ligger precis vid stranden och det är lite ”Lanta” känsla här. Båda rummen har superfin utsikt, trädgård, pool, restaurant och havet.
Väl installerade på rummet gick vi ner till restaurangen för att få i oss mat, våra magar kurrade högt. Maten var inte super god men ok. Priset på maten skilde sig dock markant från Phuket, ca dubbla priset. En vattenmelon shake som brukar kosta mellan 30-40 Bath kostade här 80 Bath, en ”Fride rice” som brukar kosta mellan 70-100 Bath kostade här 180 Bath. Inte såg vi till några andra restauranger heller. Var hade vi hamnat egentligen? Och varför hade vi betalat för hela vistelsen på en gång? Det kanske hade varit bättre att boka 4 nätter för att sedan förlänga med 3 nätter till? Man lär så länge man lever. Inte var Dawid på toppen humör heller. I går skrev jag ju att han märkligt nog accepterade deras smått påflugna sätt, det har vänt idag, han säger NEJ till alla som bara tittar på honom och så springer han och gömmer sig bakom mina ben! Vi får se om det bara är en humörsvängning den här dagen eller om det kommer att hålla i sig.
Efter lunchen/middagen (det blev en kombinerad variant) tog vi oss ett väl för känt dopp i poolen, härligt! Tyvärr verkar det som om det är Niklas och Pontus tur att bli dåliga nu, de är inte alls på humör. Niklas ligger och sover och Pontus har precis fått en smält alvedon!
/ Ulrika
2009-10-18
Thailand 2009 - Kata i lite bilder
Nu har vi laddat ur lite bilder ur kameran och sammanställt här. Eftersom vi bara haft storkameran är det lite sporadiskt fotograferat, men någon bild från varje dag har vi nog fått med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)