Helt klart bästa frukosten på resan här på Bossotel (tack Christoffer & Jenny för tipset). Efter frukosten va det lite lite läxläsning för Mårten.
En kort promenad från hotellet ligger Skytrain stationen, tåget går smidigt sånär som på biljettköpet. Men när de väl förstått att vi vill köpa en endagarsbiljett släpper det. För 120 Bath/person får man åka obegränsat hela dagen.
Det är generellt mycket bättre luft i Bangkok än jag minns. Alla taxi och tuk-tuk har gått över till gas drift, många mopeder är också utbytta till 4-taktare. Borta är det blå molnet av oljeblandat som bolmade upp varje gång det blev grönt ljus tidigare. Vår skytrain station är dock ett undantag, den ligger i mitten av en sexfilig motorväg så det är svårt för frisk luft att nå dit, så när vi kom fram till huvudstationen Siam gick vi in i första bästa varuhus för att få lite kall och frisk luft.
Det var lyxigt och fräscht med alla stora märken på kläder, klockor och annat man bara måste ha. Ovanligt många små lite ungdomliga och moderna märken, om man va på köpa kläder humör skulle man nog kunna hitta ganska mycket kul här.
Vi fortsatte tvärs över gatan och gick in på det klassiska varuhuset MBK, här är det en salig blandning av allt. Det finns basarer med kopiekläder och skor blandat med riktiga klockbutiker där klockorna börjar på 30 000 Bath. Vi började med att äta en pizza, det va faktiskt oväntat gott och inte jättedyrt. Vi fick en mellan panpizza, vitlöksbröd, lökringar, en barnportion med pasta och fiskpinnar samt vatten till hela familjen för under 600 Bath.
Efter maten gick vi upp mot biografen i hopp om att jag och stora killarna skulle kunna se UP medan Ulrika med en sovande Dawid skulle göra varuhuset. Tyvärr tyckte de att UP va en för gammal film som de slutat visa, det enda som gick för barnen va G-Force och den tycker vi är gammal och har redan sett hemma i Sverige.
Det fick bli shopping för hela familjen istället. Lite småplock fick vi ihop innan vi gav oss ut igen i riktning mot varuhuset Paragon som skulle ha ett hajakvarium i källaren.
Vi hade inte så höga förväntningar efter besvikelsen på akvariet i Phuket. Det va ganska dyrt att gå in här, vi betalade 2800 Bath för en familjebiljett, men då ingick allt utom att dyka med hajarna.
Kortversionen är att det är en fantastisk anläggning som gömmer sig där nere! Vi spenderade över tre timmar med att titta på fiskar av alla de slag, vi åkte båt med (liten) glasbotten över det stora hajakvariet. Vi fick en kort visning bakom kulisserna där man fick se reningen, hur de rehabiliterade sjuka fiskar och anpassade nya arter som skulle in.
Efter halva anläggningen ingick det en stor dricka och popcorn som man kunde äta medan man tittade på vattenråttor, uttrar och pingviner. Det va lugnt och skönt, kanske ett tiotal sällskap som gick omkring.
En kul grej som ingick i vår biljett va ”Happy feet, happy fish” där man satte ner sina fötter i ett akvarium med små fiskar som gillade att äta det döda skinnet på fötterna. Det kittlade ganska mycket när de små åt och va lite på gränsen när de stora fiskarna kom. De gillade speciellt sår, så min surfskada fick sig en rejäl behandling.
Killarna sprang in en snabbis i leklandet och jag och Ulrika satte oss och tittade på det stora korall akvariet med läktare på två våningar, totalt 6 meter djupt. Flera muränor och massor med fina fiskar som på en gigantiskt TV.
Nu va det dags för det som man får kalla huvudattraktionen, tunneln genom det stora hajakvariet. Fortfarande nästan tomt på folk så det gick att sätta sig ner på bänkarna längs kanten och bara njuta. Inte riktigt den lätt stressande känslan man fick i Phuket där de har ett rullband genom tunneln (även om det va avstängt när vi va där). Hajarna va imponerande, de har 10 st gigantiska sandtigerhajar som der ut som Bruce i Hitta Nemo. Flera sköterskehajar och leopardhajar, både vit och svartfenade revhajar. Sen simmade det runt olika sorters rockor överallt.
Tillsist var det dags för 4D bion. Vi gick ju på en liknande på Legoland i somras så vi trodde att vi viste vad som väntade oss. Men detta va mycket bättre gjort, effekterna va inbyggda i varje individuell stol istället för som på legoland i taket av biografen. Stolarna rörde sig, man fick vatten över sig och andra kul effekter som passade filmen. Filmen va lagom lång och gick igenom människans påverkan på havet utifrån en gammal havssköldpaddas perspektiv.
Efter denna dos av hav och hajar va det dags för lite mer Bangkok. Vi tog skytrain några stationer och mötte upp med Peter Balck som jobbar här i stan sen två år. Efter en kort promenad hamnade vi på ett ställe som heter The Leaning Tree, de hade god och prisvärd thaimat i en lugn miljö. Vi snackade lite strunt i några timmar över maten och en Chang. På väg tillbaka till tåget somnade Pontus i mina armar så det blev en ganska varm resa hem för mig.
En snabb dusch innan man la sig i sängen och somnade som en stock, 13 timmar efter att vi varit på hotellet senast med tre barn i Bangkok... men det har faktiskt gått över all förväntan, men jag är glad att jag inte är rullstolsbunden i denna stad.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
2009-10-27
25/10 – Till Bangkok
Så va det dags att lämna Chiang Rai och åka ner till Bangkok.
Förklaringen till varför våra Chiang Rai biljetter va lite dyra kom när vi klev på planet och satt i första klass... trevligt och lite kul eftersom jag funderat på att boka en inrikes lite lyxigare så killarna får uppleva hur det är längst fram i planet (inte för att jag själv har åkt där tidigare heller).
Jag blev faktiskt förvånad över hur stor skillnad det är. Breda säten är en bonus men eftersom man brukar åka där bak och vet att Robert & Co får en liten formfranska med två olika pålägg så kändes det extra lyxigt med linneduk & servett… Varm mat, cocos-glass till efterätt. Tre drickaserveringar + kaffe/te. Allt detta på 1:05 inrikesflygning. Tyvärr tog det ganska lång tid innan väskorna kom, men våra prioritetsmärkta väskor kom plikttroget först iaf.
Kommer helt klart försöka bli uppdaterad på hemresan...
Från flygplatsen tog vi en storbil till hotellet, lite tjafs om priset när vi kom fram, det skulle vara 700 Bath med vägtullar men chaffisen ville ha vägtullarna också... killarna va hysteriska för tillfället så han fick sina extra 70 Bath så vi kunde checka in och komma ner i poolen.
Sen var det dags för lite äkta Bangkok äventyr... vi gick ut från hotellet på jakt efter lunch. Efter att ha gått förbi en massa gatukök lät vi oss tillslut bli upplockade av en tuk-tuk chaffis som lovade köra oss direkt till ett bra ställe för 30 Bath. Stället såg helt OK ut och de enda priserna man såg utanför va kilopriser på fisk, räkor och hummer, och de kändes helt ok. Väl inne kunde man dock konstatera att det va enhetspris 200 Bath/rätt, allt från Pad Thai till kyckling i grön curry.
Vi gick helt enkelt därifrån, sa till chaffören att det va hysteriskt dyrt, han såg faktiskt ut att förstå oss när vi sa att en Pad Thai kostade 200 Bath (normalpris kanske 80 Bath). Han körde oss till ett nytt ställe, kanske inte lika turistigt, men god mat. Vi åt tre kycklingrätter i olika curry, två soppor, tre ris och drack tre cola + en vatten för totalt 205 Bath. De fick 220 Bath.
Ytterligare ett äkta äventyr direkt efter lunchen när en hjälpsam man pekade lite på kartan och när han förstått våra önskemål vinkade in en tuk-tuk som vi trodde skulle ta oss till World Plaza för 40 Bath, nu blev det istället en skräddare något kvarter bort. När vi förklarat att vi ville ha t-shirts och ingen skräddare blev vi körda runt kvarteret igen och avsläppta 100 meter från ursprungsplatsen för 40 Bath.
Tittade på lite klockkopior och väskor men det va hysteriskt dyrt i mina ögon, även om det är en bra kopia så känns 3500 Bath för en klockkopia lite i dyraste laget. Skulle dock vara kul att hitta en kopia av lite kvallitet till Stefan.
En snabb vända tillbaka till hotellet innan vi mötte Robert med familj på Ban Chiang där vi åt en trevlig middag.
Efter middagen tog vi en taxi och åkte till Banyan Tree för att åka upp i deras skybar... å här kan man verkligen prata om skybar. På taket av ett 61 vånings hotell ligger det helt öppet med ett staket som är dryga metern högt i stål och glas. Det är en hissnande känsla, lite stressande med tre trötta barn. Vi tog en omgång dricka och tittade ut över Bangkok i sin fulla nattprakt.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
Förklaringen till varför våra Chiang Rai biljetter va lite dyra kom när vi klev på planet och satt i första klass... trevligt och lite kul eftersom jag funderat på att boka en inrikes lite lyxigare så killarna får uppleva hur det är längst fram i planet (inte för att jag själv har åkt där tidigare heller).
Jag blev faktiskt förvånad över hur stor skillnad det är. Breda säten är en bonus men eftersom man brukar åka där bak och vet att Robert & Co får en liten formfranska med två olika pålägg så kändes det extra lyxigt med linneduk & servett… Varm mat, cocos-glass till efterätt. Tre drickaserveringar + kaffe/te. Allt detta på 1:05 inrikesflygning. Tyvärr tog det ganska lång tid innan väskorna kom, men våra prioritetsmärkta väskor kom plikttroget först iaf.
Kommer helt klart försöka bli uppdaterad på hemresan...
Från flygplatsen tog vi en storbil till hotellet, lite tjafs om priset när vi kom fram, det skulle vara 700 Bath med vägtullar men chaffisen ville ha vägtullarna också... killarna va hysteriska för tillfället så han fick sina extra 70 Bath så vi kunde checka in och komma ner i poolen.
Sen var det dags för lite äkta Bangkok äventyr... vi gick ut från hotellet på jakt efter lunch. Efter att ha gått förbi en massa gatukök lät vi oss tillslut bli upplockade av en tuk-tuk chaffis som lovade köra oss direkt till ett bra ställe för 30 Bath. Stället såg helt OK ut och de enda priserna man såg utanför va kilopriser på fisk, räkor och hummer, och de kändes helt ok. Väl inne kunde man dock konstatera att det va enhetspris 200 Bath/rätt, allt från Pad Thai till kyckling i grön curry.
Vi gick helt enkelt därifrån, sa till chaffören att det va hysteriskt dyrt, han såg faktiskt ut att förstå oss när vi sa att en Pad Thai kostade 200 Bath (normalpris kanske 80 Bath). Han körde oss till ett nytt ställe, kanske inte lika turistigt, men god mat. Vi åt tre kycklingrätter i olika curry, två soppor, tre ris och drack tre cola + en vatten för totalt 205 Bath. De fick 220 Bath.
Ytterligare ett äkta äventyr direkt efter lunchen när en hjälpsam man pekade lite på kartan och när han förstått våra önskemål vinkade in en tuk-tuk som vi trodde skulle ta oss till World Plaza för 40 Bath, nu blev det istället en skräddare något kvarter bort. När vi förklarat att vi ville ha t-shirts och ingen skräddare blev vi körda runt kvarteret igen och avsläppta 100 meter från ursprungsplatsen för 40 Bath.
Tittade på lite klockkopior och väskor men det va hysteriskt dyrt i mina ögon, även om det är en bra kopia så känns 3500 Bath för en klockkopia lite i dyraste laget. Skulle dock vara kul att hitta en kopia av lite kvallitet till Stefan.
En snabb vända tillbaka till hotellet innan vi mötte Robert med familj på Ban Chiang där vi åt en trevlig middag.
Efter middagen tog vi en taxi och åkte till Banyan Tree för att åka upp i deras skybar... å här kan man verkligen prata om skybar. På taket av ett 61 vånings hotell ligger det helt öppet med ett staket som är dryga metern högt i stål och glas. Det är en hissnande känsla, lite stressande med tre trötta barn. Vi tog en omgång dricka och tittade ut över Bangkok i sin fulla nattprakt.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
24/10 – En dag i Chiang Rai
Vi va ensamna IRM:are nere på frukosten, Ulla & Lottie hade redan åkt till flygplatsen och Robert hade inte kommit ner ännu.
Det va en rejäl och bra frukostbuffé på hotellet, även om jag personligen är lite less på ägg efter en riktigt stor omelett varje morgon i Khao Lak. Men de vanliga brödsorterna fanns, flingor, rissoppa, pankakor m.m.
Efter frukost gick vi över till BaanChivitMai’s bageri och Internettade (bloggade om dagen innan bl.a.), tog en latte och en ost & skinksmörgås. Båda va helt fantastiska, smörgåsen var precis som hemma, i en färskbakad mini baguette med riktigt god skinka och ost. Om ni är i Chiang Rai, besök bageriet! De har dessutom väldigt billigt Internet för 30 Bath/timme med vanlig WEP lösning (=funkar smärtfritt i telefoner m.m.).
Efter fika, internettande m.m. blev vi upplockade av Manit och åkte utanför stan för ett elefant-safari. Lagom mycket folk och inte så puschigt är ju alltid en bra start på en riktig turistattraktion. Att vi sedan red elefanter en timme för 400 Bath/elefant (=800 Bath för hela familjen) gör inte saken sämmre. Tror att vi betalade i storleksordningen 1000 Bath/vuxen och 500 Bath för barnen (totalt 3500 Bath) på Koh Lanta för något år sedan för en halvtimme.
Även Manit följde med på elefanterna och jag tror faktiskt att han tyckte att det va riktigt trevligt. Jämfört med den upptrampade stigen på Koh Lanta kändes detta lite mer äkta, även om det självklart ve en upptrampad stig här med så gick man igenom en liten by och såg lite folk, boskap och risodlingar.
Tillbaka på hotellet blev det ett dopp i poolen och lite skitsnack med Robert, planerade lite för Bangkok och Koh Lanta och lite förberedande snack inför mötet med Manit om framtiden.
Vid sex gick jag och Robert till bageriet igen för att träffa Manit och chefen för barnhemmet. Vi pratade lite om deras visioner runt en mer etablerad IT verksamhet där de äldre barnen skall bli mer förberedda på yrkeslivet och även kunna producera en del material åt lokala företag.
De va väldigt intresserade av vad vi hade att säga om vilka strategier de borde ta för att få fram ett system med standardkomponenter som går att anpassa för olika kunder. Problemet är att barnens engelskkunskaper är lite för dåliga så de har svårt att ta till sig en engelskspråkig lärare. De letar dock efter en thailändsk it-lärare till barnhemmet. Vår rekommendation var att det är viktigt att iaf läraren har god engelska för att kunna ta till sig mycket av det utbildningsmaterial som finns på Internet eller om någon från IRM kommer hit för att lära upp honom/henne på något speciellt område.
Vi pratade även lite infrastruktur, Windows 7 och andra delar som de behöver fundera runt. Jag har lite puckar med mig hem och Robert skall se över lite hur intresset på IRM är för fortsatt sponsring.
Efter mötet tog vi oss igenom den dagliga nattmarknaden bort mot den stora lördags marknaden i jakt efter en restaurant. Det va hysteriskt mycket folk på marknaden, av någon konstig anledning va vi också de enda som tillämpade högertrafik...
Väl framme på restauranten fick vi bra mat men lite halvdan service, kändes lite som att de precis klarat kvällens rusning och var ointresserade av att jobba mer.
Efter maten gick vi igenom marknaden igen, folkmängden hade minskat avsevärt och det var faktiskt riktigt trevligt att strosa igenom. Ulrika köpte solglasögon för 59 Bath, en barnkeps för 49 Bath, t-shirt för 50 Bath och jag köpte ett par shorts för 199 Bath.
Fruktshake köpte man för 15 Bath, det är nog en ny lägsta notering på vårt frukshake-index som sträcker sig från 15 Bath i Chiang Rai till 100 Bath på seafood restaurangen som vår första tuk-tuk chaffis i Bangkok körde oss till. Å vi som tyckte att 80 Bath på hotellet i Khao Lak va riktigt riktigt dyrt. Ett normalpris får sägas ligga runt 45 Bath, vid 60 Bath anser vi att det börjar bli lite dyrt.
Vi passade även på att sy om killarnas midjeväskor så att de passar våra tunna grabbar... gick på måttliga 20 Bath för två väskor.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
Det va en rejäl och bra frukostbuffé på hotellet, även om jag personligen är lite less på ägg efter en riktigt stor omelett varje morgon i Khao Lak. Men de vanliga brödsorterna fanns, flingor, rissoppa, pankakor m.m.
Efter frukost gick vi över till BaanChivitMai’s bageri och Internettade (bloggade om dagen innan bl.a.), tog en latte och en ost & skinksmörgås. Båda va helt fantastiska, smörgåsen var precis som hemma, i en färskbakad mini baguette med riktigt god skinka och ost. Om ni är i Chiang Rai, besök bageriet! De har dessutom väldigt billigt Internet för 30 Bath/timme med vanlig WEP lösning (=funkar smärtfritt i telefoner m.m.).
Efter fika, internettande m.m. blev vi upplockade av Manit och åkte utanför stan för ett elefant-safari. Lagom mycket folk och inte så puschigt är ju alltid en bra start på en riktig turistattraktion. Att vi sedan red elefanter en timme för 400 Bath/elefant (=800 Bath för hela familjen) gör inte saken sämmre. Tror att vi betalade i storleksordningen 1000 Bath/vuxen och 500 Bath för barnen (totalt 3500 Bath) på Koh Lanta för något år sedan för en halvtimme.
Även Manit följde med på elefanterna och jag tror faktiskt att han tyckte att det va riktigt trevligt. Jämfört med den upptrampade stigen på Koh Lanta kändes detta lite mer äkta, även om det självklart ve en upptrampad stig här med så gick man igenom en liten by och såg lite folk, boskap och risodlingar.
Tillbaka på hotellet blev det ett dopp i poolen och lite skitsnack med Robert, planerade lite för Bangkok och Koh Lanta och lite förberedande snack inför mötet med Manit om framtiden.
Vid sex gick jag och Robert till bageriet igen för att träffa Manit och chefen för barnhemmet. Vi pratade lite om deras visioner runt en mer etablerad IT verksamhet där de äldre barnen skall bli mer förberedda på yrkeslivet och även kunna producera en del material åt lokala företag.
De va väldigt intresserade av vad vi hade att säga om vilka strategier de borde ta för att få fram ett system med standardkomponenter som går att anpassa för olika kunder. Problemet är att barnens engelskkunskaper är lite för dåliga så de har svårt att ta till sig en engelskspråkig lärare. De letar dock efter en thailändsk it-lärare till barnhemmet. Vår rekommendation var att det är viktigt att iaf läraren har god engelska för att kunna ta till sig mycket av det utbildningsmaterial som finns på Internet eller om någon från IRM kommer hit för att lära upp honom/henne på något speciellt område.
Vi pratade även lite infrastruktur, Windows 7 och andra delar som de behöver fundera runt. Jag har lite puckar med mig hem och Robert skall se över lite hur intresset på IRM är för fortsatt sponsring.
Efter mötet tog vi oss igenom den dagliga nattmarknaden bort mot den stora lördags marknaden i jakt efter en restaurant. Det va hysteriskt mycket folk på marknaden, av någon konstig anledning va vi också de enda som tillämpade högertrafik...
Väl framme på restauranten fick vi bra mat men lite halvdan service, kändes lite som att de precis klarat kvällens rusning och var ointresserade av att jobba mer.
Efter maten gick vi igenom marknaden igen, folkmängden hade minskat avsevärt och det var faktiskt riktigt trevligt att strosa igenom. Ulrika köpte solglasögon för 59 Bath, en barnkeps för 49 Bath, t-shirt för 50 Bath och jag köpte ett par shorts för 199 Bath.
Fruktshake köpte man för 15 Bath, det är nog en ny lägsta notering på vårt frukshake-index som sträcker sig från 15 Bath i Chiang Rai till 100 Bath på seafood restaurangen som vår första tuk-tuk chaffis i Bangkok körde oss till. Å vi som tyckte att 80 Bath på hotellet i Khao Lak va riktigt riktigt dyrt. Ett normalpris får sägas ligga runt 45 Bath, vid 60 Bath anser vi att det börjar bli lite dyrt.
Vi passade även på att sy om killarnas midjeväskor så att de passar våra tunna grabbar... gick på måttliga 20 Bath för två väskor.
EDIT: Korrigerade datumet så att det stämmer med verkligheten.
2009-10-24
24/10 - Uppe i Chiang Rai
Nu sitter vi på BaanChivitMai’s bageri i centrala Chiang Rai, trådlöst Internet för 30 Bath/timme och fantastiska bakverk och en perfekt kaffe latte.
Resan upp gick smidigt, ganska stora kontraster på flygplatserna i Bangkok och Chiang Rai. Man vet att flygplatsen är liten när man efter landning vänder 180 grader, kör hela landningsbanan tillbaka för att taxa in till gaten. Inte så många andra plan på väg in eller ut då, men det va ju iaf asfalterat.
Efter att vi checkat in på hotellet tog vi ett dopp i poolen för att skölja bort resan lite. På väg upp i hissen mötte vi Robert från jobbet som kommit hit på morgonen direkt från Sverige. De hade vilat lite och sedan varit ute på stan och fått en fotmassage.
Klockan fem blev vi upplockade av BaanChivitMai och körda ut till barnhemmet. Det va både större och finare än jag förväntat mig. Barnen är normalt i åldrarna 6-18år men nu hade de även en liten tråårig tjej som de fått ta hand om, helt otroligt charmig.
Efter en rundvandring där vi sett hur barnen bor och tjuvtittat när de åt middag fick vi en grillbuffé uppdukat. Jättegott och härligt att sitta ute helt bortkopplad från turismen och äta, när vi närmat oss klara började barnen strömma till både från hemmet vi va på och det närliggande specialhemmet för HIV smittade barn.
De tände en stor brasa och hade både dans och sånguppvisningar utifrån vilken stam de kom ifrån.
De håller på och färdigställer ett hus som de skall ha för extra datorundervisning på själva barnhemmet. De får normal datorvana redan i skolan även här, men målet är att de skall kunna lära sig mer på fritiden. Flera av barnen är intresserade av att kunna skapa hemsidor och göra andra enklare IT jobb för företagen här i Chiang Rai.
Vi pratade om möjligheterna att etablera en verksamhet som likt bageriet kan sysselsätta de äldre barnen och få en fungerande ekonomi som ger intäkter till både barnen och verksamheten på barnhemmet.
Jag skall ta mig ett litet prat med både Microsoft och Adobe när jag kommer hem och se vad vi kan hjälpa dem med. De kör XP idag men har tittat lite på Windows 7 också men deras no-name datorer med några år på nacken ger en del problem med drivrutiner.
Efter barnhemsbesöket tog vi en tur genom ”nattmarknaden”, Ulrika stannade på rummet och nattade killarna efter en lång dag. Det fanns mycket småplock så jag tror nog att Ulrika kommer gilla kvällens besök på marknaden.
De flesta va dock ganska mätta på marknad så vi satte oss istället vid mattorget med varsin öl och diskuterade intrycken från besöket på barnhemmet.
Nu när vi fikat klar kommer vi bli upplockade av Manit från BaanChivitMai och troligen blir det ett elefantsafari, återkommer imorgon med lite bilder och intryck från resten av dagen.
P.S. Vi har ställt om lite inställningar i bloggen nu så det skall vara lättare att kommentera för de som inte har ett google konto… kommentera gärna, killarna har börjat få lite hemlängtan. D.S.
Resan upp gick smidigt, ganska stora kontraster på flygplatserna i Bangkok och Chiang Rai. Man vet att flygplatsen är liten när man efter landning vänder 180 grader, kör hela landningsbanan tillbaka för att taxa in till gaten. Inte så många andra plan på väg in eller ut då, men det va ju iaf asfalterat.
Efter att vi checkat in på hotellet tog vi ett dopp i poolen för att skölja bort resan lite. På väg upp i hissen mötte vi Robert från jobbet som kommit hit på morgonen direkt från Sverige. De hade vilat lite och sedan varit ute på stan och fått en fotmassage.
Klockan fem blev vi upplockade av BaanChivitMai och körda ut till barnhemmet. Det va både större och finare än jag förväntat mig. Barnen är normalt i åldrarna 6-18år men nu hade de även en liten tråårig tjej som de fått ta hand om, helt otroligt charmig.
Efter en rundvandring där vi sett hur barnen bor och tjuvtittat när de åt middag fick vi en grillbuffé uppdukat. Jättegott och härligt att sitta ute helt bortkopplad från turismen och äta, när vi närmat oss klara började barnen strömma till både från hemmet vi va på och det närliggande specialhemmet för HIV smittade barn.
De tände en stor brasa och hade både dans och sånguppvisningar utifrån vilken stam de kom ifrån.
De håller på och färdigställer ett hus som de skall ha för extra datorundervisning på själva barnhemmet. De får normal datorvana redan i skolan även här, men målet är att de skall kunna lära sig mer på fritiden. Flera av barnen är intresserade av att kunna skapa hemsidor och göra andra enklare IT jobb för företagen här i Chiang Rai.
Vi pratade om möjligheterna att etablera en verksamhet som likt bageriet kan sysselsätta de äldre barnen och få en fungerande ekonomi som ger intäkter till både barnen och verksamheten på barnhemmet.
Jag skall ta mig ett litet prat med både Microsoft och Adobe när jag kommer hem och se vad vi kan hjälpa dem med. De kör XP idag men har tittat lite på Windows 7 också men deras no-name datorer med några år på nacken ger en del problem med drivrutiner.
Efter barnhemsbesöket tog vi en tur genom ”nattmarknaden”, Ulrika stannade på rummet och nattade killarna efter en lång dag. Det fanns mycket småplock så jag tror nog att Ulrika kommer gilla kvällens besök på marknaden.
De flesta va dock ganska mätta på marknad så vi satte oss istället vid mattorget med varsin öl och diskuterade intrycken från besöket på barnhemmet.
Nu när vi fikat klar kommer vi bli upplockade av Manit från BaanChivitMai och troligen blir det ett elefantsafari, återkommer imorgon med lite bilder och intryck från resten av dagen.
P.S. Vi har ställt om lite inställningar i bloggen nu så det skall vara lättare att kommentera för de som inte har ett google konto… kommentera gärna, killarna har börjat få lite hemlängtan. D.S.
2009-10-23
På resande fot
Nu sitter vi på flygplatsen och väntar på vår flight mog Bangkok för vidare färd till Chiang Rai och BaanChivitMai.
Helt otroligt hur smidigt allt fungerar här i Thailand när det gäller transporter. Inga problem att checka in väskorna hela vägen trots att vi flyger olika bolag och har bokat biljetterna vid olika tillfällen.
Ett koli mindre än när vi förflyttade oss mellan Kata och Khao Lak, å andra sidan två riktigt tunga väskor... skall nog försöka skaffa en väska till för att få mer normala vikter på väskorna.
Helt otroligt hur smidigt allt fungerar här i Thailand när det gäller transporter. Inga problem att checka in väskorna hela vägen trots att vi flyger olika bolag och har bokat biljetterna vid olika tillfällen.
Ett koli mindre än när vi förflyttade oss mellan Kata och Khao Lak, å andra sidan två riktigt tunga väskor... skall nog försöka skaffa en väska till för att få mer normala vikter på väskorna.
2009-10-22
22/10 2009, Sista dagen i Khao Lak
Idag har det varit en lugn dag runt hotellet, inget rännande med taxi på dagen utan frukost följt av läxläsning på rummet för Mårten. Efteråt lite bad i poolen medan Ulrika hopplöst försökte få Dawid att somna.
Dawid har fått några utslag kring blöjkanterna och upp på ryggen, ser ut lite som en kombination av bett och värmeutslag. Får se vad som händer med dem.
Eftersom Dawid inte va direkt sugen på att sova utan ville ner och bada med brorsorna kom de snart tassandes ner för trappen till poolen. Han älskar sina puffar och simmar själv runt i stora delen av poolen. I den lilla barncirkeln som är 60cm djup lekte han båt med Mårtens nya Crocs-kopior.
Snart gick vi ner till stranden istället för att njuta under palmerna och bada i havet. Vi beställde lunch från hotellet, det blev chicken satay, vårrullar, två club sandwich och en äggsmörgås. Fortfarande lite pricy med 760 Bath inklusive två vatten. Skall man bara borta 30 dagar håller det inte att lunchen kostar nästan 200:-/dag… utan att man ens tar en öl till.
Ikväll skall vi in mot byn en sista gång för middag och för att Internetta lite… nästa rapport blir tidigast i Chiang Rai, där är vi bjudna på BBQ fredag kväll hos barnhemmet BaanChivitMai, träffar tre andra familjer från IRM där och får (förhoppningsvis) laddare och batteri till IXUSen så vi kan ha lite kvällsbilder och videoklipp på bloggen också.
Lägger upp detta från ”Bussaba” där vi ätit middag, bra mat och goda drinkar, lite stökigt då typ hela sällskapet på 80 personer från bröllopet på Orchid (systerhotellet vi trodde att vi skulle bo på) är här och krökar/äter. Ligger dock tvärs över gatan från Jerungs Guesthouse där vi brukar låna Internet och min dator kom ihåg nyckeln...
Lite bonus bilder från veckan:
21/10 - 2009
Hotellfrukost även denna morgon, inga konstigheter, lite mindre vågor på stranden idag. Efteråt bad vi hotellet boka en taxi/tuk-tuk för att ta oss ner på byn… som det mesta när man låter hotellet ordna något, lite dyrare, lite sämre. Men va tusan, vi hann ju äta en glass och Ulrika hittade en plånbok för thaipengarna i lilla shoppen vid receptionen medan vi väntande på att de skulle hitta sin chaufför.
Resan gick till Tsunami Museet, Mårten har frågat 1000 frågor om tsunami på denna resa så vi tänkte att här kommer vi kunna peka på bilder och förklara. Jag hade faktiskt förväntat mig en ganska påkostad historia, kanske lite speciell arkitektur där hela huset är som ett monument. Troligen uppskruvade förväntningar efter att jag va i Berlin för några veckor sedan där de använder arkitekturen väldigt mycket för att belysa deras hemska historia.
Här är iaf Tsunami Museet bottenvåningen i ett radhus på kanske 5 * 15 meter. Några planscher med sparsamt med både bilder och text på väggen. Inte ett enda föremål som minne, inte en modell. En liten TV stod mitt i rummet där en glad elefant beskrev hur man skall göra om larmet går igen. Helt klart en besvikelse, de skulle kunna göra det så mycket bättre.
När vi kom ut från museet kom en hel karavan längs vägen med thaiare som firade den vegetariska festivalen. Det spelades trummor på någon bil och på andra stod en eller två män på flaket och skakade i extas, troligen med något föremål genom kroppen. Vi såg iaf en kille med ett spett rätt igenom båda kinderna. Vid flera hus hängde 2 meters smatterband med typ maxipuffar som de tände på när de passerade. Skulle varit kul att se detta i större skala nere i Phuket, här är det lite spridda skurar, men t.ex. inga restauranger som kör helt vegetariskt.
Sedan gick vi över gatan för att titta på polisbåt 813 som ligger där, uppspolad ungefär 2km av tsunamin. Här fanns iaf en ordentlig informationstavla med båtens historia, men huvudattraktionen blev nog en samling kvinnor som stod och mässade en evighetsramsa med massa tallrikar med govor och rökelser. Det blir ganska häftigt när de maler på ”Ila tila tala tala, ila tila tala tala…”. Sen helt plötsligt kommer någon passage med något annat.
Det va ganska geggigt runt polisbåten dock… de skulle kunnat få till en lite trädspång fram till båten med en plattform där man kan stå och titta, nu var det som att gå i ett nyslaget risfält.
Med dagens sevärdheter avklarade tog vi en taxi upp till Apsaras Resort där man enligt den lokala surfbutiken kanske skulle kunna hitta lite surfbara vågor (även om de sa åk nu direkt när jag ringde på morgonen tog vi Tsunami grejerna först). Vi vadade över en liten flod som mynnar precis söder om resorten för att komma till en liten restaurant på stranden. Det va ett litet äventyr eftersom tidvattnet precis va på väg ut och strömmen ganska stark. Familjen lättpackad med två ryggsäckar, tre barn varav ett sovandes i vagnen över en drygt lårdjup strömmande flod (alt. bäck).
Men det va det värt, supermysigt ställe. Snäppet bättre än igår när vi hyrde ett helt poolområde för 1000 Bath, nu fick vi 2 km strand för 300 Baths taxiresa. Stället drevs av ”Ching”, det va deras första dag för säsongen och de älskade svenskar :-)
Ching hade själv varit omskriven med en helsida i SvD ett år efter Tsunamin och han skulle vara med i en stor uppföljning nu igen till femårsminnet. Han hade också i Augusti rest runt en månad i Sverige och besökt sina vänner där i Uppsala, Eskilstuna, Malmö m.m.
Vi tog en lugn heldag på stranden, killarna fick låna små brädor för att surfa i vågorna och jag hyrde en långboard för att testa lite mer. Vågorna höll dock på att dö ut ganska snabbt eftersom tidvattnet drog ut, vi mötte ett par surfare när vi kom men såg ingen annan försöka senare. Jag kom iaf upp två gånger och fick lite insyn i proceduren med att vaxa brädan.
Det va mycket mycket långgrunt, vid lågvatten fick man gå extremt långt ut för att bada. Men samtidigt va det mycket finare sand än nere på hotellstranden.
När vi ville åka därifrån så visade det sig att de hade en fin bil som de kunde köra hem oss i för 250 Bath, helt OK eftersom vi betalat totalt 450 Bath för att komma dit. Farbrorn som körde oss hade jobbat fem år för Skanska i Libyen , reseledare runt hela världen för thaiare och massa annat. Vi bokade in att han skall plocka upp oss när vi skall till flygplatsen för 1000 Bath, det känns riktigt bra en ordentlig bil med rejält bagage och bälte på alla platser. När vi åkte upp från stranden såg vi en stor elefant i skogen som stod och åt, även om det va en elefantfarm så kändes det lite som att möta en i det vilda… de strövar fritt i skogen där.
Efter en heldags utflykt tänkte vi ta det lite lugnt och gå ner till strandens enda restaurant och äta där. När vi kom fram möttes vi dock av beskedet att maten va slut, det hade varit så mycket gäster idag- Kul för dem, lite jobbigare för oss att ta oss tillbaka och upp för att hitta en taxi. Som tur va hade vi numret till vår standard chaffis i telefonen så vi ringde och beställde hämtning vid receptionen.
Vi åkte till ett ställe som heter Jai efter tips från han som körde oss från stranden. Det va ganska mycket folk där, säkert 5-6 bord med folk. Precis efter att vi beställt vår mat kom en rejäl regnskur, folk fick flytta runt allt efter var taket läckte. Vi hade tur och hade fått ett bord där det höll tätt.
Maten va bra, lite små portioner dock, utom Mårtens Kyckling med Cashewnötter som va jättestor.
När vi kom ut på huvudgatan igen va den nästan helt öde, lite otäckt, klockan va bara runt 22-snåret och igår va det full rulle såhär dags. Troligen regnskuren som skrämt undan folket och fått alla att stänga. Vi strosade mot vår vanliga taxistation för att hämta tvätten m.m. Bl.a. paserade vi ett minimart med världens suraste personal, ytterligare en säljare som ville ha betalt som ett par original shorts och några som försökte få typ 500 Bath för ett par barn Crocs-kopior till Mårten. Vi fick dem tillslut för 150 Bath, det får väll vara ok, bättre än att Mårten går barfota i Chiang Rai och Bangkok iaf.
Resan gick till Tsunami Museet, Mårten har frågat 1000 frågor om tsunami på denna resa så vi tänkte att här kommer vi kunna peka på bilder och förklara. Jag hade faktiskt förväntat mig en ganska påkostad historia, kanske lite speciell arkitektur där hela huset är som ett monument. Troligen uppskruvade förväntningar efter att jag va i Berlin för några veckor sedan där de använder arkitekturen väldigt mycket för att belysa deras hemska historia.
Här är iaf Tsunami Museet bottenvåningen i ett radhus på kanske 5 * 15 meter. Några planscher med sparsamt med både bilder och text på väggen. Inte ett enda föremål som minne, inte en modell. En liten TV stod mitt i rummet där en glad elefant beskrev hur man skall göra om larmet går igen. Helt klart en besvikelse, de skulle kunna göra det så mycket bättre.
När vi kom ut från museet kom en hel karavan längs vägen med thaiare som firade den vegetariska festivalen. Det spelades trummor på någon bil och på andra stod en eller två män på flaket och skakade i extas, troligen med något föremål genom kroppen. Vi såg iaf en kille med ett spett rätt igenom båda kinderna. Vid flera hus hängde 2 meters smatterband med typ maxipuffar som de tände på när de passerade. Skulle varit kul att se detta i större skala nere i Phuket, här är det lite spridda skurar, men t.ex. inga restauranger som kör helt vegetariskt.
Sedan gick vi över gatan för att titta på polisbåt 813 som ligger där, uppspolad ungefär 2km av tsunamin. Här fanns iaf en ordentlig informationstavla med båtens historia, men huvudattraktionen blev nog en samling kvinnor som stod och mässade en evighetsramsa med massa tallrikar med govor och rökelser. Det blir ganska häftigt när de maler på ”Ila tila tala tala, ila tila tala tala…”. Sen helt plötsligt kommer någon passage med något annat.
Det va ganska geggigt runt polisbåten dock… de skulle kunnat få till en lite trädspång fram till båten med en plattform där man kan stå och titta, nu var det som att gå i ett nyslaget risfält.
Med dagens sevärdheter avklarade tog vi en taxi upp till Apsaras Resort där man enligt den lokala surfbutiken kanske skulle kunna hitta lite surfbara vågor (även om de sa åk nu direkt när jag ringde på morgonen tog vi Tsunami grejerna först). Vi vadade över en liten flod som mynnar precis söder om resorten för att komma till en liten restaurant på stranden. Det va ett litet äventyr eftersom tidvattnet precis va på väg ut och strömmen ganska stark. Familjen lättpackad med två ryggsäckar, tre barn varav ett sovandes i vagnen över en drygt lårdjup strömmande flod (alt. bäck).
Men det va det värt, supermysigt ställe. Snäppet bättre än igår när vi hyrde ett helt poolområde för 1000 Bath, nu fick vi 2 km strand för 300 Baths taxiresa. Stället drevs av ”Ching”, det va deras första dag för säsongen och de älskade svenskar :-)
Ching hade själv varit omskriven med en helsida i SvD ett år efter Tsunamin och han skulle vara med i en stor uppföljning nu igen till femårsminnet. Han hade också i Augusti rest runt en månad i Sverige och besökt sina vänner där i Uppsala, Eskilstuna, Malmö m.m.
Vi tog en lugn heldag på stranden, killarna fick låna små brädor för att surfa i vågorna och jag hyrde en långboard för att testa lite mer. Vågorna höll dock på att dö ut ganska snabbt eftersom tidvattnet drog ut, vi mötte ett par surfare när vi kom men såg ingen annan försöka senare. Jag kom iaf upp två gånger och fick lite insyn i proceduren med att vaxa brädan.
Det va mycket mycket långgrunt, vid lågvatten fick man gå extremt långt ut för att bada. Men samtidigt va det mycket finare sand än nere på hotellstranden.
När vi ville åka därifrån så visade det sig att de hade en fin bil som de kunde köra hem oss i för 250 Bath, helt OK eftersom vi betalat totalt 450 Bath för att komma dit. Farbrorn som körde oss hade jobbat fem år för Skanska i Libyen , reseledare runt hela världen för thaiare och massa annat. Vi bokade in att han skall plocka upp oss när vi skall till flygplatsen för 1000 Bath, det känns riktigt bra en ordentlig bil med rejält bagage och bälte på alla platser. När vi åkte upp från stranden såg vi en stor elefant i skogen som stod och åt, även om det va en elefantfarm så kändes det lite som att möta en i det vilda… de strövar fritt i skogen där.
Efter en heldags utflykt tänkte vi ta det lite lugnt och gå ner till strandens enda restaurant och äta där. När vi kom fram möttes vi dock av beskedet att maten va slut, det hade varit så mycket gäster idag- Kul för dem, lite jobbigare för oss att ta oss tillbaka och upp för att hitta en taxi. Som tur va hade vi numret till vår standard chaffis i telefonen så vi ringde och beställde hämtning vid receptionen.
Vi åkte till ett ställe som heter Jai efter tips från han som körde oss från stranden. Det va ganska mycket folk där, säkert 5-6 bord med folk. Precis efter att vi beställt vår mat kom en rejäl regnskur, folk fick flytta runt allt efter var taket läckte. Vi hade tur och hade fått ett bord där det höll tätt.
Maten va bra, lite små portioner dock, utom Mårtens Kyckling med Cashewnötter som va jättestor.
När vi kom ut på huvudgatan igen va den nästan helt öde, lite otäckt, klockan va bara runt 22-snåret och igår va det full rulle såhär dags. Troligen regnskuren som skrämt undan folket och fått alla att stänga. Vi strosade mot vår vanliga taxistation för att hämta tvätten m.m. Bl.a. paserade vi ett minimart med världens suraste personal, ytterligare en säljare som ville ha betalt som ett par original shorts och några som försökte få typ 500 Bath för ett par barn Crocs-kopior till Mårten. Vi fick dem tillslut för 150 Bath, det får väll vara ok, bättre än att Mårten går barfota i Chiang Rai och Bangkok iaf.
20/10 - 2009 (aka dag 10)
Efter en lång och skön frukost med hela familjen samlad va det dags för dagens utflykt. Vi började med en lång men mycket varm promenad. Vi gick på stranden bort till Khao Lak Beacon (fyren) där ligger ett hotell som heter Khao Lak SeaView Resort & Spa. Enligt magasinet på flygplanet har de vattenruschkana vid poolen, vi gick även dit och kontrollerade det tidigare i veckan. Denna jätteresort används av Fritidsresor & Co, så det finns Bamseklubb, minigolf, spelhallar, biljardrum och en hel massa andra saker som är det sista jag skulle fråga efter på en resa till Thailand med barnen…
En av tankarna med att gå hit var ju dock att killarna skulle kunna hitta lite svenska kompisar, eller iaf andra barn, att leka med. Det är ungefär vi och Tyska par som befolkar Khao Lak för tillfället.
Som icke hotellgäst fick man betala 500 Bath/vuxen för att använda deras anläggning, ganska mycket pengar, men det fick det vara värt, vi fick ju iaf in tre barn på köpet. Första positiva överraskningen var att fem poolhanddukar ingick i priset, skulle vi ju sluppit släpa på dem en kilometer över stock och sten och genom bäckar och resorts med barnvagnen (nej, standen är inte riktigt promenadvänlig, speciellt inte vid högvatten).
Nästa överraskning vet jag inte om man skall klassa som negativ… men vi va nästintill helt själva på området! När vi kom dit låg en ensam man i vår ålder och solade, han gick ganska omgående. Lite senare dök det upp en finne som simmade några längder i poolen med mask och snorkel.
Resten av dagen (båda dessa gick innan vi varit där en timme) va vi helt själva vid deras gigantiska poolanläggning med en stor pool på kanske 25*200m, till denna fanns det två fjuttiga små vanliga rutschkanor och en större vattenrutschkana som iaf snurrade 720 grader. En barnpool under tak, en poolanläggning i två plan med en akvedukt över och små vattenfall.
Till detta skall man lägga den diskreta poolbaren som säkert bara den va 25*25meter och bemannad… så den va vi ju tvungna att testa, fyra flaskor läsk beställdes, levererade i plastglas med is för diskreta 284 Bath, vi gav 300 jämt :-D Vi brukar ge 90 Bath för fyra drickor.
Efter incidenten med drickat vågade vi inte ens titta på menyn till restaurangen bredvid våra solstolar… jag och Mårten sprang iväg till receptionen där jag sett att de faktiskt skyltade bananapancace för 30 Bath, helt normalt. Vi beställde 4st som ett litet mellis. Den lilla damen gjorde nog sina första fyra bananapancace i livet, det skulle gått snabbare att ringa en vän i Phuket å be honom lägga fyra på bussen. Hon behöver träna mycket eller ersättas när första laddningen med charterturister kommer.
När vi badat klart och orienterat oss lite kunde vi konstatera att vi badade rakt bakom McDonalds och inte alls så långt från huvudgatan som vi tolkat kartan. Kombinationen användbara kartor och skala är inget man har lärt sig här i Thailand, en gatas bredd och längd bestäms helt utifrån hur många företagare det finns på kartan som måste synas.
En kort promenad ut genom receptionen igen och upp till huvudgatan för att hitta middag. Spontanvalde ett ställe med plaststolar ute och likadana trästolar som Kwongs numera använder, det måste ju bara vara rätt och det var det gott och helt rätt priser. Restaurangen hette Som Sri.
Där stötte vi dock på en svensk familj som reste med barn, två små killar på runt 2 och 4 år och en trea på god väg. De hade rest en månad i Malaysia först och skulle nu genom Thailand upp mot Laos. Nya visumreglerna ger dock endast 15 dagars visum om man kommer land eller sjövägen… så de behövde redan göra en visumresa till Burma innan Bankok för vidare färd upp till Laos via Chiang Rai. Lät sådär kul att hatta runt bara för att få visum.
På väg från middagen kollade jag efter lite shorts eftersom jag bara har ett riktigt par med mig, men dels va det samma tråkiga som jag köpte sist och sen ville en säljare ha 700 Bath (ca 150 Sek) för ett par dåliga Quicksilver kopior… med tanke på att jag gav $25 (ca 180 Sek) för ett par äkta för några veckor sedan i Las Vegas så garvade jag och gick, då försökte hon med 400 Bath men jag kan hålla mig till Chiang Rai eller Bankok.
När vi kom fram till vårt Internet Guesthouse igen va det dags att Internetta… även denna gång blev det en lång session. Det anmäldes föräldrardagar, bokades flygbiljetter (Phuket – Bangkok och sedan Bangkok – Krabi) och lite annat trix. Ulrika & killarna lärde Ping i receptionen Yatzy, det tyckte han va ganska kul.
När Ulrika bokade flygbiljetter passade jag på att köpa lite skojiga t-shirts, det ligger nämligen en butik i deras bottenvåning som har extremt mycket roliga tryck, inte kopior utan kul grejer helt enkelt. Köpte en till mig och varsin till grabbarna och en i present till Janne Hammarström som tack för att han fixade en U2 t-shirt till mig när vi bommat att ha med kontanter på spelningen i somras, tror denna kommer passa honom perfekt, iaf motivet.
En liten stödburgare på McDonalds innan vi tog vår standard taxi hem. Smidigt att man kan lämna smutstvätten med taxichaffisen när man blir lämnad på hotellet på kvällen. De tvättar för 50 Bath/kg.
En av tankarna med att gå hit var ju dock att killarna skulle kunna hitta lite svenska kompisar, eller iaf andra barn, att leka med. Det är ungefär vi och Tyska par som befolkar Khao Lak för tillfället.
Som icke hotellgäst fick man betala 500 Bath/vuxen för att använda deras anläggning, ganska mycket pengar, men det fick det vara värt, vi fick ju iaf in tre barn på köpet. Första positiva överraskningen var att fem poolhanddukar ingick i priset, skulle vi ju sluppit släpa på dem en kilometer över stock och sten och genom bäckar och resorts med barnvagnen (nej, standen är inte riktigt promenadvänlig, speciellt inte vid högvatten).
Nästa överraskning vet jag inte om man skall klassa som negativ… men vi va nästintill helt själva på området! När vi kom dit låg en ensam man i vår ålder och solade, han gick ganska omgående. Lite senare dök det upp en finne som simmade några längder i poolen med mask och snorkel.
Resten av dagen (båda dessa gick innan vi varit där en timme) va vi helt själva vid deras gigantiska poolanläggning med en stor pool på kanske 25*200m, till denna fanns det två fjuttiga små vanliga rutschkanor och en större vattenrutschkana som iaf snurrade 720 grader. En barnpool under tak, en poolanläggning i två plan med en akvedukt över och små vattenfall.
Till detta skall man lägga den diskreta poolbaren som säkert bara den va 25*25meter och bemannad… så den va vi ju tvungna att testa, fyra flaskor läsk beställdes, levererade i plastglas med is för diskreta 284 Bath, vi gav 300 jämt :-D Vi brukar ge 90 Bath för fyra drickor.
Efter incidenten med drickat vågade vi inte ens titta på menyn till restaurangen bredvid våra solstolar… jag och Mårten sprang iväg till receptionen där jag sett att de faktiskt skyltade bananapancace för 30 Bath, helt normalt. Vi beställde 4st som ett litet mellis. Den lilla damen gjorde nog sina första fyra bananapancace i livet, det skulle gått snabbare att ringa en vän i Phuket å be honom lägga fyra på bussen. Hon behöver träna mycket eller ersättas när första laddningen med charterturister kommer.
När vi badat klart och orienterat oss lite kunde vi konstatera att vi badade rakt bakom McDonalds och inte alls så långt från huvudgatan som vi tolkat kartan. Kombinationen användbara kartor och skala är inget man har lärt sig här i Thailand, en gatas bredd och längd bestäms helt utifrån hur många företagare det finns på kartan som måste synas.
En kort promenad ut genom receptionen igen och upp till huvudgatan för att hitta middag. Spontanvalde ett ställe med plaststolar ute och likadana trästolar som Kwongs numera använder, det måste ju bara vara rätt och det var det gott och helt rätt priser. Restaurangen hette Som Sri.
Där stötte vi dock på en svensk familj som reste med barn, två små killar på runt 2 och 4 år och en trea på god väg. De hade rest en månad i Malaysia först och skulle nu genom Thailand upp mot Laos. Nya visumreglerna ger dock endast 15 dagars visum om man kommer land eller sjövägen… så de behövde redan göra en visumresa till Burma innan Bankok för vidare färd upp till Laos via Chiang Rai. Lät sådär kul att hatta runt bara för att få visum.
På väg från middagen kollade jag efter lite shorts eftersom jag bara har ett riktigt par med mig, men dels va det samma tråkiga som jag köpte sist och sen ville en säljare ha 700 Bath (ca 150 Sek) för ett par dåliga Quicksilver kopior… med tanke på att jag gav $25 (ca 180 Sek) för ett par äkta för några veckor sedan i Las Vegas så garvade jag och gick, då försökte hon med 400 Bath men jag kan hålla mig till Chiang Rai eller Bankok.
När vi kom fram till vårt Internet Guesthouse igen va det dags att Internetta… även denna gång blev det en lång session. Det anmäldes föräldrardagar, bokades flygbiljetter (Phuket – Bangkok och sedan Bangkok – Krabi) och lite annat trix. Ulrika & killarna lärde Ping i receptionen Yatzy, det tyckte han va ganska kul.
När Ulrika bokade flygbiljetter passade jag på att köpa lite skojiga t-shirts, det ligger nämligen en butik i deras bottenvåning som har extremt mycket roliga tryck, inte kopior utan kul grejer helt enkelt. Köpte en till mig och varsin till grabbarna och en i present till Janne Hammarström som tack för att han fixade en U2 t-shirt till mig när vi bommat att ha med kontanter på spelningen i somras, tror denna kommer passa honom perfekt, iaf motivet.
En liten stödburgare på McDonalds innan vi tog vår standard taxi hem. Smidigt att man kan lämna smutstvätten med taxichaffisen när man blir lämnad på hotellet på kvällen. De tvättar för 50 Bath/kg.
2009-10-20
19/10-2009
Sol och supervarmt på förmiddagen nästan ingen vind, plötsligt väderomslag med häll regn under 20 minuter på eftermiddagen därefter lite molnigt men varm.
I natt har Niklas sprungit på toan hela natten, stackarn! Nu har jag dock fått i honom två Dimor så vi får se om de stoppar något!
Efter lite badande i poolen tog jag killarna med mig på utflykt (Niklas har legat nedbäddad). Några av thaiarna som vi pratat med har berättat om ett ställe där man låter sköldpaddor födas och växa till sig. Dit ville vi åka idag, jag är lite osäker på vad det hette där det låg men jag tror att det kan vara vid Tapla Mo. Det tog ca 15 minuter att åka från vårt hotell. Jag lyckades inte få ner priset något från utgångspriset utan vi fick betala 700 Bath tur och retur. Senare när jag pratade med en kille i en minimart som vi även träffade igår fick jag veta att han tog 600 för samma tur. ”Uppfödnings stället” ligger inne på ett militärt område. På området fanns både en golfbana och ett stort gym. Sköldpaddorna fanns i olika bassänger beroende på hur gamla de var. De yngsta var 15 dagar och pytte små och jätte söta! Hur kommer det sig att alla bebisar oavsett vad det är för ras och sort är söta? Man kan ju egentligen inte säga att en sköldpadda är särskilt söt eller hur?!?! De stora som de hade var fyra år och de hade otroligt vackra skal men söta var det inte! Det kostade inget att gå in och titta på sköldpaddorna men man fick gärna lägga en slant i donation. Det enda tråkiga var att all information endast fanns skrivet på thai och läsa thai det kan jag INTE även fast jag förstår lite. Men det var helt klart värt ett besök så åk dit om du har vägarna förbi!
På vägen hem stannade vår chaufför och visade oss fyra elefanter som stod och åt. Efter det bad jag honom åka någonstans där vi kunde få i oss lite thaimat. Han tog med oss till den minimarten där vi stödhandlade igår. Utanför affären hade jag observerat att det fanns några bord men jag visste inte att det var ett ställe där man kunde äta. Men det kunden man, super gott och superbilligt! För 230 Bath fick vi, nudelsoppa med kyckling, kyckling sweet and sour, pad thai, två ris, en vegetarisk vårrulle, två läsk och en flaska vatten. Samtidigt fick vi socialisera oss lite med en hel thai familj, kul!
Hemma på hotellet låg som sagt Niklas. Eftersom jag visste att han förmodligen inte hade ätit något på hela dagen passade jag på att handla yoggi och lite vitt bröd. När jag kom hem visade det dock sig att han hade försökt ringa oss på vårt thai nummer men telefonen var visst avslagen! Han hade nämligen blivit sugen på lite take away från Mc Donalds. Jag tror dock att det var bra att inte den informationen nådde fram eftersom jag inte tror att det bästa för en fastande mage är att starta med en hamburgare och pommes frites! Han fick hålla tillgodo med det jag inhandlat till honom.
I kväll har Mårten både räknat i sin mattebok, läst ut sin bok och skrivit en liten recension om den! Efter det avslutade vi med två omgångar Yatzi, det tyckte han var kul.
Vårt thainummer är för övrigt är +66 (0)8 3388 2195 om det är så att ni skulle behöva få tag på oss av en eller annan anledning. Ulrikas ”vanliga” mobil är också för det mesta påslagen, men bäst är thainumret.
Tack och hej leverpastej!
/ Ulrika
I natt har Niklas sprungit på toan hela natten, stackarn! Nu har jag dock fått i honom två Dimor så vi får se om de stoppar något!
Efter lite badande i poolen tog jag killarna med mig på utflykt (Niklas har legat nedbäddad). Några av thaiarna som vi pratat med har berättat om ett ställe där man låter sköldpaddor födas och växa till sig. Dit ville vi åka idag, jag är lite osäker på vad det hette där det låg men jag tror att det kan vara vid Tapla Mo. Det tog ca 15 minuter att åka från vårt hotell. Jag lyckades inte få ner priset något från utgångspriset utan vi fick betala 700 Bath tur och retur. Senare när jag pratade med en kille i en minimart som vi även träffade igår fick jag veta att han tog 600 för samma tur. ”Uppfödnings stället” ligger inne på ett militärt område. På området fanns både en golfbana och ett stort gym. Sköldpaddorna fanns i olika bassänger beroende på hur gamla de var. De yngsta var 15 dagar och pytte små och jätte söta! Hur kommer det sig att alla bebisar oavsett vad det är för ras och sort är söta? Man kan ju egentligen inte säga att en sköldpadda är särskilt söt eller hur?!?! De stora som de hade var fyra år och de hade otroligt vackra skal men söta var det inte! Det kostade inget att gå in och titta på sköldpaddorna men man fick gärna lägga en slant i donation. Det enda tråkiga var att all information endast fanns skrivet på thai och läsa thai det kan jag INTE även fast jag förstår lite. Men det var helt klart värt ett besök så åk dit om du har vägarna förbi!
På vägen hem stannade vår chaufför och visade oss fyra elefanter som stod och åt. Efter det bad jag honom åka någonstans där vi kunde få i oss lite thaimat. Han tog med oss till den minimarten där vi stödhandlade igår. Utanför affären hade jag observerat att det fanns några bord men jag visste inte att det var ett ställe där man kunde äta. Men det kunden man, super gott och superbilligt! För 230 Bath fick vi, nudelsoppa med kyckling, kyckling sweet and sour, pad thai, två ris, en vegetarisk vårrulle, två läsk och en flaska vatten. Samtidigt fick vi socialisera oss lite med en hel thai familj, kul!
Hemma på hotellet låg som sagt Niklas. Eftersom jag visste att han förmodligen inte hade ätit något på hela dagen passade jag på att handla yoggi och lite vitt bröd. När jag kom hem visade det dock sig att han hade försökt ringa oss på vårt thai nummer men telefonen var visst avslagen! Han hade nämligen blivit sugen på lite take away från Mc Donalds. Jag tror dock att det var bra att inte den informationen nådde fram eftersom jag inte tror att det bästa för en fastande mage är att starta med en hamburgare och pommes frites! Han fick hålla tillgodo med det jag inhandlat till honom.
I kväll har Mårten både räknat i sin mattebok, läst ut sin bok och skrivit en liten recension om den! Efter det avslutade vi med två omgångar Yatzi, det tyckte han var kul.
Vårt thainummer är för övrigt är +66 (0)8 3388 2195 om det är så att ni skulle behöva få tag på oss av en eller annan anledning. Ulrikas ”vanliga” mobil är också för det mesta påslagen, men bäst är thainumret.
Tack och hej leverpastej!
/ Ulrika
18/10-2009
Nu tror jag alla mår bra igen i alla fall från febern. Niklas verkar vara lite risig i magen men han vill inte ta vare sig Dimor eller koltabletter, det kan ju vara farligt...
I morse efter frukosten fick Mårten och Pontus varsin halvtimmes massage på stranden. 400 Bath för en timmes olje massage.
Eftersom det har blåst ganska mycket idag och framför allt för att det var det ganska ”krabb” sjö på havet så tog vi oss en dag i poolen men den avbröts snabbt då det plötsligt började ösregna. Perfekt läge för Mårten att ha lite läxläsning. Läsningen börjar lossna för honom nu och det är kul. Matten är det inte som helst några problem med. Problemet han har är kanske att han har svårt att koncentrera sig hel den stund som vi har bestämt att han ska koncentrera sig men så kanske det är med många sjuåringar?
Idag åkte vi ner till ”Khao Lak” town?!?!? Någon stad tycker jag inte direkt att det är…. men men det är så de kallar det. Där åt vi på en thairestaurang som var jätte bra, i alla fall för några av oss. Pontus var inte särskilt hungring och petade mest i sina nudlar. Dawid åt egentligen ingenting och Niklas petade även han i sin mat… Det var Mårten och mamma glufs glufs som njöt av måltiden. Mårten har hittat en ny favorit ”Chicken sweet and sour”, kyckling med MASSOR av olika grönsker i söt-sur sås som var ganska stark idag. Jag åt ”Chicken in oystersaous”.
Eftersom det inte finns något internet på vårt hotell, ett klart minus, så kände vi att det nu verkligen var dags att få upp lite bilder samt ett nytt inlägg på bloggen. Vi började därför leta efter ett Internet café där vi kunde ta oss varsin kaffe, ge barnen varsin glass och samtidigt internetta lite. Vi hittade inget! Inte ens på Mc Donalds hade de trådlöst internet! När vi såg Mc Donalds skylten blev dock Pontus VÄLDIGT hungrig så då bestämde vi oss för att sätta oss där en stund. Niklas och jag tog varsin ”Iced café Latte”, Mårten en glass doppad i choklad, Pontus och Dawid varsin cheese burgare (á 56 Bath). Dawid hittade en kompis som var ca 2 år och mycket lik hans kusin Emma till sättet, ett riktigt litet busfrö : ) de sprang omkring och skrämde varandra, Dawid skrattade så att han kiknade.
Under tiden som vi fikade fixade Niklas klart de sista bilderna samt brevet som Mårten skulle skicka till sin klass så att vi skulle ha allt klart att bara ”ladda upp” om vi nu skulle råka hitta ett internet ställe.
Efter lite promenerande längs gatan hittade vi ett guest House som hade Internet för sina gäster. Mot 50 Bath fick vi komma in och sätta oss där en stund. En stund blev för oss mer än en timme och tyvärr hade vi glömt killarnas Nintendo DS på rummet så de var väldigt uttråkade på slutet. Dawid hittade dock en ny kompis men denna gång en vuxen kille i 25-30 års åldern, en sådan som han sagt NEJ till de senaste dagarna. Skillnaden var att denna gång var det Dawid som fick ta första kontakten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Khao Lak dvs vad mitt intryck är av orten, återkommer om det om några dagar när jag fått uppleva lite mer.
I morse efter frukosten fick Mårten och Pontus varsin halvtimmes massage på stranden. 400 Bath för en timmes olje massage.
Eftersom det har blåst ganska mycket idag och framför allt för att det var det ganska ”krabb” sjö på havet så tog vi oss en dag i poolen men den avbröts snabbt då det plötsligt började ösregna. Perfekt läge för Mårten att ha lite läxläsning. Läsningen börjar lossna för honom nu och det är kul. Matten är det inte som helst några problem med. Problemet han har är kanske att han har svårt att koncentrera sig hel den stund som vi har bestämt att han ska koncentrera sig men så kanske det är med många sjuåringar?
Idag åkte vi ner till ”Khao Lak” town?!?!? Någon stad tycker jag inte direkt att det är…. men men det är så de kallar det. Där åt vi på en thairestaurang som var jätte bra, i alla fall för några av oss. Pontus var inte särskilt hungring och petade mest i sina nudlar. Dawid åt egentligen ingenting och Niklas petade även han i sin mat… Det var Mårten och mamma glufs glufs som njöt av måltiden. Mårten har hittat en ny favorit ”Chicken sweet and sour”, kyckling med MASSOR av olika grönsker i söt-sur sås som var ganska stark idag. Jag åt ”Chicken in oystersaous”.
Eftersom det inte finns något internet på vårt hotell, ett klart minus, så kände vi att det nu verkligen var dags att få upp lite bilder samt ett nytt inlägg på bloggen. Vi började därför leta efter ett Internet café där vi kunde ta oss varsin kaffe, ge barnen varsin glass och samtidigt internetta lite. Vi hittade inget! Inte ens på Mc Donalds hade de trådlöst internet! När vi såg Mc Donalds skylten blev dock Pontus VÄLDIGT hungrig så då bestämde vi oss för att sätta oss där en stund. Niklas och jag tog varsin ”Iced café Latte”, Mårten en glass doppad i choklad, Pontus och Dawid varsin cheese burgare (á 56 Bath). Dawid hittade en kompis som var ca 2 år och mycket lik hans kusin Emma till sättet, ett riktigt litet busfrö : ) de sprang omkring och skrämde varandra, Dawid skrattade så att han kiknade.
Under tiden som vi fikade fixade Niklas klart de sista bilderna samt brevet som Mårten skulle skicka till sin klass så att vi skulle ha allt klart att bara ”ladda upp” om vi nu skulle råka hitta ett internet ställe.
Efter lite promenerande längs gatan hittade vi ett guest House som hade Internet för sina gäster. Mot 50 Bath fick vi komma in och sätta oss där en stund. En stund blev för oss mer än en timme och tyvärr hade vi glömt killarnas Nintendo DS på rummet så de var väldigt uttråkade på slutet. Dawid hittade dock en ny kompis men denna gång en vuxen kille i 25-30 års åldern, en sådan som han sagt NEJ till de senaste dagarna. Skillnaden var att denna gång var det Dawid som fick ta första kontakten.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Khao Lak dvs vad mitt intryck är av orten, återkommer om det om några dagar när jag fått uppleva lite mer.
17/10-2009
Niklas vaknade något piggare idag. Men Pontus var fortfarande ganska slak när vi vaknade. Men eftersom Pontus humör varierar ganska kraftigt beroende på om han har fått någon mat på länge eller ej så trodde vi att humöret nu berodde på matbrist. Därför tvingade vi honom ner till frukosten för att äta lite, det slutade med att jag fick bära ut honom på stranden så att han kunde kräkas….. då känner man sig inte som världens bästa mamma direkt! Det konstiga var dock att så fort han hade fått kräkas så började han må toppen igen så det var ju skönt! Trots att han själv tyckte att han var pigg som en lärka fick vi honom att stanna inne på hotellrummet på förmiddagen med Niklas och Dawid som också har haft feber i natt. Jag och Mårten tog en promenad längs stranden för att kika om vi kunde hitta något annat ställe att lunch på än vårt hotell. Under promenaden passade vi på att bada med jämna mellanrum. Vattnet är faktiskt varmare än i Kata och turkosare på håll men grumligare när man kommer i. Sanden är något mer grovkorning. Mårten passade även på att börja samla snäckor och stenar… några av er har kanske sett hans samling från Danmark i somras och vet att han är en riktig samlare! Jag sa åt honom att bara ta det finaste och att vi kommer att göra en stor sortering innan vi åker härifrån, vi har tillräckligt att släpa på i alla fall!
När vi kom tillbaka hade Dawid vaknat och Pontus mycket sugen på att få komma ut. Vi gick därför till det stället som Mårten och jag hade hittat vilket var den enda restaurangen som inte tillhörde något hotell på hela stranden. Det var mycket trevlig personal som serverade god och prisvärd mat. Precis när vi satt oss kom det helt utan förvarning en regnskur så vi fick äta vår mat i baren under bambutaket, mysigt. Vi satt och pratade ganska länge med thaiarna och de berättade om en sköldpadds farm som finns i närheten. Ett projekt som drivs via donationer. Man hämtar hem ägg från Similan Islands och låter sköldpaddorna kläckas och växa till sig på farmen för att sedan släppas ut igen, dit vill jag åka och titta! Vi frågade även varför det är så lite folk och det är för att vädret är precis i skiftet mellan monsun och bra väder, vilket innebär att det kan vara lite ostadigt vilket gör att folk inte kommer hit. Det är verkligen folktomt, vi har inte hört några andra svenskar och vi har inte sett några andra barnfamiljer över huvud taget (vilket är lite trist för killarna). Killarna i restaurangen berättade också att det i Khao Lak regnar 8 av 12 månader per år! Det trodde inte jag!
Efter lunchen tog vi en längre promenad än vad Mårten och jag hade gjort på förmiddagen. Niklas och jag försökte hitta ett hotell som vi sett i en tidning som skulle ha vatten rutsch kana, Sea View. Till slut fann vi det, ett enormt komplex där Fritidsresor hyser in sitt folk. Det var jätte fint men inte som jag vill ha det när jag är i Thailand. Jag gick dock in och frågade om det fanns möjlighet att ”betala” sig in för att komma och bada i deras pooler en dag och det gick bra, 500 Bath/vuxen barn upp till 10 år följde med gratis så det ska vi försöka göra någon dag.
Innan vi var hemma igen hade vi hunnit bada i solnedgången!
Ikväll har vi ätit på rummet vilket är väldigt olikt oss och vilket jag inte tror att vi kommer att göra igen, det var svårt med tre trötta killar varav en som ville smaka på allt och sprida lite här och där. Efter ett parti ”finns i sjön” var det dock nattningsdax av alla små killar och deras mamma!
När vi kom tillbaka hade Dawid vaknat och Pontus mycket sugen på att få komma ut. Vi gick därför till det stället som Mårten och jag hade hittat vilket var den enda restaurangen som inte tillhörde något hotell på hela stranden. Det var mycket trevlig personal som serverade god och prisvärd mat. Precis när vi satt oss kom det helt utan förvarning en regnskur så vi fick äta vår mat i baren under bambutaket, mysigt. Vi satt och pratade ganska länge med thaiarna och de berättade om en sköldpadds farm som finns i närheten. Ett projekt som drivs via donationer. Man hämtar hem ägg från Similan Islands och låter sköldpaddorna kläckas och växa till sig på farmen för att sedan släppas ut igen, dit vill jag åka och titta! Vi frågade även varför det är så lite folk och det är för att vädret är precis i skiftet mellan monsun och bra väder, vilket innebär att det kan vara lite ostadigt vilket gör att folk inte kommer hit. Det är verkligen folktomt, vi har inte hört några andra svenskar och vi har inte sett några andra barnfamiljer över huvud taget (vilket är lite trist för killarna). Killarna i restaurangen berättade också att det i Khao Lak regnar 8 av 12 månader per år! Det trodde inte jag!
Efter lunchen tog vi en längre promenad än vad Mårten och jag hade gjort på förmiddagen. Niklas och jag försökte hitta ett hotell som vi sett i en tidning som skulle ha vatten rutsch kana, Sea View. Till slut fann vi det, ett enormt komplex där Fritidsresor hyser in sitt folk. Det var jätte fint men inte som jag vill ha det när jag är i Thailand. Jag gick dock in och frågade om det fanns möjlighet att ”betala” sig in för att komma och bada i deras pooler en dag och det gick bra, 500 Bath/vuxen barn upp till 10 år följde med gratis så det ska vi försöka göra någon dag.
Innan vi var hemma igen hade vi hunnit bada i solnedgången!
Ikväll har vi ätit på rummet vilket är väldigt olikt oss och vilket jag inte tror att vi kommer att göra igen, det var svårt med tre trötta killar varav en som ville smaka på allt och sprida lite här och där. Efter ett parti ”finns i sjön” var det dock nattningsdax av alla små killar och deras mamma!
Dag 6 16/10-2009
16/10
Så var det då dags att lämna Beach Boutiqe och Kata, Phuket för att dra vidare mot Khao Lak.
Vi började dagen med en lång frukost för att sedan ta en tuk-tuk till Phuket town. Pris 400 Bath och ”ja” vi fick plats med allt och ”ja” den orkade upp för långa backen! Det är kul att barnen är rädda uppför och föräldrarna nedför backen….
På buss stationen fungerade allt perfekt och bussen avgick i tid. Ibland stannade bussen och tog upp mer folk men vi lyckades inte lista ut hur vare sig buss chauffören eller de påstigande visste var hållplatserna var, vi såg inte minsta skylt. Men det kanske är något man bara vet… Det ska tilläggas att vi var de enda ”falangerna” på bussen.
På bussen kom vi på att vi glömt att tömma ena kylen på förra hotellet och i den hade vi Polly, Djungelvrål och kritor…. Typiskt!
Bussen höll tiden perfekt, två timmar efter avgång var vi framme i Khao Lak. Vi hade fått kliva av vid vårt hotell om vi hade berättat var vi skulle bo då vi klev på bussen men eftersom vi missat det så blev det avstigning mitt på ”stora” gatan. Där tog vi en taxi till ”Khao Lak Orchid resort”, ett ställe som såg superfint ut när vi kikade på det på internet. När vi kom fram visade det dock sig att vi inte alls var bokade där utan på deras ”syster” hotell ”Khao Lak Sun Set resort” på andra sidan stranden… Besvikelsen blev till en början stor, vi hade visat killarna bilder på det första hotellet och de hade längtat mycket efter ett ställe med ”många” pooler. Som tur var fick vi åka deras egen minibuss till det andra hotellet så att vi i vart fall inte behövde betala för en taxi resa till. På Sun Set fick vi två ”Delux rum” med ”connecting door” vilket fungerar toppen. Pris 2000 Bath/natt (för båda rummen) inklusive frukost. Hotellet ligger precis vid stranden och det är lite ”Lanta” känsla här. Båda rummen har superfin utsikt, trädgård, pool, restaurant och havet.
Väl installerade på rummet gick vi ner till restaurangen för att få i oss mat, våra magar kurrade högt. Maten var inte super god men ok. Priset på maten skilde sig dock markant från Phuket, ca dubbla priset. En vattenmelon shake som brukar kosta mellan 30-40 Bath kostade här 80 Bath, en ”Fride rice” som brukar kosta mellan 70-100 Bath kostade här 180 Bath. Inte såg vi till några andra restauranger heller. Var hade vi hamnat egentligen? Och varför hade vi betalat för hela vistelsen på en gång? Det kanske hade varit bättre att boka 4 nätter för att sedan förlänga med 3 nätter till? Man lär så länge man lever. Inte var Dawid på toppen humör heller. I går skrev jag ju att han märkligt nog accepterade deras smått påflugna sätt, det har vänt idag, han säger NEJ till alla som bara tittar på honom och så springer han och gömmer sig bakom mina ben! Vi får se om det bara är en humörsvängning den här dagen eller om det kommer att hålla i sig.
Efter lunchen/middagen (det blev en kombinerad variant) tog vi oss ett väl för känt dopp i poolen, härligt! Tyvärr verkar det som om det är Niklas och Pontus tur att bli dåliga nu, de är inte alls på humör. Niklas ligger och sover och Pontus har precis fått en smält alvedon!
/ Ulrika
Så var det då dags att lämna Beach Boutiqe och Kata, Phuket för att dra vidare mot Khao Lak.
Vi började dagen med en lång frukost för att sedan ta en tuk-tuk till Phuket town. Pris 400 Bath och ”ja” vi fick plats med allt och ”ja” den orkade upp för långa backen! Det är kul att barnen är rädda uppför och föräldrarna nedför backen….
På buss stationen fungerade allt perfekt och bussen avgick i tid. Ibland stannade bussen och tog upp mer folk men vi lyckades inte lista ut hur vare sig buss chauffören eller de påstigande visste var hållplatserna var, vi såg inte minsta skylt. Men det kanske är något man bara vet… Det ska tilläggas att vi var de enda ”falangerna” på bussen.
På bussen kom vi på att vi glömt att tömma ena kylen på förra hotellet och i den hade vi Polly, Djungelvrål och kritor…. Typiskt!
Bussen höll tiden perfekt, två timmar efter avgång var vi framme i Khao Lak. Vi hade fått kliva av vid vårt hotell om vi hade berättat var vi skulle bo då vi klev på bussen men eftersom vi missat det så blev det avstigning mitt på ”stora” gatan. Där tog vi en taxi till ”Khao Lak Orchid resort”, ett ställe som såg superfint ut när vi kikade på det på internet. När vi kom fram visade det dock sig att vi inte alls var bokade där utan på deras ”syster” hotell ”Khao Lak Sun Set resort” på andra sidan stranden… Besvikelsen blev till en början stor, vi hade visat killarna bilder på det första hotellet och de hade längtat mycket efter ett ställe med ”många” pooler. Som tur var fick vi åka deras egen minibuss till det andra hotellet så att vi i vart fall inte behövde betala för en taxi resa till. På Sun Set fick vi två ”Delux rum” med ”connecting door” vilket fungerar toppen. Pris 2000 Bath/natt (för båda rummen) inklusive frukost. Hotellet ligger precis vid stranden och det är lite ”Lanta” känsla här. Båda rummen har superfin utsikt, trädgård, pool, restaurant och havet.
Väl installerade på rummet gick vi ner till restaurangen för att få i oss mat, våra magar kurrade högt. Maten var inte super god men ok. Priset på maten skilde sig dock markant från Phuket, ca dubbla priset. En vattenmelon shake som brukar kosta mellan 30-40 Bath kostade här 80 Bath, en ”Fride rice” som brukar kosta mellan 70-100 Bath kostade här 180 Bath. Inte såg vi till några andra restauranger heller. Var hade vi hamnat egentligen? Och varför hade vi betalat för hela vistelsen på en gång? Det kanske hade varit bättre att boka 4 nätter för att sedan förlänga med 3 nätter till? Man lär så länge man lever. Inte var Dawid på toppen humör heller. I går skrev jag ju att han märkligt nog accepterade deras smått påflugna sätt, det har vänt idag, han säger NEJ till alla som bara tittar på honom och så springer han och gömmer sig bakom mina ben! Vi får se om det bara är en humörsvängning den här dagen eller om det kommer att hålla i sig.
Efter lunchen/middagen (det blev en kombinerad variant) tog vi oss ett väl för känt dopp i poolen, härligt! Tyvärr verkar det som om det är Niklas och Pontus tur att bli dåliga nu, de är inte alls på humör. Niklas ligger och sover och Pontus har precis fått en smält alvedon!
/ Ulrika
2009-10-18
Thailand 2009 - Kata i lite bilder
Nu har vi laddat ur lite bilder ur kameran och sammanställt här. Eftersom vi bara haft storkameran är det lite sporadiskt fotograferat, men någon bild från varje dag har vi nog fått med.
Thailand 2009 - Dag 5 15/10
Idag har vi varit på utflykt hela dagen. Efter frukost letade vi upp en taxi som var villig att köra oss runt lite hit och dit. Tyvärr hittade vi inte den taxi chauffören som vi pratat med för några dagar sedan som var väldigt bra på engelska. Istället blev det en med en väldigt ”hottad” Honda, killarna var överlyckliga. Priset för en heldag blev 1200 Bath.
Eftersom ett av Mårtens skolarbeten är att forska om hajar så började vi med att åka till Auqarium. Det var ett ganska kul ställe med massor av olika fiskar, sköldpaddor och tre hajar…. Vi hade kanske hoppats på något fler men Mårten var nöjd. Det vi upptäckte då vi satt oss i bilen och åkt därifrån var att vi missat några delar av anläggningen. De som handlade om diverse forsknings projekt kanske inte gjorde så mycket men det tråkiga var att vi missade sköldpadds poolen där man lät skadade sköldpaddor vila upp sig för att sedan planteras ut igen.
Efter detta stopp bar det av mot Phuket town. Den 18 oktober börjar ”the vegetarian festival”. Om jag förstod thaiaren rätt är det här en kineskisk tradition för att hylla Buddha. Under en veckas tid äter man bara vegetarisk mat. ”Tuffingarna” sticker spjut genom tex kinden för att ”öppna” upp sig och lida för Buddha. Eftersom det bara är ett par dagar kvar till festivalens start pågår förberedelserna för fullt på Phuket (som för länge sedan grundades av kineser som bröt tenn) och därför gjorde vi nästa stopp vid det största kinesiska templet i Phuket town. Vi gick in och gick ett varv och killarna hade 1000 frågor som var mer eller mindre omöjliga att besvara för oss.
I morgon ska vi till Khao Lak och efter att ha efterforskat hur man bäst/billigast tar sig från Phuket dit har det visat sig att buss från Phuket town är ett bra alternativ. Men eftersom ingen kan(vill) hjälpa till med tex avgångstider så bad vi vår chaufför att stanna på den stora buss stationen. Där visade det sig att det fanns flera avgångar att välja mellan. Vi köpte biljetter till avgången 11:50 i morgon. Biljetterna kostade 110-/vuxen och 90-/barn (Dawid åker gratis).
Nu var det dags för lite shopping men eftersom vädret var mycket varmt kändes det inte som ett alternativ att planlöst strosa omkring på Phuket towns gator istället körde ”A” oss till en gigantisk affär som heter Lotus för en timmes shoppande. Där inne var det svalt och skönt och Dawid kunde somna och sova en stund. Affären var som en Coop forum fast 20 ggr större. Vi kom ut med några påsar småplock, mest godis men också ett par högtalare till iPhonen så att vi kan lyssna på musik när vi är på hotell rummet (vi glömde nämligen våra hemma i Sverige).
Eftersom det nu kurrade ganska bra i våra magar så skulle ”A” köra oss till ett JÄTTE bra (sa han) lunch ställe som låg precis vid havet. De skulle ha ungefär samma prisklass som ”Red Chair”. Men vi anade snabbt oråd och mycket riktigt maten var ca 2-3 gånger så dyr som i går kväll och det hade väl kanske varit ok om maten hade varit god men det var den inte, trist! Restaurangen låg nära ”Phuket zoo” och hette ”PhongPang Seafood”. Jag tror att det var ett ställe som taxi chaufförerna antingen själva åt gratis på eller så fick de en slant om de körde gäster dit. När ”A” frågade om maten var god sa vi dock som det var att den inte var god och att den var ”Peng mak maa” (=jätte dyr).
Nu hade det blivit eftermiddag och vi var alla ganska trötta men upp till ”Big Buddha” ville vi så dit åkte vi också. Jag fick inte gå in i min klädsel, hade för korta shorts och bara axlar så jag fick låna en lång sarong och en sjal att ha över axlarna, varmt och skönt! : ) Väl påklädd promenerade vi upp till Buddhan och tittade på bygget man kan inte annat än att blir imponerad/fascinerad av thaiarnas byggkonst, jag undrar om någon av de svenska byggnormerna skulle uppfyllas här? Idag har beklätt stora delar av statyn med vita marmorplattor och den kommer att bli ett tydligt landmärke när den är klar. Vi donerade 300 Bath till bygget och för det fick vi skriva en hälsning på baksidan av en marmorplatta. Det kändes som en symbolisk handling som killarna förhoppningsvis lärde sig något av. Mårten donerade lite pengar för att höger öga skulle bli klart. Det ska bli kul att höra om det är klart i december när kusinerna kommer hit.
Väl hemma på hotellet igen ville killarna ner i poolen på en gång. De fick ta ett snabbt dopp med Niklas medans jag packade ihop våra saker på rummet, herre gud vad mycket saker vi har med oss!
Efter den bedrövliga lunchen tyckte vi att vi var värda något gott så middagen intog vi på ett säkert ställe, Kata Mama. Jag tog min favorit men denna gång med squid garlic and pepper, mums. Mårten tog sin favorit som är kyckling med cashewnötter, Pontus och Dawid åt en banan pannkaka och Niklas tog sin favorit som är Paneng med kyckling och ris.
Nu verkar det som om det är Niklas tur att bli sjuk, vi får hoppas att det har samma snabba förlopp som för Mårten.
Alla thaiare, gamla som unga, honor och hanar.... är som galna i barn och för oss då framför allt i Dawid. De vill ta i honom och de vill lyfta upp honom och ni vet hur han kan vara, det är inte helt säkert att vem som hels ens får prata med honom. Detta har dock gått förvånansvärt bra här nere och han har inte protesterat särskilt mycket vi får se hur det går i fortsättningen.
Eftersom ett av Mårtens skolarbeten är att forska om hajar så började vi med att åka till Auqarium. Det var ett ganska kul ställe med massor av olika fiskar, sköldpaddor och tre hajar…. Vi hade kanske hoppats på något fler men Mårten var nöjd. Det vi upptäckte då vi satt oss i bilen och åkt därifrån var att vi missat några delar av anläggningen. De som handlade om diverse forsknings projekt kanske inte gjorde så mycket men det tråkiga var att vi missade sköldpadds poolen där man lät skadade sköldpaddor vila upp sig för att sedan planteras ut igen.
Efter detta stopp bar det av mot Phuket town. Den 18 oktober börjar ”the vegetarian festival”. Om jag förstod thaiaren rätt är det här en kineskisk tradition för att hylla Buddha. Under en veckas tid äter man bara vegetarisk mat. ”Tuffingarna” sticker spjut genom tex kinden för att ”öppna” upp sig och lida för Buddha. Eftersom det bara är ett par dagar kvar till festivalens start pågår förberedelserna för fullt på Phuket (som för länge sedan grundades av kineser som bröt tenn) och därför gjorde vi nästa stopp vid det största kinesiska templet i Phuket town. Vi gick in och gick ett varv och killarna hade 1000 frågor som var mer eller mindre omöjliga att besvara för oss.
I morgon ska vi till Khao Lak och efter att ha efterforskat hur man bäst/billigast tar sig från Phuket dit har det visat sig att buss från Phuket town är ett bra alternativ. Men eftersom ingen kan(vill) hjälpa till med tex avgångstider så bad vi vår chaufför att stanna på den stora buss stationen. Där visade det sig att det fanns flera avgångar att välja mellan. Vi köpte biljetter till avgången 11:50 i morgon. Biljetterna kostade 110-/vuxen och 90-/barn (Dawid åker gratis).
Nu var det dags för lite shopping men eftersom vädret var mycket varmt kändes det inte som ett alternativ att planlöst strosa omkring på Phuket towns gator istället körde ”A” oss till en gigantisk affär som heter Lotus för en timmes shoppande. Där inne var det svalt och skönt och Dawid kunde somna och sova en stund. Affären var som en Coop forum fast 20 ggr större. Vi kom ut med några påsar småplock, mest godis men också ett par högtalare till iPhonen så att vi kan lyssna på musik när vi är på hotell rummet (vi glömde nämligen våra hemma i Sverige).
Eftersom det nu kurrade ganska bra i våra magar så skulle ”A” köra oss till ett JÄTTE bra (sa han) lunch ställe som låg precis vid havet. De skulle ha ungefär samma prisklass som ”Red Chair”. Men vi anade snabbt oråd och mycket riktigt maten var ca 2-3 gånger så dyr som i går kväll och det hade väl kanske varit ok om maten hade varit god men det var den inte, trist! Restaurangen låg nära ”Phuket zoo” och hette ”PhongPang Seafood”. Jag tror att det var ett ställe som taxi chaufförerna antingen själva åt gratis på eller så fick de en slant om de körde gäster dit. När ”A” frågade om maten var god sa vi dock som det var att den inte var god och att den var ”Peng mak maa” (=jätte dyr).
Nu hade det blivit eftermiddag och vi var alla ganska trötta men upp till ”Big Buddha” ville vi så dit åkte vi också. Jag fick inte gå in i min klädsel, hade för korta shorts och bara axlar så jag fick låna en lång sarong och en sjal att ha över axlarna, varmt och skönt! : ) Väl påklädd promenerade vi upp till Buddhan och tittade på bygget man kan inte annat än att blir imponerad/fascinerad av thaiarnas byggkonst, jag undrar om någon av de svenska byggnormerna skulle uppfyllas här? Idag har beklätt stora delar av statyn med vita marmorplattor och den kommer att bli ett tydligt landmärke när den är klar. Vi donerade 300 Bath till bygget och för det fick vi skriva en hälsning på baksidan av en marmorplatta. Det kändes som en symbolisk handling som killarna förhoppningsvis lärde sig något av. Mårten donerade lite pengar för att höger öga skulle bli klart. Det ska bli kul att höra om det är klart i december när kusinerna kommer hit.
Väl hemma på hotellet igen ville killarna ner i poolen på en gång. De fick ta ett snabbt dopp med Niklas medans jag packade ihop våra saker på rummet, herre gud vad mycket saker vi har med oss!
Efter den bedrövliga lunchen tyckte vi att vi var värda något gott så middagen intog vi på ett säkert ställe, Kata Mama. Jag tog min favorit men denna gång med squid garlic and pepper, mums. Mårten tog sin favorit som är kyckling med cashewnötter, Pontus och Dawid åt en banan pannkaka och Niklas tog sin favorit som är Paneng med kyckling och ris.
Nu verkar det som om det är Niklas tur att bli sjuk, vi får hoppas att det har samma snabba förlopp som för Mårten.
Alla thaiare, gamla som unga, honor och hanar.... är som galna i barn och för oss då framför allt i Dawid. De vill ta i honom och de vill lyfta upp honom och ni vet hur han kan vara, det är inte helt säkert att vem som hels ens får prata med honom. Detta har dock gått förvånansvärt bra här nere och han har inte protesterat särskilt mycket vi får se hur det går i fortsättningen.
2009-10-14
Thailand 2009 - Dag 4
Trots en sen kväll igår kom vi upp i bra tid idag. Frukost på hotellet igen, idag med mycket god omelett och perfekta bacon. Ett av fruktfaten var idag fyllt med Ugly, en klar frukostfavorit, lite som en sötare grapefrukt med stora klyftor.
Förmiddagen spenderade vi runt poolen, det va riktigt varmt idag och nästan hela poolområdet ligger i solen på förmiddagarna. Dawid busade med ett par japanska småflickor som tyvärr gick precis när han tagit sig modet att låna deras boll.
När det va dags för lunch bestämde vi oss för Kata Mama igen, taxikillarna utanför hotellet har lärt sig att vi föredrar tuk-tuk framför taxi i sedan, det är ju skönt att bara lyfta upp Dawid i vagnen istället för att spänna loss honom och packa vagnen i bagaget. Det gick dock inte riktigt smärtfritt idag, efter 150meter ungefär fick vi bensinstopp… så det kom snabbt en annan bil och körde oss den sista biten.
Lunchen blev en blandning av panang, stekta nudlar, kyckling caschew, efter det frossade vi i lite glass.
Eftersom det fortfarande va en del vågor på Kata Beach så passade jag på att hyra en surfbräda på eftermiddagen. Lite osäker paddlade jag ut mot de andra surfarna som låg och väntade på vågorna. Eftersom det varit en väldigt fin dag va det ett myller med vanliga badare också så man va inte så kaxig när man låg där ute och skvalpade. Efter några försök fick man dock lite kläm på det hela, jag kom upp stående så pass att jag kunde styra undan från folk in mot land en handfull gånger. Men det är riktigt svårt att paddla ikapp vågorna innan de bryter så att man hinner få lite lugn våg att surfa på.
Det kommer garanterat bli mer surfande denna resa, det var en perfekt eftermiddagsaktivitet, barnen kunde leka på stranden utan att bli helt grillade i solen och det är lite mindre folk på stranden.
Middag blev det på en favorit från förra resan, restaurangen upp på gatan från vårt hotell då som nu heter lite enklare Red Chair. Taxi chaffisen blev lite överraskad när vi guidat honom rätt, ”jamen, här brukar jag alltid hämta mat”. Fem rätter, två läsk, en shake och en stor Chang för 500Bath. Att det dessutom är bland den godaste thaimaten man kan hitta gör det ju inte sämre.
Två nätter kvar här i Kata innan vi planerat ta oss upp mot Khao Lak. Har dock inte fått något riktigt bra pris på hotell ännu... Har visserligen 3000Bath/natten på http://www.khaolak-seaviewresort.com/ men vi skulle nog vilja ligga på 2000Bath/natt.
Hittade även detta idag som vi hoppas få ett bra pris på till de sista nätterna i Kata innan vi skall flyga hem: http://www.metadeephuket.com/.
Vi skall dock kolla Indigo Pearl, det ligger ju så bekvämt nära flygplatsen... men lite långt från shoppingen. (http://www.indigo-pearl.com/).
Kul att kunna välja på lite lyxiga hotell och pressa priserna lite.
Förmiddagen spenderade vi runt poolen, det va riktigt varmt idag och nästan hela poolområdet ligger i solen på förmiddagarna. Dawid busade med ett par japanska småflickor som tyvärr gick precis när han tagit sig modet att låna deras boll.
När det va dags för lunch bestämde vi oss för Kata Mama igen, taxikillarna utanför hotellet har lärt sig att vi föredrar tuk-tuk framför taxi i sedan, det är ju skönt att bara lyfta upp Dawid i vagnen istället för att spänna loss honom och packa vagnen i bagaget. Det gick dock inte riktigt smärtfritt idag, efter 150meter ungefär fick vi bensinstopp… så det kom snabbt en annan bil och körde oss den sista biten.
Lunchen blev en blandning av panang, stekta nudlar, kyckling caschew, efter det frossade vi i lite glass.
Eftersom det fortfarande va en del vågor på Kata Beach så passade jag på att hyra en surfbräda på eftermiddagen. Lite osäker paddlade jag ut mot de andra surfarna som låg och väntade på vågorna. Eftersom det varit en väldigt fin dag va det ett myller med vanliga badare också så man va inte så kaxig när man låg där ute och skvalpade. Efter några försök fick man dock lite kläm på det hela, jag kom upp stående så pass att jag kunde styra undan från folk in mot land en handfull gånger. Men det är riktigt svårt att paddla ikapp vågorna innan de bryter så att man hinner få lite lugn våg att surfa på.
Det kommer garanterat bli mer surfande denna resa, det var en perfekt eftermiddagsaktivitet, barnen kunde leka på stranden utan att bli helt grillade i solen och det är lite mindre folk på stranden.
Middag blev det på en favorit från förra resan, restaurangen upp på gatan från vårt hotell då som nu heter lite enklare Red Chair. Taxi chaffisen blev lite överraskad när vi guidat honom rätt, ”jamen, här brukar jag alltid hämta mat”. Fem rätter, två läsk, en shake och en stor Chang för 500Bath. Att det dessutom är bland den godaste thaimaten man kan hitta gör det ju inte sämre.
Två nätter kvar här i Kata innan vi planerat ta oss upp mot Khao Lak. Har dock inte fått något riktigt bra pris på hotell ännu... Har visserligen 3000Bath/natten på http://www.khaolak-seaviewresort.com/ men vi skulle nog vilja ligga på 2000Bath/natt.
Hittade även detta idag som vi hoppas få ett bra pris på till de sista nätterna i Kata innan vi skall flyga hem: http://www.metadeephuket.com/.
Vi skall dock kolla Indigo Pearl, det ligger ju så bekvämt nära flygplatsen... men lite långt från shoppingen. (http://www.indigo-pearl.com/).
Kul att kunna välja på lite lyxiga hotell och pressa priserna lite.
2009-10-13
Thailand 2009 - Dag 3
Efter en rejäl sovmorgon gick vi ner till stranden där vi intog en brunch i form av pannkakor och Club Sandwich. Det går fort att bli igenkänd här under lågsäsongen, personalen på strandrestaurangerna kan redan barnens namn.
Det va väldigt varmt idag, och inget regn, så vi va ett par timmar på stranden. Testade att inte hyra solstolar idag utan använde vårt soltält från Danmark… kanske inte gjort för detta klimat. Skulle vara bra om det var vitt och släppte igenom lite vind, nu blev det som en bastu.
När vi gick upp till hotellet igen beställde vi en fried rice och en pad thai till poolen som vi tog som lite stödmat.
En lite tråkig incident vid poolen va när jag försökte stå på händer i lite för grunt vatten, halkar till och kör tänderna rakt ner i kaklet, en liten flisa på vänster framtand och ett rejält jack på insidan av underläppen blev resultatet av det. Får ha lite mailkontakt med min gode vän tandteknikern å se vad man gör åt saken, amatördiagnosen är att man borde kunna gå in här och polera lite… men det kanske gör mer skada än nytta.
Efter poolbadet va det dags för Mårten att göra lite läxor, idag va det bokstaven S som stod på schemat. Ett par övningar hade t.o.m. jag svårt med… varför har man en snögubbe med en hög bokstäver som skall sättas i rätt ordning till ordet ”kamel” på ett övningsblad om S?
Middag fick bli på Best Friend i Karon, lite upprustat och äntligen med en toalett som man kan besöka utan att först dricka en flaska Sam Song :-) Killarna tog spagetti & köttfärssås eftersom vi råkade nämna att det va vad Dawid skulle få, han har levt ganska ensidigt på ris.
Jag och Ulrika tog fiskkakor och papayasallad till förrätt och squid garlic & pepper respektive prawn massaman till huvudrätt. Tror det är Ulrikas tredje squid garlic & pepper på lika många dagar.
Ganska intressant att notera att vi är klart underrepresenterade som svenskar här! Ni som varit i Kata på högsäsongen vet att det inte riktigt är normalfallet. Det är mycket ryssar, japaner, britter och australiensare. Självklart en del svenskar också men det känns helt klart som en minoritet.
Efter middagen va det så dags för lite minigolf, trots att Mårten nästan somnade över middagsbordet. Det va som vanligt extremt varmt och fuktigt på golfbanan, men killarna va jätteduktiga.
När vi kom hem och la oss märkte vi att Mårten va varm, 39graders feber… så det kan ju förklara varför han va så hängig. En Alvedon och sedan sov han som en stock.
Vi har också lyckats boka våra flygbiljetter till Chiang Rai efter lite jagande… igår när vi frågade runt här på resebyråerna så va det fullt Chiang Rai till Bangkok både söndagen och måndagen (reservdag), även när vi sökte på de svenska sajterna på Internet fick vi samma besked. Idag gick det dock bättre, även om det blev någon tusenlapp dyrare än planerat.
Vi hade från början tänkt lämna en väska här i Phuket när vi åker norrut, men nu har vi konstaterat att om vi istället för att flyga Phuket – Bangkok tur och retur bokar Phuket – Bangkok – Krabi så sparar vi ju iprincip en resdag (Phuket – Koh Lanta). Så nu skall vi bara hitta bra priser på en sån flygning som passar våra Chiang Rai biljetter. Jag är lite sugen på att se vad det skulle kosta att flyga en trappa upp i 747:an upp till Bangkok… det lär ju vara en av de få flygresor man kan ha råd med det på, killarna skulle tycka att det va superhäftigt.
Har haft lite kontakt med Kaisa ikväll om målningen hemma… skall bli riktigt spännande att se resultatet när vi kommer hem.
Det va väldigt varmt idag, och inget regn, så vi va ett par timmar på stranden. Testade att inte hyra solstolar idag utan använde vårt soltält från Danmark… kanske inte gjort för detta klimat. Skulle vara bra om det var vitt och släppte igenom lite vind, nu blev det som en bastu.
När vi gick upp till hotellet igen beställde vi en fried rice och en pad thai till poolen som vi tog som lite stödmat.
En lite tråkig incident vid poolen va när jag försökte stå på händer i lite för grunt vatten, halkar till och kör tänderna rakt ner i kaklet, en liten flisa på vänster framtand och ett rejält jack på insidan av underläppen blev resultatet av det. Får ha lite mailkontakt med min gode vän tandteknikern å se vad man gör åt saken, amatördiagnosen är att man borde kunna gå in här och polera lite… men det kanske gör mer skada än nytta.
Efter poolbadet va det dags för Mårten att göra lite läxor, idag va det bokstaven S som stod på schemat. Ett par övningar hade t.o.m. jag svårt med… varför har man en snögubbe med en hög bokstäver som skall sättas i rätt ordning till ordet ”kamel” på ett övningsblad om S?
Middag fick bli på Best Friend i Karon, lite upprustat och äntligen med en toalett som man kan besöka utan att först dricka en flaska Sam Song :-) Killarna tog spagetti & köttfärssås eftersom vi råkade nämna att det va vad Dawid skulle få, han har levt ganska ensidigt på ris.
Jag och Ulrika tog fiskkakor och papayasallad till förrätt och squid garlic & pepper respektive prawn massaman till huvudrätt. Tror det är Ulrikas tredje squid garlic & pepper på lika många dagar.
Ganska intressant att notera att vi är klart underrepresenterade som svenskar här! Ni som varit i Kata på högsäsongen vet att det inte riktigt är normalfallet. Det är mycket ryssar, japaner, britter och australiensare. Självklart en del svenskar också men det känns helt klart som en minoritet.
Efter middagen va det så dags för lite minigolf, trots att Mårten nästan somnade över middagsbordet. Det va som vanligt extremt varmt och fuktigt på golfbanan, men killarna va jätteduktiga.
När vi kom hem och la oss märkte vi att Mårten va varm, 39graders feber… så det kan ju förklara varför han va så hängig. En Alvedon och sedan sov han som en stock.
Vi har också lyckats boka våra flygbiljetter till Chiang Rai efter lite jagande… igår när vi frågade runt här på resebyråerna så va det fullt Chiang Rai till Bangkok både söndagen och måndagen (reservdag), även när vi sökte på de svenska sajterna på Internet fick vi samma besked. Idag gick det dock bättre, även om det blev någon tusenlapp dyrare än planerat.
Vi hade från början tänkt lämna en väska här i Phuket när vi åker norrut, men nu har vi konstaterat att om vi istället för att flyga Phuket – Bangkok tur och retur bokar Phuket – Bangkok – Krabi så sparar vi ju iprincip en resdag (Phuket – Koh Lanta). Så nu skall vi bara hitta bra priser på en sån flygning som passar våra Chiang Rai biljetter. Jag är lite sugen på att se vad det skulle kosta att flyga en trappa upp i 747:an upp till Bangkok… det lär ju vara en av de få flygresor man kan ha råd med det på, killarna skulle tycka att det va superhäftigt.
Har haft lite kontakt med Kaisa ikväll om målningen hemma… skall bli riktigt spännande att se resultatet när vi kommer hem.
2009-10-12
Thailand 2009 - Dag 2
Efter en tidig kväll sov alla i familjen hela natten utan problem, lite oväntat vaknade jag först vid halv sju. När alla vaknat gick vi över till frukostmatsalen, den va fräsch med stora glaspartier. Utanför höll de på att sätta upp marknaden, annars är kanske inte utsikten världens bästa, man märker att det är ett område som håller på att exploateras mellan de två gamla delarna av Kata.
Frukosten va av buffé typ och helt OK. Det fanns det mesta man kan begära: Rostbröd (ljust & mörkt), croasaint, mjölk och flingor, skinka, bacon, frukt, jos, kaffe, te m.m. Man fick även välja hur man ville ha sina ägg (stekt, röra eller omelett).
Har fått igång Internet också, hitintills har jag bara fått det att fungera i receptionen och vid poolen. Man köper kort med fem timmar för 200Bath, det skall nog räcka ett tag. Går de timmarna åt så köper jag nog kortet över eftersom det fungerar i 90 dagar så kan Krister & Co ha det när de kommer ner.
Nu har vi badat i poolen en stund, Dawid tycker att det är väldigt härligt! Kom några droppar regn så vi gick upp på rummet men det gick snabbt över.
Vi tog en bil ner till Kata Mama och lunchade där. Killarna sprang lite i vågorna medan vi väntade på notan. De kom dock upp igen och åt en glass eftersom det kom ytterligare lite regn.
Efter regnet som bara varade ca 20 minuter satte vi oss på stranden igen, njöt av en underbar eftermiddag med massor med sol, bad och vågor. Solstolarna verkar ligga på 200Bath för två även i år.
Nästa gång vi kommer ner till stranden skall vi hyra surfbräda om vågorna är rätt, det kryllar av dem såhär års och jag har varit riktigt riktigt sugen på att testa sen vi va här senast för två år sedan.
Efter badet fick vi till killarnas förtjusning äntligen åka Tuk-Tuk, även här verkar 100Bath inom Kata vara standardpris, även om de gärna försöker högre.
En snabb dusch på rummet sedan en promenad till Kwongs för en fantastisk middag, känndes dock lite ovanligt att vara nästan själva där, de har inte ens dukat ut på baksidan där vi brukar sitta.
Nu är det dags att sova igen, ser fram emot en bra dag imorgon.
Vi har upptäckt en liten miss i packningen dock… batteriet till lilla kameran sitter fortfarande på laddning i köket :-( Därav inte så mycket bilder ännu, men det kommer.
Frukosten va av buffé typ och helt OK. Det fanns det mesta man kan begära: Rostbröd (ljust & mörkt), croasaint, mjölk och flingor, skinka, bacon, frukt, jos, kaffe, te m.m. Man fick även välja hur man ville ha sina ägg (stekt, röra eller omelett).
Har fått igång Internet också, hitintills har jag bara fått det att fungera i receptionen och vid poolen. Man köper kort med fem timmar för 200Bath, det skall nog räcka ett tag. Går de timmarna åt så köper jag nog kortet över eftersom det fungerar i 90 dagar så kan Krister & Co ha det när de kommer ner.
Nu har vi badat i poolen en stund, Dawid tycker att det är väldigt härligt! Kom några droppar regn så vi gick upp på rummet men det gick snabbt över.
Vi tog en bil ner till Kata Mama och lunchade där. Killarna sprang lite i vågorna medan vi väntade på notan. De kom dock upp igen och åt en glass eftersom det kom ytterligare lite regn.
Efter regnet som bara varade ca 20 minuter satte vi oss på stranden igen, njöt av en underbar eftermiddag med massor med sol, bad och vågor. Solstolarna verkar ligga på 200Bath för två även i år.
Nästa gång vi kommer ner till stranden skall vi hyra surfbräda om vågorna är rätt, det kryllar av dem såhär års och jag har varit riktigt riktigt sugen på att testa sen vi va här senast för två år sedan.
Efter badet fick vi till killarnas förtjusning äntligen åka Tuk-Tuk, även här verkar 100Bath inom Kata vara standardpris, även om de gärna försöker högre.
En snabb dusch på rummet sedan en promenad till Kwongs för en fantastisk middag, känndes dock lite ovanligt att vara nästan själva där, de har inte ens dukat ut på baksidan där vi brukar sitta.
Nu är det dags att sova igen, ser fram emot en bra dag imorgon.
Vi har upptäckt en liten miss i packningen dock… batteriet till lilla kameran sitter fortfarande på laddning i köket :-( Därav inte så mycket bilder ännu, men det kommer.
Thailand 2009 - Resan dit
Så va det äntligen dags för ytterligare en resa till Thailand. Vi har inte riktigt kunnat löpa linan ut å ha en lång pappaledighet på flera månader, men vi får iaf en månad här i Thailand denna gång.
Under tiden som vi är här har vi bokat upp lite målning hemma (tänk att huset redan är 10år), det skall även oljas golv i vardagsrum, kök och master bedroom… Så det blev en hel del extraarbetet när vi packade, trots att man bara har soffor, soffbord, köksbord, säng och lite plock i de aktuella rummen så blev det mängder med möbler på hög i de andra rummen.
Vi fick skjuts ut till Arlanda efter att ha lämnat Nisse hos familjen André. Lite seg incheckning drev upp pulsen, tror inte att det skall stå ”final call” på tavlan ovanför när man står ute med alla väskor i avgångshallen. Men vi va långt ifrån sist i kön iaf. Det va ett höstfint och klart Stockholm vi lämnade bakom oss, på bilden ser man Yxland och Blidö med Spiskobben i sydöst vid de två båtarna.
Tidigare år har det fungerat riktigt bra att flyga, det kan man inte säga om denna gång. Killarna skötte sig dock väldigt bra, det va bara det att de inte kom till ro och somnade. Mårten sov längst och han fick kanske två timmar totalt. Men transfer från flygplatsen till hotellet gick ovanligt snabbt… med fem sovande i bilen. Lite dyrare har det blivit (igen), i år fick vi betala 1300Bath för en egen storbil från flygplatsen till Kata.
Vi bor på ett nytt hotell som min bror hittat inför deras resa jul/nyår. Hotellet heter The Beach Boutique House och ligger inte långt ifrån Little Mermaid, om man går upp till stora vägen, förbi posten så är det nästa höger och kanske 200 meter ner.
En klar fördel är att vi har ett familjerum som har två sovrum, en dubbelsäng och två enkelsängar. För det betalar vi 1800Bath/natten, med fyra frukost. Visst, Little Mermaid skyltar fortfarande 500Bath i gamla huset och 1100Bath för pool rummen… men skall man vara 5 personer så åker man på minst två rum där och detta spelar i en helt annan liga.
När vi kom tog de direkt vårt bagage och packade upp på en golfbil medans incheckningen flöt på galant.
När vi klev in i huset vi bor i luktade det ganska instängt och fuktigt, men det har försvunnit helt efter lite vädring och AC. Troligen har det stått tomt, när jag sitter å skriver detta lyser det i tre rum som jag ser, folk kan dock vara ute på middag precis.
Jag tycker nog inte att det är samma fräscha känsla som på Kata Beach Studio, men det beror nog mycket på att det kändes lite instängt när vi kom och att rummen känns lite plottrigt överdekorerade med fin sand, snäckor och annat plock.
Poolanläggningen är väldigt fräsch och det är nära och bekvämt att gå till stranden. Man kommer ju också ner till rätt ände av stranden härifrån.
När vi kom fram va killarna fortfarande väldigt uppspelta men Dawid sov och snart även jag och Ulrika… Plötsligt kom ett riktigt hällregn, då drog killarna upp Ulrika för att gå ut till poolen och bada.
Efter tuppluren tog vi en promenad ner till stranden för lunch, tyvärr va det inga kändisar nere vid strandrestaurangerna, snarare lite ”skräddar känsla” med unga grabbar som stod och tjoade på svenska (eller tyska om man nu va tysk). Men maten va fortfarande god och prisvärd.
Under tiden som vi är här har vi bokat upp lite målning hemma (tänk att huset redan är 10år), det skall även oljas golv i vardagsrum, kök och master bedroom… Så det blev en hel del extraarbetet när vi packade, trots att man bara har soffor, soffbord, köksbord, säng och lite plock i de aktuella rummen så blev det mängder med möbler på hög i de andra rummen.
Vi fick skjuts ut till Arlanda efter att ha lämnat Nisse hos familjen André. Lite seg incheckning drev upp pulsen, tror inte att det skall stå ”final call” på tavlan ovanför när man står ute med alla väskor i avgångshallen. Men vi va långt ifrån sist i kön iaf. Det va ett höstfint och klart Stockholm vi lämnade bakom oss, på bilden ser man Yxland och Blidö med Spiskobben i sydöst vid de två båtarna.
Tidigare år har det fungerat riktigt bra att flyga, det kan man inte säga om denna gång. Killarna skötte sig dock väldigt bra, det va bara det att de inte kom till ro och somnade. Mårten sov längst och han fick kanske två timmar totalt. Men transfer från flygplatsen till hotellet gick ovanligt snabbt… med fem sovande i bilen. Lite dyrare har det blivit (igen), i år fick vi betala 1300Bath för en egen storbil från flygplatsen till Kata.
Vi bor på ett nytt hotell som min bror hittat inför deras resa jul/nyår. Hotellet heter The Beach Boutique House och ligger inte långt ifrån Little Mermaid, om man går upp till stora vägen, förbi posten så är det nästa höger och kanske 200 meter ner.
En klar fördel är att vi har ett familjerum som har två sovrum, en dubbelsäng och två enkelsängar. För det betalar vi 1800Bath/natten, med fyra frukost. Visst, Little Mermaid skyltar fortfarande 500Bath i gamla huset och 1100Bath för pool rummen… men skall man vara 5 personer så åker man på minst två rum där och detta spelar i en helt annan liga.
När vi kom tog de direkt vårt bagage och packade upp på en golfbil medans incheckningen flöt på galant.
När vi klev in i huset vi bor i luktade det ganska instängt och fuktigt, men det har försvunnit helt efter lite vädring och AC. Troligen har det stått tomt, när jag sitter å skriver detta lyser det i tre rum som jag ser, folk kan dock vara ute på middag precis.
Jag tycker nog inte att det är samma fräscha känsla som på Kata Beach Studio, men det beror nog mycket på att det kändes lite instängt när vi kom och att rummen känns lite plottrigt överdekorerade med fin sand, snäckor och annat plock.
Poolanläggningen är väldigt fräsch och det är nära och bekvämt att gå till stranden. Man kommer ju också ner till rätt ände av stranden härifrån.
När vi kom fram va killarna fortfarande väldigt uppspelta men Dawid sov och snart även jag och Ulrika… Plötsligt kom ett riktigt hällregn, då drog killarna upp Ulrika för att gå ut till poolen och bada.
Efter tuppluren tog vi en promenad ner till stranden för lunch, tyvärr va det inga kändisar nere vid strandrestaurangerna, snarare lite ”skräddar känsla” med unga grabbar som stod och tjoade på svenska (eller tyska om man nu va tysk). Men maten va fortfarande god och prisvärd.
Familjen Wikman...
...vi är Ulrika, Niklas, Mårten, Pontus och Dawid.
Vi lever ett ganska normalt liv utanför Stockholm.
Här kommer vi blogga när det händer något av intresse i våra liv.
Vi lever ett ganska normalt liv utanför Stockholm.
Här kommer vi blogga när det händer något av intresse i våra liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)