Resan gick till Tsunami Museet, Mårten har frågat 1000 frågor om tsunami på denna resa så vi tänkte att här kommer vi kunna peka på bilder och förklara. Jag hade faktiskt förväntat mig en ganska påkostad historia, kanske lite speciell arkitektur där hela huset är som ett monument. Troligen uppskruvade förväntningar efter att jag va i Berlin för några veckor sedan där de använder arkitekturen väldigt mycket för att belysa deras hemska historia.
Här är iaf Tsunami Museet bottenvåningen i ett radhus på kanske 5 * 15 meter. Några planscher med sparsamt med både bilder och text på väggen. Inte ett enda föremål som minne, inte en modell. En liten TV stod mitt i rummet där en glad elefant beskrev hur man skall göra om larmet går igen. Helt klart en besvikelse, de skulle kunna göra det så mycket bättre.
När vi kom ut från museet kom en hel karavan längs vägen med thaiare som firade den vegetariska festivalen. Det spelades trummor på någon bil och på andra stod en eller två män på flaket och skakade i extas, troligen med något föremål genom kroppen. Vi såg iaf en kille med ett spett rätt igenom båda kinderna. Vid flera hus hängde 2 meters smatterband med typ maxipuffar som de tände på när de passerade. Skulle varit kul att se detta i större skala nere i Phuket, här är det lite spridda skurar, men t.ex. inga restauranger som kör helt vegetariskt.
Sedan gick vi över gatan för att titta på polisbåt 813 som ligger där, uppspolad ungefär 2km av tsunamin. Här fanns iaf en ordentlig informationstavla med båtens historia, men huvudattraktionen blev nog en samling kvinnor som stod och mässade en evighetsramsa med massa tallrikar med govor och rökelser. Det blir ganska häftigt när de maler på ”Ila tila tala tala, ila tila tala tala…”. Sen helt plötsligt kommer någon passage med något annat.
Det va ganska geggigt runt polisbåten dock… de skulle kunnat få till en lite trädspång fram till båten med en plattform där man kan stå och titta, nu var det som att gå i ett nyslaget risfält.
Med dagens sevärdheter avklarade tog vi en taxi upp till Apsaras Resort där man enligt den lokala surfbutiken kanske skulle kunna hitta lite surfbara vågor (även om de sa åk nu direkt när jag ringde på morgonen tog vi Tsunami grejerna först). Vi vadade över en liten flod som mynnar precis söder om resorten för att komma till en liten restaurant på stranden. Det va ett litet äventyr eftersom tidvattnet precis va på väg ut och strömmen ganska stark. Familjen lättpackad med två ryggsäckar, tre barn varav ett sovandes i vagnen över en drygt lårdjup strömmande flod (alt. bäck).
Men det va det värt, supermysigt ställe. Snäppet bättre än igår när vi hyrde ett helt poolområde för 1000 Bath, nu fick vi 2 km strand för 300 Baths taxiresa. Stället drevs av ”Ching”, det va deras första dag för säsongen och de älskade svenskar :-)
Ching hade själv varit omskriven med en helsida i SvD ett år efter Tsunamin och han skulle vara med i en stor uppföljning nu igen till femårsminnet. Han hade också i Augusti rest runt en månad i Sverige och besökt sina vänner där i Uppsala, Eskilstuna, Malmö m.m.
Vi tog en lugn heldag på stranden, killarna fick låna små brädor för att surfa i vågorna och jag hyrde en långboard för att testa lite mer. Vågorna höll dock på att dö ut ganska snabbt eftersom tidvattnet drog ut, vi mötte ett par surfare när vi kom men såg ingen annan försöka senare. Jag kom iaf upp två gånger och fick lite insyn i proceduren med att vaxa brädan.
Det va mycket mycket långgrunt, vid lågvatten fick man gå extremt långt ut för att bada. Men samtidigt va det mycket finare sand än nere på hotellstranden.
När vi ville åka därifrån så visade det sig att de hade en fin bil som de kunde köra hem oss i för 250 Bath, helt OK eftersom vi betalat totalt 450 Bath för att komma dit. Farbrorn som körde oss hade jobbat fem år för Skanska i Libyen , reseledare runt hela världen för thaiare och massa annat. Vi bokade in att han skall plocka upp oss när vi skall till flygplatsen för 1000 Bath, det känns riktigt bra en ordentlig bil med rejält bagage och bälte på alla platser. När vi åkte upp från stranden såg vi en stor elefant i skogen som stod och åt, även om det va en elefantfarm så kändes det lite som att möta en i det vilda… de strövar fritt i skogen där.
Efter en heldags utflykt tänkte vi ta det lite lugnt och gå ner till strandens enda restaurant och äta där. När vi kom fram möttes vi dock av beskedet att maten va slut, det hade varit så mycket gäster idag- Kul för dem, lite jobbigare för oss att ta oss tillbaka och upp för att hitta en taxi. Som tur va hade vi numret till vår standard chaffis i telefonen så vi ringde och beställde hämtning vid receptionen.
Vi åkte till ett ställe som heter Jai efter tips från han som körde oss från stranden. Det va ganska mycket folk där, säkert 5-6 bord med folk. Precis efter att vi beställt vår mat kom en rejäl regnskur, folk fick flytta runt allt efter var taket läckte. Vi hade tur och hade fått ett bord där det höll tätt.
Maten va bra, lite små portioner dock, utom Mårtens Kyckling med Cashewnötter som va jättestor.
När vi kom ut på huvudgatan igen va den nästan helt öde, lite otäckt, klockan va bara runt 22-snåret och igår va det full rulle såhär dags. Troligen regnskuren som skrämt undan folket och fått alla att stänga. Vi strosade mot vår vanliga taxistation för att hämta tvätten m.m. Bl.a. paserade vi ett minimart med världens suraste personal, ytterligare en säljare som ville ha betalt som ett par original shorts och några som försökte få typ 500 Bath för ett par barn Crocs-kopior till Mårten. Vi fick dem tillslut för 150 Bath, det får väll vara ok, bättre än att Mårten går barfota i Chiang Rai och Bangkok iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar